ammar min tvååring, är jag konstig?!

Det är inte alls konstigt. Med tanke på dagsaktuell press om sjunkande amningsfrekvens är det kanske ovanligt men inte konstigt!

Jag är iof nöjd med mina amningsavslut - de har bla gett nya ägglossningar och hjälpt till att få fram våra andra efterlängtade barn men jag hade faktiskt gärna haft kvar amningen med dem längre så här i efterhand. Särskilt med vårt mellanbarn som kan behöver en lugn famn emellanåt och säkert hade varit lättare att varva ned med en stund tutte i de lägen han är nästintill okontaktbar i översvallande känslor.

Mitt "mål" med lillan är att amma henne i två år. Sen vet ju ingen hur hon är och hur vårt amningsmönster utvecklas och hur jag trivs med det med en viljestark tvååring som ju ibland är ett släkte för sig .

Så min åttamånader som tagit två steg själv och säget papppappap är redo att sluta amma.-D!

Men är det just amning som är läskigt? VAD är det som är läskigt? Är det lika läskigt med napp och nappflaska i den åldern? Jag har inga problem alls med varken napp eller nappflaska även om vi inte använder napp (förutom gamla flaskor med bisolfen  - DET är lite läskigt). Är det lika läskigt med samsovning, att bära en tvååring?

Man  behöver väl inte amma i "tid och otid" mer än att man ger napp i "tid och otid). Jag har inget emot tid och otid men om man har det, kan man väl begränsa sig?

En tvååring är ju jätteliten och man följer ju bara rekomendationen att delamma till tvåår om man ammar som ts.

JAg avser amma så länge bla av rent näringsmässiga skäl. Räknar inte med  att lillan får i sig så pass allsidig kost redan vid två att det känns ok att förlita sig på fast föda. Det har vi itne kunnat med de andra men då har de tyvärr fått välling istället.

Jag menar bara för att ungen kan äta falukorv och makaroner och dricka festis och äta bullar som mina kunnat i tvåårsåldern ( och redan i åttamånadersåldern), tycker jag inte de ätit så bra att  de kunnat vara utan stödmatning med något nyttig som bröstmjölk! Naturligtvis har de ätit mycket mer än korv och pasta! Nyttig mat också har också ätits.

Det är väl få som ger bulle och saft varje dag? Särskilt inte vi i vår familj som äte gi och ät mycket blodsockerkänsliga men ja, minas barn får bulle och saft ibland ändå då det hör barndomen till som upplevelse, tycker jag. Jag nämnde det som ex för att visa på aatt tvååringar somm ammas inte behöver ha så annorlunda kostvanor än barn som inte ammas. Jag är inte rädd för socker om barnet äter bra mat till vardags.

Välling är väl ok men så mycket som mina käkat, vill jag inte ge igen när jag kan amma och då bröstmjölk är nyttigare. Men jag ger gärna även de stora EN mugg välling till mellis istället för en sockrebomb. Jag vill heller inte ge komjölk i stora mängder då det är svårt för just mina barns kroppar att ta hand om. Tycker iofs att det är bra om de kan äta lite yoghurt, fil, grädd och glass men inte klunka i sig glas till maten och som mellis. Som jag förstått det  är försten fruktsocker mer än bomb för blodsockret än vanligt. Jag ger mycket frukt ändå men för att frukt är nyttigt på många andra sätt.

Mjölmat är vi också restriktiva med och äter bara fullkorn och surdeg. Om det inte är fest eller lördag eller en härlig semesterdag.

Vi äter variert och är inte fanatiskt men försöker tänka på lite av varje när det gäller kosten och bröstmjölk är nyttigt så är det med det.

Men har någon sagt att barn blir otrygga av att inte amma Klart man kan vissa kärlek och trygghet¨på andra sätt. DET är ju inte frågan i ts. Men amning är ETT sätt för många barn och ts blir ju ifrågasatt för att hon ger mat och trygghet på detta. Då är det ju inte fel att lyfta fram att amning är ett sätt bland många att ge trygghet. Inte det enda men det säger väl ingen.

Som FÖRÄLDER blir du oundvikligen bunden av dina barn i många år framöver amning eller ej.

Vares sig maken eller jag anser vi kan vara borta länge från våra barn och den äldsta närmar sig sex år. Vi kan jobba men minimerar även den tiden.  Det har inte med amning att göra.

Mina har hittills inte ammats alls länge, tio och 15 mån men de har naturligtivs samma närhetsbehov av oss ändå och varit pappiga eller mammiga i perioder. Vissa tider är det svårare för pappa att trösta på natten tex och vissa perioder är det svårare för mig. Just nu är stora tjejen väldigt mammig och killen väldigt pappig.

Men oavsett mammighet/pappighet och amning är vi inte borta länge från våra barn i onödan.

AMning av ett småbarn behöver heller inte alls vara som amning av ett spädbarn. Med många småbarn funkar uppenbarligen villkorad amning, alltså att de ammar när mamma är hemma och när det är ok för mamma.

Många, många barn har ju napp i tvåårsåldern. Många äter på natten. Personligen skulle jag ALDRIG gå upp och göra en flaska nu när min amning fungerar perfekt. Dessutom tycker jag bröstmjölk är nyttig mat.

En tvååring är liten och naturligvis väldigt bunden av sina föräldrar men jag tror säkert många tvååringar klarar att vara utan bröstet när mamma inte är hemma, precis som de klarar vara på dagis när föräldrarna jobbar. Men alla tvååringar klarar inte dagis och en del vill säkert amma oftare än mamma vill men då kanske man slutar amma om det blir ett problem precis som man försöker ha en tvååring som inte mår väl på dagis, hemma så  mycket som möjligt.

Det är väl ändå svårt att kombinera?

Att personlignen inte vilja göra det förhindrar inte att man ap  men att tycka det är obehagligt att se en föräldrer som lyssnar på sitt barns behov, rimmar illa med ap.

Varför inte det - pga av arbetet (det skulle jag dra mig för ev) ? Det är väl inte annorlunda än ett par nerkissade eller bajsade kalsonger? Tiden kommer troligen när det behövs...

Vi klarade dock oss utan detta med den stora men hon har i sin tur kronisk förstoppning. Med mellankillen har det blivit en hel del i tvättmaksinen . Och nu skulle jag inte vara lika främmande för tygblöjor.

Det är ju en helt annan historia men MYCKET körs i tvättmaskinen. Tänk bara kräksjuka med efterföljande diarée... ! Tvätt är ett jättejobb nuförtiden!