Manchester skrev 2010-08-24 21:15:39 följande:
Med mindre barn tror jag att det skulle vara en ren katastrof att göra som du beskriver. En två- eller treåring förstår inte att den ska vara sommarbarn, utan tror att den nu flyttat in i familjen. Så tar de där sommarveckorna slut och barnet måste återvända till barnhemmet. Kanske har barnet redan börjat glömma bort sina vårdare där och måste börja om på ny kula. Om du fäst dig vid barnet och vill adoptera det så får det ändå inte stanna direkt. Adoptioner tar tid och barnet måste tillbaka till sitt ursprungsland medan processen pågår. Och om du inte fäst dig tillräckligt vid barnet så blir det bara två helt onödiga uppbrott, först för att åka till dig, sedan för att åka hem igen. Jag kan inte se hur man skulle kunna undgå att skada barnet med ett sådant förfarande.
Det är skillnad med äldre sommarbarn. De är medvetna om vad det handlar om. De vet att de ska tillbaka till barnhemmet (eller var de nu bor i sitt hemland). De kan tycka mycket om sin sommarfamilj, men vet att de inte fått en ny mamma och/eller pappa. Efter sommaren kan man hålla kontakten med barnet via brev, mail och telefon. När det gäller barn i tioårsåldern och uppåt tror jag att en sommarvistelse i en familj kan vara positiv.
Fast vi har ju sommarbarn i Sverige som är så små som du talar om. Även om de inte är tänkta för adoption så blir det ju flera uppbrott på kort tid.
