Inlägg från: Anonym (Dödlig drog) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Dödlig drog)

    Jaha, så nu är jag alkoholist....

    På sajten Praktisk medicin kan man läsa de riktlinjer som sjukvården har att gå efter i bedömning om huruvida missbruk eller risk för missbruk föreligger. Där står tex

    Tämligen riskfri veckokonsumtion:

    Kvinnor: Upp till 7 burkar folköl eller 1,5 flaska vin eller 30 cl starksprit.

    Riskzon:
    Kvinnor: 5-9 burkar starköl eller 1,5-2,5 flaskor vin eller 31-55 cl starksprit.

    Allt är ju relativt, men ett är säkert: skulle jag dricka bara 1 flaska vin i veckan, skulle jag betrakta mig själv som alkoholist. Särskilt om det intogs en liten skvätt varje dag.
    Och jag har aldrig haft några som helst alkoholproblem - jag är nog det närmaste nykterist man kan komma utan att säga nej när jag går på stor fest och vid väldigt festliga tillfällen. Vilket inträffar högst en gång om året.
    I övrigt dricker jag varken öl, vin eller sprit. Utom när det skulle råka bli besök på lyxrestaurang eller 50-årsfest.

    Jag kanske är ovanligt restriktiv och dömande när det gäller hur folk dricker, men nog har jag sett skräckexempel på drickande. En ung tjej, som jag som företagare besökte på kontorstid, satt ensam på jobbet under dagtid och drack vin när hon stämt träff med mig, sin kund!
    Min bild av denna människa och det företag hon representerade fick sig ett rejält nerköp vid den träffen, kan jag säga.

    Min bakgrund är att jag har sett alkoholism på mycket nära håll under min uppväxt. Det är med känslor av både sorg,  medlidande och ett stort fördömmande som jag passerar A-lagarna på parkbänkarna. Jag blir alltså både ledsen och arg.
    På grund av min erfarenhet är jag extra vaksam och försiktig och analyserar både personer, situationer och hur det dricks  i olka sammanhang.
    Alkoholism är inte bara en sjukdom och en medicinsk term, det är ett i högsta grad socialt utanförskap denna sjukdom för med sig. Även långt fram i livet, långt efter det att alkoholisten levt ett vitt liv under många år. Har man familj drabbas barn, partner och släktingar otroligt hårt och det sätter spår för resten av livet. I USA bedömer man hela familjen som sjuk i alkoholism.

Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....