vi kommer aldrig ha råd med hus, känns helt hopplöst - hjälp!!

Neej, jag har inga tips tyvärr.
Kan bara säga att vi var i precis samma situation som er, och vi bestämde oss för att flytta! Vi flyttade från släkt och vänner, köpte ett extremt mycket billigare hus en timme bort och fick ett mycket lyckligare liv. Låter löjligt men det är sant. Vi hade så många krav på vårt drömhus innan, och insåg att det kommer vi liksom aldrig att få. De områden vi helst ville bo i var alldeles för dyra.
Så nu bor vi i ett mindre samhälle istället för storstan där det är mycket lugnare för barnen, har gott om pengar att unna oss saker för istället för att bara bo...happy ending

Prata med en annan bank. En del borde ju ändå låna ut det beloppet men då till en högre ränta.

Mina bästa råd är:

- Gör upp en 5-årsplan där ni drar bort ALLT som inte är absolut nödvändigt och spara resten till huset. Då kan ni spara flera hundra tusen.

- Hyr ett hus på landet om ni känner att ni måste få flytta nu. Hyr ut bostadsrätten under tiden.

- Titta på billigare hus

- Hyr eller köp en större lägenhet tills ni har råd att köpa hus.

Det är korkade råd en del kommer med. att man i sverige skulle kunna jobba ihop till en halvmiljon är nästan omöjligt. Man skulle hinna bli gammal innan man fått ihop till en sådan summa. Man kaninte säga till en Stockholmare att man inte ska vara så kräsen och att det finns billigare hus bara man är beredd att jobba lite för sådant kanske funkar i norrland meninte i de större orterna i sverige. Att SBAB sen väljer att "hitta vägar runt" det här är ju ännu värre med tanke på att det är staten som äger denna bank och det är ju dem som har kommit med förslaget om högre kontaninsats.

Nej, det är inte alls omöjligt. Jag och min man har gjort det. Men så har vi inga dyra nöjen, husdjur, morgontidning, kabeltv, bara en bil, åker inte på utlandssemestrar osv.

Men visst, vill man avfärda det som kräver lite "hårt arbete" som omöjligt, då får man bo i bostadsrätt/hyresrätt resten av sitt liv.

Det är absolut inte omöjligt, vi skulle lätt spara ihop 500 tusen på två år utan att dra ner på vår levnadsstandard, kortare tid om vi verkligen prioriterade sparande.

TS bor ju i en liten tvåa och de har ca 40.000 efter skatt. Nog 17 kan de spara ihop pengarna?

Nu spekulerar jag bara:

Hyra max:  6000
Mat för 3: 4000
Bredband: 300
Mobiler: 600
Försäkringar: 600
Bil inklusive bensin: 6000
Plus lite annat (dagis mm) 3500

Detta ger ca 20.000. Då har de 15000-20.000 kvar att spara. Det ger det 180.000-240.000 PER ÅR

Va roligt att så många skriver! Jag är imponerad av er alla som kan spara så mycket  Ni har ju egentligen rätt att vi också borde kunna det. Jag tror att vårt problem kanske är att vi vill ha allt så snabbt. För efter studier till att ha heltidslöner sen några år tillbaka har vi inte velat fortsätta leva på nudlar och aldrig unna oss en resa. Men visst borde vi kunnat spara mer. Jag var dock tvungen att köpa en bil med kontantinsats och lån på pga pendlingen, denna kommer även bli familjebil i mååånga år framåt, vi såg det som en investering. Sambon har en bil sen några år tillbaka med lån kvar på, tanken är att den ska säljas nu och bytas till en billig liten. Men vi är inte de som köper märkeskläder eller äter ute dagligen. Fast ja, pengarna försvinner ju på småsaker antar jag.

Hyra+ränta+amortering 5000
2 bilar inkl ALLT 7500 (jag pendlar 18 mil/dag, sambons jobb ligger illa till och han behöver också bil)
Mobiler 400
Bredband + hemtelefon 300
Studielån 1600
Fackavgifter 800
Mat 4000
Pensionsspar 1000
Annat, vet ej vad! men flera tusen/person blir kvar.

Då har vi dock inte köpt en enda grej och det är klart att vi går på bio ibland och vi har rest några charterresor de senaste åren. OBS! Att pendla är sjukt slitande och skulle jag endast leva för att vara borta 12 tim/dag och aldrig få resa iväg skulle jag gå under. Så visst kalla det prioritering men min har varit att jobba istället för att vara arbetslös. Problemet är ju att man inte kan få allt!

Lev ett snålt liv och ha råd med hus om några år. Eller lev eller lite mer fritt liv men har inte råd med hus förrän om 10 år. Så är det ju, jag vet... Nu när vi ska ha barn kommer ju mycket gå åt till barnvagn, bilstolar o allt man kan tänka sig, även om man köper begagnat är det ju inte gratis. men jag kommer inte behöva pendla och spar in dessa tusenlappar. Får ju dock inte hel lön.

Min sambo lägger aktivt undan 5000/månad och jag har alltid pengar kvar på kontot men har inte aktivt flyttat över varje månad. Smällen kom då jag fick återkrav från csn på 30 000 som skulle betalas nu för några månader sen (förutom resten av mitt lån). Efter det har jag inte fått nåt kvar varje månad. I övrigt har vi 100 000 kr sparat. Ja, vi får försöka se över alla kostnader och kanske unna oss nån grej ibland. Vi går dock aldrig på krogen jag fattar inte att vi inte har sparat mer. Men det är väl smågrejer som inte syns. Har iaf inga lån förutom studier och bil. Inga krediter och sånt vi behöver fixa.

Ja jag vet, bilarna kostar alldeles för mycket! Men om vi säljer sambons får vi bort hans gamla lån och kommer ner 1500-2000kr. Men vi borde ändå kunna få ihop mer varje månad. 4000 för mat beror på att jag tagit i lite men det är säkert så. Jag brukar handla för ca 500 kr på söndagar/måndagar, mat fram till torsdag. Fred/lörd är vi ofta med vänner och äter hos dem eller köper pizza, eller bjuder dem på mat. Inga lyxgrejer, kanske gör paj eller nåt men det kan säkert gå 500 på helgen, inkl att vi äter lunch på stan ibland då också, eller fikar. Så det blir 4000kr.

Nu efter semestern och iom graviditeten har vi bestämt att storhandla och jagkan inte ens äta izza o dyl eftersom jag mår illa av det. Det har redan blivit mer hemlagat och inga luncher ute eftersom det är lättare att bara ha matlåda.

Som sagt, vi vill ha allt så snabbt. Det var faktiskt bara ett 3 år sen jag slutade plugga och fick jobb direkt, då ville jag inte spara och vi var väl nöjda med vår lgh. Men senaste året känner vi att vi måste flytta, samt rå om oss själva. Det finns alltid nån granne som stör och har efterfester eller att man saknar utrymme och en liten gräsplätt åtminstone. Igår hade vi en seriös diskussion om att vi kanske får "nöja" oss med ett litet hus i utkanten av stan där man kan komma under 2 milj. Sen får vi flytta igen till det vi verkligen vill ha.

Men det behöver ju inte vara en orimlighet eller. Man kan fortfarande ta blancolån till kontantinsatsen det har man alltid kunnat och det blir vanligt att folk kommer göra detta sedan också.

Sedan efter ett par år med höga räntor som det då blir när man har blankolån så kan man värdera om huset och förhoppningsvis har värdet stigt, så man kan ta lånet på huset istället och betala bort blankolånet.

Haha nej tanken har ALDRIG slagit mig. Eller jo, typ varje dag, särskilt nu när vi ska ha barn. Tyvärr finns inga jobb här, jag har sökt allt jag tror att jag kan få. Dock tänker jag inte börja städa eller bli personlig assistent och dyl, inte efter att pluggat flera år och får en vettig lön. Lågbetalda jobb har jag haft tillräckligt. Får ofta komma på intervju men konkurrensen är stenhård och jag har för lite erfarenhet. Så målet är klart att få jobb hemma.

Jaja det är inte synd om oss, jag vet. Ville bara skriva av mig och höra om nån mer känt likadant inte bli dömd för att vi har drömmar, jag säger ju att jag vet vad vi gör fel och vad som är lösningen. Jag är som sagt imponerad av er som orkar spara och leva så snålt, hoppas ni når ert mål snart!!