• jonna91

    19 år och snart fyrabarns mor...men alla klagar

    Är 19 år, har två barn. Kelian snart tre år och Kine snart ett. Vi klarar oss bra. Bor i en tre i fint område i Göteborg. Min pojkvän har precis fyllt 25 och han har bra lön. Jag har pluggat på distans och tagit studenten med mvg i samtliga ämnen.  Jag är gravid igen, med tvillingar. Det var inte planerat, jag blev gravid trots minipiller. Att det var två stycken i magen kan jag inte heller rå för. Varför ska jag behöva försvara mig hela tiden? Vi klarar oss. Vi har det inte bara okej, vi har det super. Vi är lyckligt lottade, vi kommer från en familj med bra tillgångar så vi har RÅD att åka utomlands en gång om året och vi har RÅD att ge barnen dyra presenter. Vi har RÅD att bo fint och vi har RÅD med en ny bil. Så varför klaga?

    Nu kanske jag låter som en bortskämd snorunge, men jag vet hur mycket mina föräldrar har kämpat för att komma in på drömutbildningen och få bra betalda jobb. Precis så har jag gjort nu. Jag har klämpat så in i helvete mycket, ibland har jag varit vaken 48 timmar i sträck när pojkvännen varit borta på jobbresor. Varit glad och aktiv mamma på dagen och trött, pluggandes student på natten. Det är inget drömläge, men jag har valt det själv och jag har klarat av det super bra också!

    När jag blev gravid med Kelian ville jag först göra abort. Jag tänkte att jag bara går i skolan och ville inte leva på andra, ville inte att min pojkvän skulle behöva betala allt och ville absolut inte ha socialbidrag. Men då sade min mamma till mig: "Du vet att vi står bakom dig, vi stöttar dig ekonomiskt. Var glad för det och se det positivt. Du klarar allt bara du vill. Vad du än väljer så finns vi här, men en abort behöver inte betyda att livet blir enklare. Detta kanske är första, och sista gången du blir gravid".

    När hon sa det så blev jag säker. Jag ville behålla. Och det var det bästa jag gjort!!!!!!


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-14 13:22
    Självklart är det inte bara det materiella som spelar roll. Uppfostran och det sociala är mer än dubbelt så viktigt. Men det är det ingen som klagar på. Mina barn är väluppfostrade, glada och trygga i sig själva. Men jag måste tillägga att en stadig ekonomi underlättar väldigt mycket och jag är tacksam över att jag har det och det skäms jag inte över att säga heller. Jag kan spara till barnen och sådär. Om jag inte hade haft en stadigt förhållande med en pojkvän som jobbar och föräldrar som stöttar hade jag nog gjort abort.

    För att leva på socialbidrag är ingen höjdare, det går, om man vill. Men JAG vill inte leva på samhällets pengar. Jag tycker det är jobbigt som det är nu, att leva på min pojkvän. Me när vi pratar om det säger han "du har fött två underbara ungar, du har gett mig lycka. Nu ger jag dig allt du behöver tills du är utbildad och har jobb".
  • Svar på tråden 19 år och snart fyrabarns mor...men alla klagar
  • eilien

    Grattis till tvilingarna! O så håller jag med cloudberry 1, jag är grymt impad av dig, du låter som en toppen mamma, kämpa på och strunta i vad alla andra tycker det viktigaste är att man är nöjd själv =) Lycka till med allt!

  • BlommyNess12

    Får fan panik av att bara läsa ditt inlägg. Är snart 20årig ENBARNSMAMMA.
    Fatta FYRA STYCKEN. Oh my fucking god.

  • mysgravid

    Mitt råd är att stänga ute folk som beter sig illa!
    Förstår att du har möjlighet att ta han om din familj och dessutom göra ett jättejobb med skola samtidigt!
    tycker det är starkt jobba toch du har kommit mycket längre än många jäåmnåriga som INTE har familj att lägga energi på och ett förhållande att underhålla!

    tycker din vardag låter underbar, meen kämpig :)
    tur du har en familj som gett dig självförtroendet att kombinera alltammans.

    kämpa du vidare och njut av att snart ha 4 barn :)

    kram på dig!

  • Mummyfied

    Man gör det man anser vara bäst av situationen och det är ju härligt att du/ni lyckats fixa ert liv såpass bra, det är inte alla nittonåriga mödrar som kan det inte! 

  • Louise Hbg
    Breathless skrev 2010-08-14 19:07:32 följande:
    Du personligen kan inte ha en god ekonomi, utan det gäller er som familj, som enhet. Får du ens föräldrapeng utöver minimibeloppet? Vad skulle hända med dig och "din" strålande ekonomi om din sambo bestämde sig för att lämna er, eller om något skulle hända honom så han inte kunde arbeta?

    Så jag måste själv ha en trygg ekonomi och ständigt vara beredd på att bli lämnad eller t.ex a-kassa? Hmmm....man behöver verkligen inte vara 20år för att bli irriterad på en sådan kommentar. Jag var nyutexaminerad och arbetslös när jag fick mitt första barn trotts att jag var 28. Innebär detta att vi ska vara över 35 för att vara perfekta föräldrar?


    Att vara så ung tycker jag skulle vara tufft utifrån mina egna värderingar och erfarenheter. Jag tyckte som 28 åring att jag vr ung och inte riktgt passade in i föräldragruppen eller på öppna förskolan. Men visst är det så mycket mer som ska stämma. Att man har en trygg partner är ao för visst är småbarns åren en enorm prövotid både psykiskt och fysiskt.


    Att dessutom orka plugga samtidigt som ni har vakna nätter och gör bra reultat tyder på en stark vilja och ett gediget engagemang!


     


     

  • Puffy75
    Breathless skrev 2010-08-14 19:07:32 följande:
    Du personligen kan inte ha en god ekonomi, utan det gäller er som familj, som enhet. Får du ens föräldrapeng utöver minimibeloppet? Vad skulle hända med dig och "din" strålande ekonomi om din sambo bestämde sig för att lämna er, eller om något skulle hända honom så han inte kunde arbeta?
    Det var bland det tokigaste argumentet jag har hört...så är det nog för merparten föräldralediga, oavsett ålder. Även om man får en hög, eller tom max föräldrapenning så drabbar det självklart familjen som enhet. Och att inte skaffa barn pga den risken...ja, då skulle det inte födas många barn i vårt land.
  • Puffy75

    Till TS - du får förbereda dig på många fler kommentarer när du kommer med dina twins...har själv tvillingar (dock 30 när de föddes) men oj så mycket kommentarer man får från folk, okända människor överallt. Gjorde mig galen emellanåt, var verkligen otrevlig ibland men orkade inte bry mig på alla frågor och inlägg. Och du som dessutom är ung - förbered dig på uppståndelse!

    Fråga 1 - är det inte jobbigt? Åh, det måste vara såå jobbigt! --- NEJ svarade jag alltid ilsket och ignorerade den negativa människan. Självklart är två spädbarn jobbigare än ett men det är ju oxå desto mer fatnastiskt och underbart och roligt och...varför ska man alltid se det negativa. Jag har sen dag 1 jag fick beskedet bara tyckt det var kul och idag efter 4½ år känner jag likadant.

    Fråga 2 - ammar du? Strunt du i det xxx - pip - xxx. Tänkte jag alltid. Varför är det legitimt att fråga det bara för att det är två bebisar. lovar att jag fått den frågan minst fem gånger i veckan under spädistiden.

    Fråga 3 - är det pojkar eller flickor? Tja, de ligger i rosa kläder i en röd vagn - take a guess!

    Sen var det ännu fler frågor av alla de slag, den ena tokigare än den andra. Självklart mötte man också många rara och väldigt snälla människor när man var ute men såsom du upplevt som ung förälder upplevde jag också som tvillingförälder den första tiden.
    Umgicks mycket med några andra tvillingmammor jag lärde känna och vi brukade skratta åt de här  frågorna som vi alltid fick.
    Nu blev det långt om något helt annat än ditt inlägg i ung förälder men TS lycka till. Förbered dig på uppmärksamhet och ladda din nonchalanta sida

  • Lisa med barn

    Grattis till tvillingarna! Är själv tvillingmamma och har dessutom en 3-åring. Visst är det tufft med tvillingar men samtidigt underbart kul. Lycka till!

  • Breathless
    Louise Hbg skrev 2010-08-14 21:40:06 följande:

    Så jag måste själv ha en trygg ekonomi och ständigt vara beredd på att bli lämnad eller t.ex a-kassa? Hmmm....man behöver verkligen inte vara 20år för att bli irriterad på en sådan kommentar. Jag var nyutexaminerad och arbetslös när jag fick mitt första barn trotts att jag var 28. Innebär detta att vi ska vara över 35 för att vara perfekta föräldrar?


    Att vara så ung tycker jag skulle vara tufft utifrån mina egna värderingar och erfarenheter. Jag tyckte som 28 åring att jag vr ung och inte riktgt passade in i föräldragruppen eller på öppna förskolan. Men visst är det så mycket mer som ska stämma. Att man har en trygg partner är ao för visst är småbarns åren en enorm prövotid både psykiskt och fysiskt.


    Att dessutom orka plugga samtidigt som ni har vakna nätter och gör bra reultat tyder på en stark vilja och ett gediget engagemang!


     


     


    Nu var det ju inte riktigt vad jag skrev, men som vanligt i FL´s värld så förhastar  läsaren sig och drar egna slutsatser så de får något att uppröras över.

    Min poäng var att allt inte var guld och gröna skogar och att TS kanske skulle vakna upp och inse det istället för att "skryta" med en ekonomi HON inte har.
Svar på tråden 19 år och snart fyrabarns mor...men alla klagar