Plutteli skrev 2010-09-02 13:36:10 följande:
Attachment Parenting eller Activ Parenting. Går ut på att man ska vara aktiv med sina barn, ge dem mycket mycket närhet, bebisar ska hälst ammas och bäras i sjal så mycket det går och gärna sammsovning. Baseras mycket på hur man tog hand om barn förr i tiden då det inte funkade att helt gå upp i allt barnet vill och inte vill göra, genom att ha en bebis i sjal hänger den ju med i allt man gör men är ändå nöjd då den får sitta näära och vaggas till sömns när det behövs och större barn skall ha en naturlig roll i familjelivet där barnet ges utrymme dels genom uppmärksamhet och kärlek men även genom att från tidig ålder få hjälpa till med små sysslor som blir större ju äldre barnet blir. Filosofin tror inte på bestraffning i större utsträckning utan att beteenden ger naturliga konsekvenser, antingen possitiva eller negativa.
För att förklara det väldigt kort.
Okej... Tack.. Låter bra... men jag är nog en ap förälder och är nog inte det.. haha
Men det låter jätte bra, men trodde inte det var någon speciell förälder roll.. Men då är jag med.
Och ang amma en två åring, Jag skulle säkert vända mig om om och kolla en gång extra.. men det är inget jag skulle höja ögonbrynet över. Alltså jag tror att det handlar om vad som funkar bäst för en själv.
Jag stöttar nog det mesta du tog upp, förutom att barnet ska vara med hela tiden (självklart beroende på ålder),
Men amma så länge du vill!! Jag slutade amma när min dotter va 5 månader... ångrade det jättemycket.. en amning var inte min grej alls, mådde jätte jätte dåligt och var gråtfärdig så fort ungen ville ha tutte. Och så mådde jag dåligt över att jag kände så.. ond cirkel..
Vet inte hur jag känner inför nästa barn... har sagt att jag inte ska amma, men samtidigt varför inte, om jag ändå kan... men tänk om jag mår så dåligt igen...
Fast jag tror det berodde lite på miljön runt mig också, fick aldrig någon bebistid liksom... min sambo har en dotter sen innan, så middag och tvätt skulle fortf göras... äh..
Men g for it :)