Men herregud!
Vad är det för hemska påhopp på TS i den här tråden?
Det var väl inte därför hon skrev i AP-forumet. Jag tolkade som att hon ville få kontakt med amdra mammor som långtidsammar men i stället så ryckte pöbeln in!
.
Jag tror att väldigt få långtidsammande mammor hade föresatsen att fortsätta amma i flera år när de blev mammor för första gången. Jag var också skeptisk till långtidsamning innan jag själv fick barn (och när mitt barn var nyfött), och jag tror inte att jag är ensam långtidsammande mamma om att ha varit det.
Men det som skiljer långtidsammande mammor från de mammor som slutar amma sitt barn innan det ens fyllt ett, är en kombination av att amningen har fungerat förhållandevis bra och att man ser det praktiska i amningen på mer än ett plan (amningen fungerar som hjälp vid sövning, som tröst, som näring vid perioder av sjukdom eller vid matvägran). Varför skulle man sluta med detta vinnande koncept bara för att barnet är över året? Dessutom har dessa mammor valt att följa sin instinkt och sitt hjärta och fortsatt amma trots eventuella ifrågasättanden och kommentarer, medan de som slutar amma tidigt, väljer att göra samma sak som alla andra (dvs. sluta amma vid 2,4,6 månader) utan att överhuvudtaget reflektera över om det finns ett alternativ till att sluta amma. Den korttidsammande mamma som har tvekat, har oftast tagit beslutet att avsluta amningen p.g.a. påtryckningar från oupplysta BVC-sköterskor, familj och vänner, eller för att alla mammor från mammagruppen har slutat.
Jag tycker det är minst lika relevant att fråga korttidsammande mammor varför de valde att sluta med amningen när de gjorde det. Tyckte de att amningen plötsligt blev äcklig vid 6 månaders ålder, blev den för kravfylld, kändes närheten till det lilla spädbarnet kvävande?
Så, den som varken upplevde psykiska eller fysiska problem med amningen, men som ändå avslutade den inom ett år får gärna förklara varför, för det är jag nyfiken på.
Nu orkar jag inte läsa denna tråd mera eftersom ni skriver 140 inlägg på en dag. Men nu har jag kommit på varför vissa vill amma så länge; ni har förmodligen så fula bröst att ni inte ser dom som en sexig kroppsdel inför er pojkvän/man, så varför inte ha dom fyllda med mjölk så länge som möjligt så någon i familjen uppskattar dom i alla fall? ;)
Nu var jag ju lite ironisk, men jag skulle kunna tänka mig att det är så i många av fallen. Mina tuttar är supersnygga, och dom är min mans och ingen annans. Mitt barn har fått "låna" dom för att få mat och bygga upp ett bra immunförsvar, och efter en månad kunde hon börja äta ersättning istället eftersom hon blev mer mätt på det. Så förmodligen är det där största skillnaden ligger i vad vi tycker..
Jag tror faktiskt att de som tycker att det är "konstigt" eller "fel" har lite komplex för att det kanske inte har fungerat så bra med amningen för dem.
: