Min pappa lever i misär...

Låt inte de oskyldiga liven lida mer i onödan! Snälla, ta dem därifrån!

ni kan inget göra om ni inte får honom omyndigförklarad och det är mycket svårt. Kan ni inte försöka lura iväg honom ett par dag och så åker ni dit och röjer?

"Röran är ett symptom, beteendet är sjukdomen",  som de sade i ett brittiskt (?) tv-program om samlare.   Får man hjälp med en uppröjning utan att någon  försöker ta itu med beteendet är röran snart tillbaka.

Vuxengrupp på soc. som flera berättar om här, t o m någon som jobbar där -  TS, ring dem!   Anonymt först,  så känner du förhoppningsvis av om det är någon du får förtroende för.

Tänk att ni ändå besöker pappan - och att han släpper in er!

(kom att tänka på en liten bok som Jolo´s ena dotter skrev om sin syster.  När systern plötsligt dog  - pulsåderbråck -  uppdagades en lägenhet helt i kaos, utasn katter dock.   De anhöriga hade ingen aning, hade inte fått komma dit på länge.   Mycket ölburkar tror jag påträffades,  rutten mat i kylen.   Den avlidna kvinnan var uppskattad sportjournalist) 

Släpp katterna är du snäll.

Han skulle aldrig förlåta oss, dessutom är han väldigt hemmakär och det är inte lätt att få iväg honom.

Det är inte riktigt så illa som på de där tv-programmen, men jag befarar att det kommer att bli.

Tror inte att det är någon psyk.sjukdom som ligger bakom. Han har alltid varit väldigt lat och gör absolut inte mer än han måste.

Hej du. Å så jag känner med dej. Känner igen mej. Jag mår så jävla risigt själv just idag angående min egen pappa... Men sänder dej en varm tanke. Kramar...

Tessan: Är du i samma sits?!

Min pappa är alkoholiserad, har precis flyttat upp i ett litet torp, vi har tagit över hans hus. Han är sjukskriven och nu snart pensionär. Han har kanske inte levt i samma "misär" i sitt hem- men nära nära. Jag bara väntar på hur det ska bli nu när han flyttat. Vissa veckor super han bara, ligger och dricker. Kräks. Det värker i hjärtat att se, och jag blir arg. Ledsen, förtvivlad.

Den misären du beskriver har jag dock också besökt, min mans morfar bor å lever på samma vis som din pappa. Så tragiskt!

Hur mår du idag?

Tess: Så skönt att någon vet vad jag pratar om!! Inte för att jag önskar att nån ska behöva ha det så, men du förstår vad jag menar...

Jag mår dåligt så fort jag tänker på det, och det är ofta. Det värsta är väl att man känner sig så maktlös! Finns inget jag kan göra som inte kränker honom, och det vill jag verkligen inte!!

Vad har du för relation till din mamma? Min mamma gick bort för snart 4 år sen. Därför är ju pappa så viktig för mig. Jag känner att jag kan bli så arg på honom ibland för att han inte är en pappa vi kan åka och fika hos eller som kan finnas där för oss när vi behöver honom. man kan aldrig räkna med honom!!

En man, pappa, till en dotter i 25-årsåldern,  hittades nyligen död i sitt hus av en "alkoholleverantör".    Han hade fint jobb och drog in mycket pengar som egen företagare.   Men vissa veckor beställde han en stor flaska fin wiskey varje dag, plus öl genom bekanta från bolaget.   Kroppen klarade väl inte konsumtionen till slut....  Ingen trevlig syn för den som hittade honom.... 

Det är så svårt, kolla om du kan få komma iväg och prata med någon? För även om du inte kan hjälpa din pappa så kan du hjälpa dej själv.
Jag känner inte heller att jag kan räkna med mina pappa även om han är "fin" och till och med nykter emellanåt. Jag sörjer att mina barn aldrig får nån riktig morfar. Jag har en bra relation med min mamma, tack och lov. Så jobbigt att du inte har din mamma kvar i livet, känner du och din bror att ni har stöd i varandra?

Finns liksom ingen tid till att komma iväg och prata med någon. Har barn så de tar all min tid... Det här är mitt sätt att vädra mig.

Pappa är bara nykter när han är hos oss över helgen. Men då mår han jättedåligt på söndan. Skakar och kräks...
Känner också den där sorgen du pratar om! varför kan inte mina barn få en morfar som finns där?

Jag och min bror stödjer varann så gott det går. Vi bor 25 mil från varandra. Jag bor närmast pappa, vilket är 10 mil...

Det är hemskt att säga, men vi har kommit till insikten att han inte lever om 5 år. Oavsett om hanslutar dricka. Hans kropp är sliten, han försa sig för ett tag sen och det kom fram att hans levervärden inte är ok, och han börjar bli lite gulaktig i hyn...
Önskar att han hade lyssnat på oss och gått till doktorn!

Man kan inte få någon omyndighförklarad öht.
Däremot kan man ju tvångsomhänderta en person om han lever på ett sånt sätt så att han är en fara för sig själv eller andra.
Säger som andra gjort, ta kontakt med socialtjänsten i din kommun.

Har försökt komma åt att ringa, men det kommer alltid nåt ivägen!  Har 2 små barn hemma och när möjligheten finns, kan jag inte få tag på de som har hand om detta!! Är så frustrerande!! Nu överväger jag att maila dem, fast jag egentligen vill ta det mer personligt...

Ser att detta är en väldigt gammal tråd... Finns det chans att trådskaparen läser detta så här långt i efterhand? Min situation är skrämmande lik...