Förlåt en okunnig men jag måste fråga...

Jag som t.o.m är adoptivmamma kan lugna dig och säga att barnet kommer att kännas precis som ert. Ingen tvekan. Jag har korta ögonblick där jag tänker "mitt barn är adopterat, undra hur hennes biomamma ser osv", men de ögonblicket är så få, för oftast tänker jag inte på att det är en annan mamma som fött henne. Det känns så overkligt att det faktiskt ÄR så, så avlägset att hon ens varit 10 mån av sitt liv i Vietnam. Det är en väldigt surrealistisk känsla, för det faktum att hon är MITT barn & den känslan att hon och jag självklart hör ihop är hundra gånger starkare. Den tanken tycker jag du ska slå bort helt. Däremot bör man väl fundera mkt på hur väl man kommer att klara av barnets funderingar i framtiden. För adoption finns en utredning där man samtar mkt om detta. Det är bra om man verkligen pratar igenom allt gällande äd, för hur barnet kommer uppfatta det hela en dag och hur man ska berätta hur det ligger till.Tänker jag...