Inlägg från: k girl |Visa alla inlägg
  • k girl

    Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!

    Ja, jag talar om er som självbelåtet sitter och pratar om era "tidiga" barn. "Ja, *** har ju alltid varit tidig". Ni avser, förstås, att era små telningar var snabba med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå. Det tas upp vid varje lämpligt (och olämpligt) tillfälle. "Ja, *** har ju alltid varit tidig".

    Jag kräks på det.
    Det visar på en sådan ignorans och en sådan total avsaknad av förståelse för hur barn utvecklas. Ni förbiser - eller ignorerar - att ert barn kanske saknar färdigheter som de övriga barnen runt bordet på föräldraträffen har. Ditt barn var snabbast med att vända på sig, greppa, krypa, ställa sig upp och gå... (och välj sedan någonting av exemplen här nedan, eller försök tänka efter själva):

    * ...men medan ditt barn fortfarande harvade på med släta fruktpuréer, satte i halsen vid minsta risgryn och knappt får in en majskrok i munnen så har bebis A inga problem med att äta grovfördelad mat och plockmat - allt ifrån broccolibuketter till ärtor (läs: bebis A är munmotoriskt och finmotoriskt tidigare än din, samt är mer utvecklad i sin hand-öga-koordination).

    * ...men medan ditt barn skrek så fort en främling ens tittade på henne/honom så är bebis B oerhört social och nyfiken.

    * ...men medan ditt barn koncentrerar sig på att krypa omkring så har bebis C börjat lösa små problem, använder verktyg, kan pussla ihop föremål, imiterar och lär sig samband.

    * ...bebis D har betydligt mer nyanserat joller och har stort passivt ordförråd.

    Barn i normalspannet är inte tidiga eller sena. De utvecklas på olika sätt, har olika intressen och olika läggning. De är tidiga med att gå och de är tidiga med att prata och de är tidiga i sin mentala utveckling - de är inte "tidiga" bara för att de är motoriskt tidiga. Ni kan ju förstås inbilla er att era ungar är först med allt, men det är faktiskt mest bara önsketänkande.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-15 06:56
    Nej, jag menar inte alla som är stolta över sina motoriskt tidiga barn. Och naturligtvis kan barn vara både tidiga med det mesta och sena med det mesta, också.

    Jag avser de som - som jag skriver i inlägget - är blinda för att deras barn är sena men annat men ändå går på om hur "tidiga" deras barn är. Inte "motoriskt tidiga", utan "tidiga".

    Jag är irriterad på att begreppet "tidig" är förbehållet motoriskt och/eller språkligt tidiga barn.

    Jag avser de som svarar "jaha, men kryper han än då?" när andra föräldrar berättar om sina barns framsteg.

    Jag avser de som förminskar och är nedlåtande och får en att känna som att ens barn är senast i hela världen (när man berättar om utveckling som man förstås är lika stolt över som om han hade börjat göra det för flera månader sedan) alternativt som om man bara "hittar på något" i brist på Annat (läs: grovmotorisk utveckling) för att ha något att berätta.

  • Svar på tråden Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!
  • k girl
    Bonanza skrev 2010-08-14 13:05:28 följande:
    Nja.

    Min son var sen med det mesta förutom empatisk förmåga, vattenvana och problemlösning.

    Min dotter har varit tidig med det mesta (matätande, motorik, finmotorik, tal, förståelse, sociala egenskaper) förutom på empatisk förmåga och simning.
    Och du är en av de som skryter om din tidiga dotter med avseende på hennes motoriska utveckling utan att ta i beaktande att barn utvecklas på andra sätt också? Om du inte gör det, bad vill u då ha sagt - då har du ju missat poängen alldeles?
  • k girl
    Karl Fazer skrev 2010-08-14 13:22:32 följande:
    Ja jag håller med dit TS. Skulle vilja tillägga att det stör mig ännu mer när mammor är stolta över att barnet kan rulla runt, äta mat, prata eller gå. Stör mig väldigt mycket på att man kopplar ihop stolthet med prestation på det viset, man är väl lika stolt över sitt barn oavsett om det kan tugga bitar eller ej vid sex månanders ålder!?
    Förhoppningsvis, ja. Jag är skitstolt över min son. Jag är till och med stolt över att han hoppar på rumpan och säger äich! när han är ivrig. Däremot ÄR jag faktiskt stolt över att han utvecklas och jag blir jättestolt när han har kommit på någonting nytt, utan att nödvändigtvis knyta det till någon prestation.
  • k girl
    logg81 skrev 2010-08-14 13:27:14 följande:
    För min del handlar det inte om när barnet klurade ut saker och ting utan hur det framförs av föräldern. Ska det gnuggas in med självgod min så går jag därifrån.
    Jag har inget bekräftelsebehov på det sättet. Frågar någon så svarar jag. Tar de illa upp av svaret kan jag inte göra så mycket åt saken... jag tänker inte ljuga om min tös utveckling bara för att någon annan har ett behov av att vara mer än alla andra...
    Min tös var tidig med en hel del. Men hon var sen med lika mycket... Shit happens...
    Det jag blir trött på är att "tidig" är lika med "tidig motorisk utveckling" och att det finns en hel del föräldrar som älskar att påpeka detta i tid och otid, blinda för det faktum att andra barn kan ha utvecklats på andra sätt och lika gärna kan beskrivas som "tidiga" i relation till den som först beskrevs som "tidig". Att barn kan vara tidiga med mycket - eller sena - förnekar jag inte.
  • k girl
    xXMaLoXx skrev 2010-08-14 13:38:51 följande:
    Den motoriska utvecklingen är väl den som "syns" mest kan jag tänka mig. Därmed så kanske det är enkelt att ta till, vad vet jag?
    Sen beror det ju på i vilket sammanhang man tar upp detta. De enda gångerna jag egentligen stör mig, det är när man gnatar på i trådar där någon förälder är orolig för att dennes barn är sent eller att något skulle vara knas.
    Ja, det är framför allt då jag reagerar också. Men tyvärr finns det också medlemstrådar ("vi som fick barn i XX") som tyvärr urartar i ett "ÅÅÅH, nu har min son börjat krypa, har era barn börjat krypa än?!" och det är uppenbart att inläggsskrivaren mest vill höra att hennes barn var först. Ty de kommenteras ingenting i övrigt och endast då det har hänt någonting sådant eller de kan skjuta in ett "det började NN göra för två månader sedan".
  • k girl
    Schnooglewookiemush skrev 2010-08-14 14:37:48 följande:
    Eller så är det så att man helt enkelt bara vill berätta att ens barn t.ex har börjat krypa. Jag tror att föräldrar, speciellt förstagångsföräldrar, bara tycker att det är kul att barnet har börjat krypa - det är ju faktiskt en rätt stor grej för vissa. Jag tvivlar starkt på att de flesta föräldrar som berättar öppet och glatt att deras barn har börjat krypa, egentligen skryter om det. Kom igen, det är en kul grej! Var glada med mammorna istället för att ställa er utanför och koka ihop fantasier om hur mamman skröt.
    En god vän till mig fick höra "du kanske borde kolla upp det där?" när hennes son inte kröp vid nio månaders ålder. Att sonen hade en massa andra färdigheter spelade inte någon roll. Det är jättemånga som bara berättar för att de är glada och stolta och det ska de naturligtvis göra - jag kan räkna upp flera, Hecate som skriver här ovan t ex har en motoriskt tidig pojke men hon gör sig inte ett dugg märkvärdig över det - men de har också en helt annan attityd än de jag talar om. Jag drar mig att berätta om min sons framsteg för vissa personer, för jag VET att det bemöts med antingen ett högdraget "jaha, det var väl inget märkvärdigt, det gjorde NN för ett par månader sedan" eller sammanbiten tystnad (när NN inte har börjat göra samma sak).

    Att säga "min son var då alltid tidig och började krypa vid fyra månader" till någon som är orolig över sin sons utveckling för att dela med sig för att man är glad - det är bara puckat och okänsligt.
  • k girl
    versus skrev 2010-08-14 14:41:48 följande:

    Kan förstå dig TS till viss del MEn jag tror att dett är lätt att förväxla föräldrars stolthet/facination över att barnet faktiskt kryper, at all-wow mitt barn kan.

    I våran föräldragrupp var min son först med allt motoriskt...vi hade en sjukt go grupp och det var de andra föräldrarna som var impade över mitt barn till den grad att jag ibland kunde bli generad. Vi pratade mycket om just hur olika utveckling är, motorisk/emetionell etc. Ibland tar barn skutt och kan galet mycket "över en natt".

    När det blir "tävling" tycker jag att det spårar ur, speciellt då kanske en tyst förälder med ett "sent barn" går och oroar sig i onödan. Men jag tror mycket att det är en facination för utvecklingen som sker öht och speciellt med 1:a barnet.


    Du har kanske rätt. Och faktum är att det inte är något jag direkt har märkt ute i "verkligheten" - med undantag för den person jag beskriver ovan - men här på Familjeliv är det ibland väldigt påtagligt.
  • k girl
    Virriga V skrev 2010-08-14 16:43:38 följande:
    Varför är det fult att vara glad över sina barns framsteg? Det är KANSKE läsaren som upplever det som skryt?
    Varför ska man svara på funderingar kring ett barns utveckling "ja, min son har gått i flera månader!"?
    Varför kan man inte glädjas med andra barns utveckling utan att skjuta till ett avmätt "jaha, det var flera månader sen min son gick"?
    Varför måste man vara så ivrig på att veta om andra barn gör ditten och datten lika tidigt som ens eget barn gör det?
    Varför räcker det inte med vetskapen i sig att ens barn har utvecklats på något sätt, varför måste man veta om andra är "lika tidiga" eller senare?
  • k girl
    banangröt skrev 2010-08-14 19:28:13 följande:
    Fast en del barn är ju faktiskt tidiga med ALLT- och en del är sena- men vad spelar det för roll... egentligen?

     Man blir ju alltid lika glad(eller fascinerad är kanske bättre ord) när de gör ett skutt i utvecklingen oavsett om det kommer före eller efter jämngamla barn. Och när skuttet kommer vill man ju gärna skryta lite- iallafall vill jag det- för även om andra barn är tidigare/senare så är ju iallafall vårt barn lite mer fantastiskt när han /hon gör det.Solig
    Det är helt fantastiskt när ens barn utvecklas oavsett när de tar sina språng. Det är inte det jag är ute efter. Min son är motoriskt normalutvecklad, ibland kanske åt det senare hållet. Jämfört med andra i hans ålder är han dock väldigt försigkommen mentalt och finmotoriskt. Och jag verkligen avskyr att få höra "jaha, men har han börjat krypa än då?" när jag berättar att jag lärde honom 'high five' eller att ge-och-ta emot (eller för den delen, sagt med en medkännande min, "ja, min dotter är ju en av de tidiga" när jag säger att han inte kryper än). Snacka om att vilja förta ens glädje. Och varför? Ja, antingen är det ju för att man bara bryr sig om den motoriska utvecklingen - eller för att man blir sur över att ens eget barn inte gör det själv. Trist är det hur som helst.
  • k girl

    Snigelmamman: Äsch, var och varannan på FL har väl fyramånaders som kan skriva?

Svar på tråden Jag blir så förbannat trött på er som skryter om era "tidiga" barn!