NKmamma

Äldre 14 Aug 01:08

35 svar

När berättade ni att det var en ÄD???

Jag har också barn sedan tidigare och även en sambo som inte heller hade barn. Skillnaden för oss är att mina föräldrar och vänner har vetat om hela vår resa från första början. Vissa tyckte att det lät så invecklat. Mamma tyckte att vi skulle lägga ner när vi märkte att det inte funkade utan hjälp eftersom hon märkte hur dåligt jag mådde av alla misslyckanden. Men hon blev så glad för vår skull när det lyckades.

Beror din rädsla på att dom har värderingar i såna här frågor som strider mot dina? Frågar eftersom du är rädd för att berätta det. Jag tror att de dina kommer att bli jätte-ledsna för er skull över att ni fått kämpa så hårt för att få ert barn, och dom kommer säkerligen fråga varför ni inte sagt nåt. Kanske tycker dom liksom vissa i min omgivning att det låter invecklat. Berätta om att du hamnat i förtidigt klimakterie och att ÄD var er enda chans att få ett gemensamt barn. Det är det enda råd jag har att ge. Var beredd på många frågor bara.
Det kanske känns som en lättnad?

NKmamma

Äldre 14 Aug 01:14

#2

Och såklart stort GRATTIS till graviditeten

NKmamma

Äldre 30 Aug 20:33

#12

Mia08 skrev 2010-08-30 12:34:45 följande:

Hej, detta är något jag också har funderat mycket på. Har just gjort en ÄD och det är bara två mycket nära kompisar som vet det. Har gått igenom så många besvikelser, så jag förmodar att jag skyddar mig själv genom att ligga lågt. Men OM det funkar??? Jag har några månader att fundera över det, men tror att jag inte kommer att berätta att det är en ÄD utom för min mamma. För om jag berättar för släkt och vänner tycker jag att man också måste berätta för barnet ganska tidigt. Och kan ett barn ta in sådan etisk komplicerad information??? Jag skulle ju vara biologisk mamma, men inte genetisk. Kan det vändas mot mig i stunder av trots??? Jag har inga problem med att berätta att det är en IVF. Adoption är ju också lättare att hantera eftersom det är så tydligt. Men som sagt, jag har inte funderat klart än. Tar tacksamt emot andras tankegångar kring detta!

Vi har börjat berätta för vår dotter på 2,5 år. Brukar fråga vad vi fått av den snälla tjejen, och hon svarar ägg, då frågar vi vem som är ett av dom äggen-"jag" säger hon. Hon förstår på sitt vis att det behövs för att det ska bli en bebis.

Ang att det kommer att vändas mot dig i trots så är jag övertygad om att det lätt blir så om barnet får veta det när det är äldre. Berättar man tidigt så blir det naturligt och inget barnet ens kommer att fundera över.

Varför är det pinsamt och nåt som måste döljas? Är det för att det inte skett den naturliga vägen?

NKmamma

Äldre 30 Aug 22:05

#14

Majagräddnos11 skrev 2010-08-30 21:39:32 följande:

Jag tvekar på att berätta för släkten (i alla fall vissa av dem) för att jag vill inte höra att egenskaper som mitt barn har inte kommer från mig. Det kan ibland pratas om vem min 5 åring är lik, i både positiva och negativa andemeningar (han har tillkommit på naturlig väg). Jag vill så gärna ha ett till eget barn, både biologiskt och helst genetiskt, att dessa antydningar om att jag inte är lik mitt eget barn, skulle kännas sårande.

Jag vet att det är jag som på nåt sätt "väljer" att känna och tänka så, jag skulle inte behöva, eller borda... men nånstans så är det ändå så, just nu. Jag är kanske någonstans rädd för att inte känna lika mycket för mina två barn, bara för att de kommit till på olika sätt. I mina bästa stunder tror jag att jag kan älska dem lika mycket. Min man är bergsäker. Och vem vet, det kanske inte ens funkar att bli gravid via ÄD ens.

Men jag tror på att berätta för barnet i tidig ålder och på så sätt få det naturligt. Och när barnet får veta, får de andra det också. Vill inte att någon vuxen ska försäga sig och att det ska vara den som förklarar, eller värre, slätar över.

Du kommer att känna samma som för din son, det vågar jag garantera.

NKmamma

Äldre 7 Sep 00:06

#16

bubbe skrev 2010-09-06 22:28:25 följande:

Vi har valt att inte berätta för någon än - våra tjejer 9 månader nu. Vi tycker att det är barnens och ingen annans information, de kommer att få veta så snart som de visar intresse ( brukar ju vara i 3-4 års åldern). I och med det kommer vi ju att få berätta och förklara för alla. Vi har valt detta sätt för att vi vill inte att släkt och vänner ska kommentera likheter och olikheter samt bemöta barnen som "udda".
Trollmor 71 - vi har ett barn sedan tidigare och jag kan försäkra dig om att känslorna för dessa barn är lika. De är alla fantastiska och helt sig själva.

Varför tror ni att er släkt/vänner skulle se på era tjejer som udda?

NKmamma

Äldre 7 Sep 10:10

#18

loisan31 skrev 2010-09-07 09:08:24 följande:

Vad händer om barnet berättar på dagis för kompisar för att hon/han tror att det är så barn alltid blir till? Tycker inte att det är lämpligt att berätta så tidigt utan när barnet är moget för det, i gymnasiet eller när barnet är 18 år. Jag talar av egen erfarenhet då jag själv fick reda på en sak när jag var över 20 år och jag hade inte kunnat ta den informationen tidigare, det är invecklat med äggdonation och man ska inte belasta ett litet barn med det.

Loisan31

Nu är det ju inte så att vi berättar hur det går till med äggplock insättning osv, det går ju såklart inte att barnet skulle förstå det. Utan vi har tagit upp det här med att vi fått ägg för att jag inga har (på ett sätt som hon kan förstå)

Risken för en identitetskris och att hon skulle känna sig sviken av oss som inte sagt nåt är mkt stor. Har som jag skrivit i en annan tråd sett negativa resultat på när ÄD-barn fått veta sent och det är ju inget iaf jag vill göra mot min dotter.

Jag tror utan att mena nåt illa med det att du och andra skäms över att inte ha lyckats på egen hand och att ni därför inget säger till era barn (eller andra för den delen)
Det handlingssättet är egoistiskt. Ni gör er själva en otjänst genom att tiga
Att inget säga är att göra det hela superspeciellt mer än om ni skulle vara öppna. Det blir som man gör det till.
Jag har berättat för dagispersonalen och dom trodde att mina flickor var hel-syskon. Dom har inte ens samma pappa. Deras kommentar var att dom tyckte det var häftigt och var helt positiva.

NKmamma

Äldre 7 Sep 22:12

#23

bubbe skrev 2010-09-07 21:53:55 följande:

Miss Maple - jag menar att det trots allt är ganska ovanligt med ÄD och det skulle i min familj bli ett otroligt fokus på det. Det var ett himla ståhej runt själva IVF processen när vi fick barn med hjälp av detta tidigare. Vi tycker också att det är självklart att barnen ska få veta på ett naturligt sätt så tidigt som möjligt, men resten av världen har helt enkelt inget med deras ursprung att göra. Jag önskar att det skulle kännas bra att berätta för släkten men skvallerbyttorna är helt enkelt för många...

Vad trist att det är så ang er släkts sätt att ta det. Det betyder antar jag att gener är väldigt viktigt för dom då?
Bra att ni vill berätta tidigt för era små det är det enda som är viktigt.
Vi har haft en väldans tur med släktingars och vänners reaktioner. Dom tänker inte på att hon är ett ÄD-barn öht.

NKmamma

Äldre 8 Sep 10:12

#25

loisan31 skrev 2010-09-08 08:45:07 följande:

Jag skäms def inte över att det är äggdonation men däremot ser inte jag att det är något bra att barnet vet om tidigt för barnet har ingen aning om vad den ska göra med informationen, tänk om barnet berättar för en annan förälder? Som jag skrev så tror jag att jag vet med tanke på att jag varit med om att få reda på en stor grej, detta efter tjugo års åldern. Jag har inte tigit, jävla påhopp tycker jag inte om, det är inte okej.

Jag har aldrig förstått er som väljer ÄD här där donatorn inte är anonym, barnet kan välja att kontakta, helt sjukt. Vill du att barnet kontaktar donatorn? För mig uppstår inte liv förens när ägg och spermier möts och när detta embryo sedan fäster i livmodern, det behövs tre variabler inte bara en ägget.

Min och min makes familj vet om och så ska det förbli tills han är mogen att själv få ta in informationen. Har du berättat för dagispersonalen, det är ju idiotiskt.

Loisan31

Tagga ner lite grann hörru. När jag skrev "Ni gör er själva en otjänst genom att tiga" så avser jag att inte tala om det för barnet tidigt. Det är absolut inget påhopp.
Att använda ord som sjukt och fräckt i vad gäller det här är rätt starka ord. Du går in i sån försvarsställning på ett så aggresivt sätt som är onödig. Varför gör du det?

Javisst behövs det mer än ägget men vi börjar där och eftersom kommer ju det andra in.
Men som sagt du och andra kommer att få skita i det blå skåpet i slutändan iom att ni faktiskt bara tänker på er själva-tyvärr.

NKmamma

Äldre 8 Sep 10:37

#26

Ja jag vill att hon söker upp donatorn om det är det hon vill. Det tänker jag inte ta ifrån henne. Och om hon gör det så tar det inget ifrån oss, vilket jag misstänker många är rädda för.

NKmamma

Äldre 8 Sep 19:45

#30

Squirl skrev 2010-09-08 14:47:23 följande:

Åh vad jag önskar att min son skulle kunna söka upp vår donator. Men det går inte eftersom hon är anonym.

Angående berätta eller inte: jag har alltid vetat om att jag är adopterad av min ena förälder. Hade jag fått den informationen först som vuxen hade det, är min fasta tro, lett till en identietskris för mig. Så min övertygelse är att berätta om det innan barnet ens frågat.
Miss Maple: jag tänker att min son kommer att berätta om detta för omvärlden, typ dagis och så. Vore det bättre att jag föregick honom där?
Min son är inte ett dugg lik mig eller sitt storasyskon, mitt genetiska barn. Knappt sin pappa heller, hihi! Är nog många som undrar om det, men inte vågar fråga.

Trist ton i vissa inlägg. Verkar laddat detta för en del.

När det gäller det där med dagis så tror jag att det kan vara bra om han berättar och kanske frågar nåt då är dom förberedda.

NKmamma

Äldre 8 Sep 23:32

#32

loisan31 skrev 2010-09-08 23:14:46 följande:

Jag är ledsen för inlägget men jag kände mig kränkt av det du skrev. Vi väljer att berätta när vi vill och ni väljer att berätta när ni vill, end of discussion. Vi tänker inte bara på oss själva utan på vårt barn, vi vill inte att vårt barn skall känna sig annorlunda än alla andra.

Jag tror att alla sätt är bra förutom de dåliga.

No hard feelings

Loisan31

Ok.
Detsamma

När berättade ni att det var en ÄD???

INNEHÅLL