Feminism och Islam, hur får ni ihop det?

Nu har jag inte läst hela tråden, men TS - jag kan inte låta bli att hitta en viss självmotsägelse i ditt första inlägg.

Först skriver du: "Är en feminist av den äldre skolan och var upprörd när alla tog på sig BHn igen..."

Senare skriver du ock kritiserar slöjor och att islams föreställningar tvingar tillbaka kvinnor till spisen?

I det senare kan jag - åtminstone till viss del - hålla med dig, men jag tycker inte att du låter konsekvent. Jag har aldrig haft stora bröst, men när jag var gravid (med tvillingar) skulle jag fått ont i ryggen om jag inte använt BH. Däremot har jag aldrig använt "obekväma" BH:s eller kläder bara för att se "sexig" ut eller behaga männen. Och det är inte säkert att kvinnor ta på sig slöja för att de är "tvingade" heller. De kanske bara känner sig mer bekväma med det, eller är vana vid det, eller vill uttrycka en identitet. Ibland har jag haft sjal om håret för att det är snyggt och även om den inte ser ut som en muslimsk slöja, är skillnaden hårfin.

Jag tycker absolut att man kan ifrågasätta användandet av burka eller niqab samt kräva att personen åtminstone visar ansiktet i situationer där det är relevant. (T ex i skolan samt i många yrken). Privat får man klä sig hur man vill, men jag skulle inte känna mig bekväm med att jobba eller plugga ihop med människor som jag bara såg ögonen på. Så tror jag att många känner och den normen bör vi hålla fast vid.

Men i övrigt tror jag - ju mindre väsen vi gör av slöja som fenomen, eller "muslimsk klädsel", desto bättre. Dels är det inte demokratiskt att lägga sig i andras klädval så länge det inte är olagligt - dels riskerar kritiken i sig att leda till ökad radikalisering.

I övrigt håller jag med dig. Jag har svårt att få ihop feminism och "pro-islam". (Gäller många andra religioner med, för övrigt.) Jag tror att många vänsteraktivister, helt enkelt blandar ihop begreppen och misstar islamkritik för rasism. De klagar gärna på hur lite föräldraledighet män tar ut, eller hur sexistiska svenska män är. Men när det gäller män som vägrar ta kvinnor i hand eller jobba ihop med kvinnor (förekommer också), samt mystiska "balkongfall" eller tvångsgiften, krav på att slippa sexualundervisning, simundervisning mm - då är det märkligt tyst på kritiken.

Ett av problemen med islamofobi (och då menar jag inte konstruktiv islamkritik, utan verklig islamofobi), är inte bara att den riskerar att drabba oskyldiga människor. Utan att det blir för mycket fokus på just Islam.

Fundamentalistisk islam eller en ökad radikalisering av islam, går inte ihop med ett modernt, västerländskt, demokratiskt samhälle. Det är liksom bara så det är. Här har vi de motsägelser som du pratar om TS - man vill värna om förtryckta grupper, men de förtryckta förtrycker ibland själva. Och synen på mänskliga rättigheter, homosexualitet mm, är inte rolig inom stora delar av islam. T om här på FL sitter ju en del konvertiter och försvarar både det ena och det andra i sin "nya religions" namn. Och klagar samtidigt på att de och deras likar är så missförstådda och utsätts för så mycket fördomar...

Men det har blivit för mycket fokus på bara islam och muslimer, vilket är både orättvist och felaktigt. Liknande åsikter, sexistiska beteenden, homofoba beteenden eller brott etc, finns även bland t ex konservativa kristna och ortodoxa judar - svenska som utländska. Men det känns ibland som om muslimer får bära hela hundhuvudet, trots att alla de abrahamitiska religionerna innebär problem om de tolkas konservativt. Liksom även icke-religiösa och ateister givetvis kan vara förtryckare. Homoförtryck och fördomar, är t ex fortfarande oerhört utbrett bland vanliga "svenssons", även om de flesta inte vill att homosexualitet ska vara straffbart på samma sätt som vissa religiösa grupper vill. Men det är bara en gradskillnad i intoleransen - inte en artskillnad.

Och här kan vi inkludera partier som SD och ND, som verkar ha gjort "muslimen" till sin främste fiende. Ungefär som om "juden" och "kommunisten" var nazisternas främsta fiender på 30-talet... Men SD skjuter långt utanför målet och står (som sagt) även själva för en politik och ideologi som är ganska konservativ. Långt ifrån feminism, jämställdhet och HBT-tolerans, skulle jag säga.

Fast det är inte bara "muslimska" män som behandlar kvinnor som slavar, unerställda eller handelsvaror, och inte alla muslimska män. Tvärtom är det väl så att en rättrogen muslimsk man ska behandla kvinnor med respekt. Islams problem är snarare att hela religionen / systemet är uppbyggt på att könen är väsenskilda och har olika roller / uppgifter i livet, samt att stränga straff förespråkas för alla som avviker. (Otrohet, äktenskapsbrott, homosexualitet mm). Det är här bristen på individuell frihet och mänskliga rätttigheter kommer in. Straffen är ämnade att avskräcka samt leda in människorna på den rätta vägen. (Det finns alltså bara en "rätt" och "sann" väg). Vi ser vad denna inställning har lett till i vissa länder, även om långt ifrån alla muslimer, försvarar den.

Men kvinnoförtyck, homoförtryck mm, finns mer eller mindre överalllt. Så långt har vänsteraktivisterna rätt. Det är bara värre i vissa familjer, samhällen, kulturer och länder, än i andra. I många fall av hedersvåld, kvinnomisshandel, sexualbrott mm i Sverige, har inte muslimer varit inblandade. De ökända "gruppvåldtäktsligan" i Södertälje bestod av kristna syrianer. I det uppmärksammade fallet i Norrland - där föräldrarna fördömde offret i diverse bloggar - var förövarna etniska svenskar. Och i minst hälften av alla fall av kvinnomisshandel, är alkohol inblandat. Hur många muslimer dricker alkohol, eller har för vana att dricka sig berusade? Det är emot deras religion och kultur, även om det förekommer.

Så ja, det blir löjligt när man klagar på att svenska medelklassmän inte är tillräckligt jämställda pga att de inte tar ut hälften av föräldraledigheten eller byter blöja tillräckligt ofta - samtidigt som ovanstående brott, förtryck och kränkningar, ofta får fortgå i det tysta. Det blir löjligt när en kvinna som klagar över att hennes man inte tar exakt halva ansvaret hemma, anses ha rätt att klaga, medan samma kvinna som ifrågasätter att en man på jobbet vägrade ta henne i hand, titta henne i ögonen eller samarbeta med henne, anses vara rasist, fördomsfull eller "sakna respekt för andra människors religion eller kultur". Jag försöker bara nyansera debatten till att det inte bara handlar om muslimer och inte alla muslimer.

"Liberal" islam går möjligen att förena med särartsfeminism. Så långt kan man kanske säga, att islam och feminism inte är helt oförenliga principer. Män och kvinnor är lika mycket värda, men har delvis olika rättigheter / skyldigheter.
Bekämpa kvinnoförtrycket och ge kvinnor det de har rätt till! (Enligt islam). Halva arvet, rätt att utbilda sig och jobba om de vill, rätt att skilja sig om mannen är dum etc etc. De muslimska feminister som finns, hävdar ofta att om detta tillämpades överallt (bland muslimer), skulle många muslimska kvinnor få det mycket bättre. Och det ligger säkert mycket i det.

Däremot har jag mycket svårt att förena islam (eller konservativ kristendom, eller ortodox judendom etc) med likhetsfeminism. Som ju är den vanligaste feministiska ideologin idag - inte minst bland vänsteraktivister.

Jag tycker att det är märkligt att islamkritik och SD-kritik så ofta ställs mot varandra. Jag ser båda som ett potentiellt hot, men det betyder inte att jag hatar muslimer. Jag är varken islamkramare eller islamhatare. Allt beror på hur man tolkar religionen och vad det leder till i samhället. Detsamma gäller t ex kristendomen. Jag är kritisk till delar av kristendomen men jag har träffat många fina kristna och jag är inte "kristendomshatare".

SD:s politik har jag däremot inte mycket till övers för, men jag tror faktiskt inte att alla som röstar på SD, är blåsta eller "monster". Jag tror att många bara har fått en del om bakfoten, alternativt är de rädda, har upplevt obehagliga saker och vill skylla det på "någon". Däremot stämmer det nog att de ofta är okunniga. För några år sen åkte jag bil med en man i 25-årsåldern som sa sig sympatisera med SD (fråga inte hur jag hamnade i den bilen! ). När vi passerade en förort till Stockholm, sa han: "Muslimerna breder ut sig överallt, kolla, där är en moské till!" Varpå jag med ett lugnt men vänligt leende svarade: "Det där är ingen moské, det är en ortodox kyrka!"

Muslimerna tillhör snarare Europas politiskt och ekonomiskt svaga grupper. Men de blir fler och om många dras till radikalism, kan det bli problem. Annars inte.

I Sverige tycker jag inte heller att "värdekonservativa grupper" har så stor makt. SD lockar max 4-5 procent av den samlade väljarkåren. Många av dessa är garanterat missnöjesväljare. Vissa verkar ju inte ens ha läst SD:s partiprogram.

I andra länder vet jag inte hur det är, men jag upplever inte "värdekonservatismen" på frammarsch i Västeuropa.
Tja, Frankrike har väl utmärkt sig. Och i viss mån Österrike. Sedan finns det ju kristna värdekonservativa länder som Irland och Malta, där inte ens abort är tillåtet osv. Men det är en annan sak och har inget med islam att göra.
(Återigen - islam kan givetvis inte få skulden för allt).

Vad har du för belägg för detta? Det känns som om du kommer med en hel del påståenden här, som att "många svenskar har köpt SD:s syn", men kan du backa upp dem?

Att kritisera invandringspolitik eller islam, är inte detsamma att "köpa SD:s syn" på världen. Utan det beror snarare på hur det görs, samt hur man i övrigt uttrycker sig om olika grupper, grundläggande människosyn etc.

Tyvärr blandar många på vänsterkanten ihop begreppen och då blir det omöjligt att debattera.

"Timo Soini, 47

partiledare för Sannfinländarna, Finland

  Ett mandat.

  Invandringsfientliga EU-motståndare. Bildades i spillrorna av det konkursade Landsbygdspartiet 1995. Vill göra svenskundervisningen i skolan frivillig."

 

Jag kan hålla med om att konservativ ultrahöger, vanligen bara är en gradskillnad från rasism, nazism eller fascism. Om ens det.

Men jag kan omöjligt se hur EU-kritik samt en önskan att inte tvinga alla finländare att lära sig svenska, är detsamma som fascism eller ultrahöger. Men så är jag ju miljöpartist också

Många finländare vill kunna välja engelska som andra språk, istället för tredje språk. Helt enkelt för att de tror sig ha större nytta av detta och det kan man ju förstå. Och varför skulle de tvingas lära sig svenska om de inte bor i Sverige? Finland har inte tillhört Sverige på 200 år. Vi måste inte lära oss finska, trots att vi alltid har haft en finsk minoritet här också...

Sedan är det ju trist om Finland är invandrarfientligt. Jag vet att de hittills har varit väldigt restriktiva med att ta emot flyktingar, pga att de inte vill drabbas av samma  problem som t ex Sverige och Danmark har fått. Men i och med sitt EU-medlemskap, lär väl detta ändras för Finland förr eller senare. De kan iaf inte fortsätta vara hur restriktiva som helst, alla EU-länder måste dra sitt strå till stacken, för att hjälpa människor i nöd.

 

"Sverige står i en situation där invandrarfrågan aldrig riktigt har tagits upp av något parti. Partierna har väl trott att det var det bästa för att behålla stödet. Tyvärr har opinionen anset att invandrarfrågan är något som ska tas upp. Därför har vi sett en nazistisk rörelse i Sverige som saknar motstycke i grannländerna. Befolkningen vill att frågan tas upp och söker sig till de som tar frågan. Nu kommer SD och tar, som de enda, upp frågan ordentligt och det ger dem stöd. Inget annat parti har vågat ta upp frågan eftersom alla partier redna har stämplat frågan som farlig. Orsaken till SDs framgång i Sverige ligger hos de andra partierna."

Detta är det som främst kan förklara SD:s framgångar de senaste åren. Läs bara här på Internet. Många många är inte emot invandring i sig, inte heller alla muslimer eller dylikt. Men de röstar ändå på SD, eller kan tänka sig att göra det, eftersom de känner att "något måste göras". Och att "ingen annan" bryr sig.

Att kritiker på vänsterkanten framställer alla dessa människor som korkade, rasistiska idioter, är att grovt förenkla problemet.

Jag har hört åtskilliga invandrare säga att de förstår varför SD går framåt, även om de inte gillar fenomenet. En kompis mamma har en särbo från Iran, som gav sig in i niqab-debatten. Han sade att "ni" svenskar måste bli bättre på att säga ifrån, sätta ner foten och ställa krav. Det är bra att man får utöva sin religion samt klä sig hur man vill privat. Det är det som är så bra med Sverige, jämfört med Iran, enligt honom. Men på sin arbetsplats får man rätta sig efter vad som gäller där. Vill man inte ens visa ansiktet för kunder, kolleger, barn eller deras föräldrar, kan man inte räkna med att få jobb eller praktik på den arbetsplatsen. Då får man söka jobb som telefonist eller dylikt istället...

Tja, det bror förstås på vad man menar med "inflytande". Att det inte serveras griskött i skolor där majoriteten av barnen är muslimer, är nog en ekonomisk och praktisk fråga. Däremot kan jag tycka att om man vill ha halal-kött eller dyl, får man bekosta det själv. Eller välja det vegetariska alternativet.

Att skolor inte får sjunga nationalsången eller "Idas sommarvisa" som ibland har påståtts, låter mest som skrönor. Och inget som muslimer skulle bry sig om. De vill kanske inte gå till kyrkan på skolavslutningen, men det vill inte många svenska ateister heller. Den svenska skolan ska vara konfessionsfri. (Däremot kan jag hålla med om att den normen rimmar illa med att man samtidigt tillåter religiösa friskolor...)

Jag tror inte att dessa grupper har så stort inflytande egentligen - däremot att vissa mesiga PK-svenskar, viker sig för lätt. Och det är förstås tragiskt. Men det är knappast minoriteternas fel. De mer radikala, tar nog vad de kan få (tyvärr) och resten bryr sig inte. Alla muslimer kräver t ex inte halalkött i skolan.

Sedan ställer jag mig mycket tvivlande till att det finns 600 000 utövande muslimer i Sverige. Det finns omkring en halv miljon med rötter i länder där islam är huvudreligion. Minst 100 000 av dessa är dock kristna. T ex många libaneser samt kristna irakiska flyktingar som har kommit de senaste åren. Och även bland de övriga, är långt ifrån alla praktiserande. Dvs de ställer inga särskilda religiösa "krav".

Dock är en patriarkal kvinnosyn, barnaga mm, ett stort problem även i dessa grupper. Det har alltså inte bara med islam att göra - något jag har försökt hävda hela tiden