ammar min tvååring, är jag konstig?!

rubriken är lite ironisk; jag känner mig inte alls konstig men ganska ensam. vår underbara tjej är två år och ammas fortfarande. inte nattetid, hon nattas av sin pappa i vår stora säng o sover sedan som en stock hela natten:) - men dagtid snuttar hon så fort hon kommer åt! hon njuter verkligen av närheten det ger henne, det är "hennes" tuttar (hon kallar dom den "stora" och den "lilla" hihi!) och vi trivs båda två med detta för det mesta. ibland kan jag känna att jag är ett enda stort bröst dock för henne...speciellt de senaste 2 v , hon har börjat på dagis 20 tim i v - älskar det! - men hon har regrederat lite o vill gärna snutta lite mer än vanligt. det är inga problem för mej , jag förstår att hon nu vill ha lite extra trygghet, men jag vill gärna hålla det på nivån att "tutte får du hemma i soffan" , något jag får kämpa med just nu.
jag undrar nu om det inte finns andra som ammar så mycket som jag gör är barnet är såhär stort? och hur gör man när man väl ska sluta? jag kommer vara tvungen att sluta amma i december pga en massa orsaker, hoppas vi är redo då hela familjen!
jag är tacksam för tankar råd o funderingar!

Amma det gör man med ett litet barn inte då barnet är 2 år....det är ju inte någon närings rik mjölk du har.... min reaktion är att jag ALDRIG skulle ge ett så stort barn den tid att suga på tuttarna.....men visst trivs du med det så ska du givitvis fortsätta.

Men då du vill sluta så är det bara att göra det och förklara för banet för hon är ju så pass stor så hon förstår..

Lycka till

Det är du som vill ha närheten, inte hon. Sluta göra henne så jävla beroende bara för att du själv är det.

Hade du frågat innan jag fick barn så hade jag sagt: "Ja, det känns konstigt".
Nu när jag själv är förälder tycker jag inte alls att det är något konstigt med det - jag hade verkligen velat amma längre än jag kunde. Jag fick kämpa som en gnu för att kunna DELamma i fyra månader, oj vad jag slet. Men det var värt det, utan tvekan. Min lille kille har börjat visa intresse för tutten nu på senare tid, drar gärna ur den ur tröjan och vill lattja med den, haha. Hade jag haft mjölk kvar hade han absolut fått amma (han är 15 mån).
Jag tror att amning är jättebra på alla vis, om man KAN vill säga - ingen mår bra av amningspress och stress...

Kanske helt orelevant, men var det inte något år sedan en tvååring dog av svält i Italien eller något, just pga att hans mamma enbart hade ammat honom? 

Oj, vilken het potatis detta är.. jag tycker att amning är världens bästa 'uppfinning'  något helt fantastiskt!

Men personligen har jag kännt att när mina barn kan stå och gå, prata och äta själva, ja då vill inte jag amma längre. De kan vara trygga utan att suga på mina tuttar. Men var och en gör sina val och ingen borde egentligen lägga sig i vad som är rätt eller fel. Var och en gör det som fungerar i deras familj.

Absolut inte, tvärtom.

Tycker att amning upp till 3-årsåldern är hur naturligt och bra som helst.

Det var inte menat som något mothugg, bara rent av nyfiken på om det stämde att man överlever på helamning!

Gissar att inlägget var menat till någon annan va?

Men ja jag ammade fritt tills 26 månader.

Jag säger om amning som om samsovning: "Det finns inga tonåringar som har det behovet "
Jag  tycker inte att en två-åring är för gammal för att amma.

Blir bara trött på alla som är otrevliga. Man behöver inte vilja göra likadant, men det går att uttrycka sina åsikter på ett trevligt sätt!

Jag tror inte att man överlever på BARA amning!!

Hur länge skulle man själv leva på bara frukostvälling?(menar nu vuxna människor,,,för välling är flytande vätska,,å det är även bröstmjölk)

Hur gammal var han då?
Ge mig namn å tel till din bvc läkare som påstod det!!, för den läkaren borde få en käftsmäll för ett sånt utsago

Kolla bara in modeller hur som går på pulverdieter,,,dricker bara vatten,,rena sallader. Hur ser dom ut?
Hur många har inte dukat under av bara flytande föda?

Nu ska vi se jag har helammat en ettåring i ca 1.5 månad utan att han gick ner i vikt. Han stod nästan stilla i vikt men han gick inte ner.
Man kan klara sig på helamnings ganska länge. Barn som är väldigt allerigska kan ibland få bli ammade bra länge eftersom det är så mycket annan föda de ändå inte kan äta.
Vet flera som i princip helammat till året utan större problem hos barnet.
Men v kan nog alla vara överens om att helamma en ettåring är rätt jobbigt. Själv gick jag ner 5kg under den månaden jag gjorde det.

Det var väl hellre fråga om att de som ammar länge inte får fulare tänder pga amningen? 

Intressant, på folktandvården här slog de bakut vid ett-årsinformationen och nästan tvingade mig att säga att jag genast skulle sluta amma, samma med bägge barnen. För det var såååå farligt med söt bröstmjölk för tänderna. Ha. Struntade i det och del-ammade bägge barnen till de var nästan två år. Dottern (drygt 2 år) försöker fortfarande "komma till" när hon vill ha extratröst om hon är hängig eller så. Men ger sig direkt när hon inte får. Bägge barnen ville däremot "pilla" innanför min tröja när de var gosiga eller ville ha tröst. Två år tycker jag var rätt lagom för oss att sluta amma, men har full respekt för andra som ammar längre/kortare/inte alls.
Jag upplever inte att närheten till barnen har blivit sämre, tvärtom kanske för nu läser vi mer böcker t.ex. De tuttade mest när de skulle somna, vi fick lägga om rutinerna lite bara...

Kan tillägga att när vi väl tog tag i "av-vänjningen" så tog det 3-4 skrikiga kvällar med mycket vankande med barn i famnen (kortare och kortare för varje kväll, började med drygt 1 timmes skrik -och mitt hjärta som gick i bitar- till 15 min) och nån biltur för att söva barnet. Men sen har det funkat!
Det där med "stopp-och-väx" föreslog min man (åtminstone att jag skulle smörja med nåt som smakade äckligt) men det bar mig emot. Fördelen att vänja av en 2-åring är ju faktiskt att man kan resonera någorlunda logiskt med denne.