Inlägg från: Anonym (alkisen?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (alkisen?)

    Jaha, så nu är jag alkoholist....

    Jag har mått dåligt psykiskt ganska länge. För några månader sedan bröt jag ihop totalt och blev då inlagd på psyket en tid.
    Därefter blev jag sjukskriven en period och fick börja med antideppressitv medicin, samt sömntabletter. Jag gick tillbaka till jobbet då jag mådde något bättre, men fortfarande med kraftig ångest som jag medicinerade mot och gick i terapi för att lära mig hantera.
    Sedan gick min far hastig bort och i samma veva blev min mor dödligt sjuk i långt gången cancer. Jag mådde sämre än någonsin och min sambo beslöt sig för att vi måste separera.
    Allt detta inom loppet av 2 månader....
    Han orkade inte längre med mig och mitt psykiska mående.
    I den vevan hittade jag ett sätt att lindra ångesten, alkohol, Jag drack inte ofta utan enbart när det var som allra värst. Men en morgon när jag mådde så otroligt dåligt att jag inte visste var jag skulle ta vägen gjorde jag något urkorkat - jag tog med mig alkohol till jobbet. Efter lunch var ångesten så kraftig att jag drack lite av den medhavda alkoholen.

    Min chef märkte av detta och jag fick gå hem. (såklart)

    Sedan startade "karusellen", jag fick gå i alkoholutredning. Denna utredning är nu klar och utredarna rekommenderar mig att gå i 6 v heltidsbehandling och därefter efterbehandling i 1 års tid.
    Jag ska också avstå från alkohol under resten av mitt liv pga denna enskilda händelse.
    Jag har inte haft några alkoholproblem tidigare, vilket också framkom i utredningen. Dricker "normalt" och på ett socialt sätt.

    Nu undrar jag om detta verkligen är rätt? Kan en enda händelse i en period där jag var ett psykiskt vrak göra en person till en fullfjädrad alkoholist som aldrig mer kan dricka en droppe?

    Kan tillägga att händelsen var för ca 4 månader sedan och jag har druckit nåt glas då och då under semestern utan problem. (min sambo ser mig inte som alkoholist, ingen annan anhörig heller).
    Har börjat med antabus nu och dricker således inte alls, vilket inte är något problem för mig. Jag har inte - och har aldrig haft något sug efter alkohol.

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....
  • Anonym (alkisen?)
    Philippa skrev 2010-08-27 09:30:40 följande:
    Svårt att säga, men att ta med alkohol till jobbet är en STOR varningsklocka i mina öron... så du ska nog bara se det som att det är bra att de bryr sig om dig och att du får hjälp innan du trillar ned i drickat ordentligt...

    Lycka till med allt!
    Ja, jag har full förståelse för att man tycker så. Det skulle jag själv tänka. Men samtidigt känns det jättedumt att företaget ska stå för en så stor kostnad när det egentligen inte behövs. Mitt problem är psykiskt och enbart psykiskt, har fått 2 diagnoser och behöver jobba med dessa.

    Tack för ditt svar!
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym skrev 2010-08-27 09:33:39 följande:
    det är ju du som känner dig bäst själv. Ingen annan kan ju någonsin bestämma hur du skall dricka eller inte dricka i framtiden...
    Ifs, men att behöva gå igenom en alkoholbehandling och bli stämplad som alkoholist bättrar ju på min ångest avsevärt!!!

    Jag mår sämre än någonsin just nu........ och jag som faktiskt var på bättringsvägen innan jag fick detta besked.
    Känns så enormt jobbigt. Funderar på att säga upp mig från jobbet och starta om på nytt någon annanstans.
    Men jag trivs på mitt jobb.....
  • Anonym (alkisen?)
    Cendrillona skrev 2010-08-27 09:45:55 följande:
    Låter inte alls som alkoholism, låter som en depression. Kan du hantera spriten, så är det klart att du inte måste avstå hela livet. Däremot så är du ju nu medveten om att du kanske ska avstå sprit när själen smärtar som mest, i och med att du defacto missbrukade den då.. 

    Men att käka antabus om du inte ens ha ett sug låter helt befängt. Du måste ju prata med de som behandlar dig!! 
    Tack, exakt så tycker jag själv. Även min sambo tycker som du skriver här. Han är ju ändå den som lever med mig dagligen och känner mig bäst.

    Sambon stöttar mig i detta och dricker själv ingenting under tiden jag inte gör det. Alltså tills jag är mer stabil psykiskt. Vi är fullkomligt överens om detta.

    Sambon tycker detta är totalt överdrivet och han är mycket förvånad.,
  • Anonym (alkisen?)
    Stinky skrev 2010-08-27 10:10:41 följande:
    Jag har ju kommit med ett svar. Ett mycket bättre sådant än du.
    Arbetsgivaren agerade korrekt i det här fallet, och visst är alkoholen ett problem i TS vardag när hon använder det för att lindra sin ångest istället för att söka professionell hjälp.

    Några frågor på det? 
    Vad menar du? Jag har ju sökt professionell hjälp, jag har sökt hjälp för de diagnoser jag lider av - psykiskt - inte för den diagnos jag inte har - alkoholberoende.

    Men nu ska jag istället försöka bota den saken, under 6 veckor på heltid och därefter under ytterligare ett års tid.
    Hur kommer det då gå med mitt egentliga problem????
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (en som vet) skrev 2010-08-27 20:51:29 följande:
    Hej på Dig!
    Tycker att du ska ta av dig offerkoftan nu. Ditt egentliga problem kommer förmodligen redas ut under tiden. Ta emot chansen tacksamt. Det var någon annan i tråden som frågade vilken alkoholutredning du fått göra..leverprov??..rutin och vad visade provet? Antabus är självklart ett krav från arbetsgivaren eftersom deras rehabiliteringsansvar är stort och de vill självklart inte att du kommer berusad till jobbet och vill inte att du super där.
    Nej, inga prover alls. Blodprov har jag tagit pga antabusen, det visade inga enorma värden. De tog s.k  cdt-värde som visar hur mycket alkohol man druckit den senaste tiden.
    Jag hade som en normalkonsument när dessa prover togs och järnbrist. Annars inget att anmärka på.

    Bortsett från detta så var det psykutredningsfrågor SCID (som visade samma diagnoser som jag redan fått på psyk) och genomgång om hela ens liv. Jag har aldrig haft några alkoholproblem förut, ingen i min släkt har varit alkoholister. Jag har druckit alkohol more or less under 20 års tid. Jag är INTE beroende, jag VET det.

    Jag har festat jättemycket som ung därav svarade jag ja på frågor som:
    - Har du någon gång druckit mer än du tänkt dig?
    - Har du någon gång gjort/sagt något du inte kommer ihåg?
    Jag känner ingen som inte skulle svara ja på dessa frågor och då menar jag EN gång, inte återkommande.

    Dessutom fick jag fylla i ett test om hur och när jag dricker. Exempel på detta:

    Om du går ut tillsammans med vänner och dessa dricker alkohol, gör du också det då?

    Jag tolkade frågan som att man går ut och tar en drink. Därav svarade jag "ja". Deras tolkning blev "NN dricker pga grupptryck".

    En annan fråga: Dricker du för att fira något?
    Jag svarade "ja" och tänkte på när min väninna fyllde 40 för ett tag sen. Deras tolkning "NN dricker för att få positiva känslor".
    O.s,v i all oändlighet.

    Kontentan är att nästan alla jag känner skulle klassas som alkoholister i denna utredares ögon. Jag påpekade detta och fick då svaret:
    - Ja, de allra flesta är alkohlolister - men just nu gäller det dig.

    Undrar om inte detta förslag kan ha något att göra med att utredaren ÄGER det företag som skulle behandla mig i 6 veckor???!!!!
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym skrev 2010-08-29 21:13:30 följande:
    Har du skaffat dig en ny sambo?

    Du får hjälp - varför klaga?
    Nej, varför skulle jag skaffat ny sambo?

    Jag får eventuellt en "hjälp" jag inte är i behov av!
  • Anonym (alkisen?)

    Får veta efter helgen om det blir 12 steg behandling eller fortsatt "vård" via företagshälsovården. (vilket jag hellre hoppas på såklart)

  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (läkare) skrev 2010-09-02 16:51:48 följande:
    Ett bra formulär som WHO har utfärdat som du skulle kunna göra heter AUDIT. Det brukar jag göra på mina patienter som jag är orolig för.
    O du googlar på AUDIT så hittar du formuläret på första länken som kommer upp. 3:e länken som kommer upp på google heter "tolkning av audit" där du ser hur vi läkare tolkar resultatet. Det är ju egentligen tänkt att vårdpersonal ska tolka resultatet, men jag tycker det står ganska bra i tolkningshjälpen så att gemene man bör kunna förstå. Det är ju ingen komplett utredning men kan ge en hint om alkoholvanorna.
    Ja, jag har fyllt i ett audit formulär - bland annat. Den visade på 7 poäng och man ska ha över 12 poäng som kvinna och 15 poäng som man för att räknas vara i riskgruppen.
    Stämmer inte det?
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (läkare) skrev 2010-09-03 15:42:52 följande:
    Nej inte riktigt, 6 poäng för kvinnor. Jag klistrar in tolkningshjälpen från WHO. Nedan: 

    Att använda AUDIT är bara ett första steg med syfte att hjälpa patienter att minska
    alkoholrelaterade hälsoproblem och risker. Tolkning skall ske med kliniskt omdöme och
    värderas i ett större sammanhang. AUDIT kan inte ensamt ställa alkoholdiagnos.


    Tolkning av poängen


    Högre poäng betyder större sannolikhet att riskbruk, skadligt bruk, eller beroende föreligger.


    Vilka frågor som renderat poäng kan ge viss vägledning:


    ·


    skadligt bruk, eller beroende föreligger.


    WHO anger att 8 poäng eller mer är lämplig nivå som indikator på att riskbruk,

     


     


    ·


    För kvinnor anses att en lägre gräns, 6 poäng är lämplig.

     


    ·


    För personer över 65 år rekommenderar WHO en poäng lägre nivå, d.v.s. 7 poäng.

     


    ·


    rådgivning då det oftast är ett riskbruk och inte beroende.


    Över 16 poäng indikerar allvarliga alkoholproblem. Vid 8 – 15 poäng räcker ofta kort

     


     


    ·


    Över 20 poäng indikerar starkt att beroende föreligger.

     


    Vilka frågor som renderat poäng kan ge viss vägledning:


    ·


    Fråga 1 och 3 ger indikation på skadligt bruk.

     


    ·


    Frågor 4 till 6 ger indikation på beroende .

     


    ·


    Frågor 7 till 10 ger indikation på alkoholskador

     


    Ja, och frågorna 4-6 har jag svarat EN gång på. (som beskrivet i ts) EN gång på över 40 år kan väl rimligtivs inte göra en till "beroende" ? Man måste ju tänka till också - inte bara läsa testet rakt av??
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (Kan man?) skrev 2010-09-09 17:57:51 följande:
    I stället för att oroa dig för om du håller på att utveckla ett alkoholberoende, tycker jag du bör söka psykologhjälp, för att lära dig att kunna hantera de frutansvärda trauman, du har vait med om. Du är antagligen drabbat av en deppresion, men det finns vägar ur mörkret, om man har viljan och hoppet.
    Min bror dog i en bilolycka för ett tag sen, min pappa i sjukdom, min mamma är döende i cancer och mitt barns far lämnade mig för en annan när jag och bebisen fått akut snitt och låg på BB. (han var med på den traumatiska förlossningen dock, jag visste inget)

    Så ja........ lite har jag varit med om kan jag tycka........ men jag lägger psykologhjälpen på hyllan ett tag och hoppas på att jag orkar leva mig igenom detta........
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (alkisen?) skrev 2010-09-09 20:57:35 följande:
    Min bror dog i en bilolycka för ett tag sen, min pappa i sjukdom, min mamma är döende i cancer och mitt barns far lämnade mig för en annan när jag och bebisen fått akut snitt och låg på BB. (han var med på den traumatiska förlossningen dock, jag visste inget)

    Så ja........ lite har jag varit med om kan jag tycka........ men jag lägger psykologhjälpen på hyllan ett tag och hoppas på att jag orkar leva mig igenom detta........
    Min brors död hände för ganska längesen,...... men han var det närmaste mor/far jag nånsin haft......Anledningen till att han kom upp i mina tankar nu i våras är för att hans dotter plötsligt kontaktade mig, har inte haft kontakt sen hon var 5 år. ( mamman blev så deppad när pappan/min bror dog, så hon bröt all kontakt) herregud - jag är en trasig själ. Men trots allt detta så är det INTE alkoholproblemen som är mitt problem. Jag VET det!

    Vad ska jag göra nu???
  • Anonym (alkisen?)
    TattooMamma skrev 2010-09-09 21:12:34 följande:
    Har bara läst ts och ja du har alkoholproblem.
    Självbehandlar man med alkohol så är det problem även om det "bara" är enstaka ggr.

    Jag gjorde samma sak och alkohol är ju ångesthöjande, vilket säger sig självt är urdumt. Så jag är helnykterist sen mer än ett år tillbaka och har aldrig mått bättre!

    Jag är så tacksam att jag upptäckte det sjuka i alkohol själv och tog tag i det, innan det eskalerade. För min skull och min familjs skull.

    Alkohol leder inte till något bra. Aldrig.
    Framförallt inte om man har psykiska problem.
    Ja, jag har definitivt alkoholproblem, jag har använt det som ångestlindring länge - men inte så extremt som nu.
    Jag är däremot INTE beroende av alkohol.

    Jag kanske ska vara glad över att jag inte är beroende fysiskt utan bara måste "lära om" och inte använda detta som självmedicinering längre. Något jag ifs själv har insett efter denna händelse.

    Jag börjar i 12 -stegsbehandling nu, vet inte alls vad det innebär eller vad man ska göra?
    Jag kommer också tvingas att gå till AA möten under behandlingen och kanske även efter?

    Det här känns helt overkligt och JÄTTEFEL ........ men som alltid här i livet så är det ingen som lyssnar på MIG och mina känslor, alla andra tror alltid att dem vet vad som är bäst för mig.

    Hatar mig själv och mitt liv just nu....

    Förlorar ett helt år av mitt liv pga detta....... hoppas jag kommer kunna komma ur depressionen snabbt när detta h-vete är slut!!!
  • Anonym (alkisen?)
    Anonym (Kan man?) skrev 2010-09-10 20:33:53 följande:
    Du, min medmänniska, eller min medsyster, därute i cyberspace: Jag har varit med om samma jävla olika trauman, sådana som är alldeles för mycket att bära, sådana, där det bara finns två utvägar: Man kämpar vidare, eller tar sitt liv. Jag känner att du är en sådan som jag, att vi vill "leva", men vi vet inte hur, Jag tror vi kan stötta varrandra? Inboxa mig om du vill, eller skriv till: [email protected]

    Skitttt' Man skulle tro att det var jag som skev din TS, *Förstår dig*
    Oj....... det här lät jätteintressant. Alltså jag är inte glad för att det finns fler i min situation, men det skulle kännas skönt (för oss båda antar jag) att prata om detta med någon som faktiskt förstår en.

    Lite sent nu, mitt barn har precis somnat bredvid mig i sängen så jag kommer också sova snart.

    Men så fort jag får tid kommer jag maila dig och på så sätt får du min mailadress oxå. :)

    Troligen imorgon.
Svar på tråden Jaha, så nu är jag alkoholist....