Måste göra abort i v.20. Nån med erfarenhet?

Hej! vet inte alls hur gammal denna tråden är men jag ramlade in här och måste bara säga att era ord har hjälpt mig oroligt mycket! 
För två veckor sedan fick jag föda vår lilla skrutt i V.19 pga vattenavgång efter fostervattenprov. Den risken är otroligt liten så jag vill inte skrämma upp någon då jag anser att provet är ett bra alternativ när det behövs. 

Min graviditet har varit komplicerad från start, blödningar som visade sig komma från en ?extra del? i slutet av moderkakan som bedömdes vara en partiell mola (väntar fortfarande på analysen av moderkakan för att få det bekräftat) Med det sagt skulle detta kanske påverkade att vattnet ändå hade gått för tidigt lite längre fram, det kommer vi aldrig få veta. 

Jag ser bebisen som vår barn, trots att samhället inte riktigt klassar honom som det. Jag kämpar något enormt med tankarna om rätten till min sorg. Just när man hamnar precis där mot slutet av ett sent missfall/ extremt för tidigt född. och att vi behövde ta beslutet att sätta i gång förlossningen eftersom att allt fostervatten var slut, han levde in i det sista.

Jag har gått igenom två förlossningar tidigare och denna var precis som dom andra två förutom att kryssningsfasen var väldigt mkt kortare och enklare. 
Ut kom ju en hel bebis men så så liten ❤️ Helt frisk visade han sig sen också vara när vi fick tillbaka svaret på fostervattenprovet. 

Jag har två underbara barn sen tidigare som överöser med kärlek och värme varje dag vilket hjälper något enormt. Men det är också svårt att se deras sorg och längtan efter bebisen som skulle bli deras syskon. 
Vi valde att se och klappa på bebisen och barnmorskan var tydlig med att hon tyckte att vi skulle ta bilder, vilket kändes helt fel då men helt rätt nu. Önskar så att jag hade fler bilder eller tog emot deras erbjudande om att dom skulle ta bilder åt oss. Jag vågade aldrig hålla i honom vilket är en stor sorg idag men jag klarade bara inte av det  då  ❤️

Jag vet att alla äger sin egna sorg men jag har svårt att avgöra om vi ska kalla bebisen vid något namn (bara för oss i familjen) jag känner så mycket för alla föräldrar vars barn dött i magen mycket senare än för mig och känner på något sätt en skuld för att jag pratar om bebisen som mitt barn trots att han var för liten för att överleva utanför magen. 

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta svar men om någon är kvar på tråden vill jag gärna höra vad ni gjorde för att hjälpa er själva i sorgearbetet, namn? minnesstund? tända ljus? och skulden över att åka hem från förlossningen och behöva lämna kvar er bebis ❤️