Måste göra abort i v.20. Nån med erfarenhet?

Jag är en stolt änglamamma till tre små undeverk, Mii, Wille och Melwin. födda mellan v18-21 Jag förstår och känner med dig, denna situation ska ingen behöva gå igenom!

Hela värkprocessen känns, jävligt mkt.. dock tror jag mitt hjärta värkte mer! hos oss var sköterskorna med hela tiden.
Jag är så stolt över mina änglar och så tacksam att just jag är mamma till dessa små! jag har dock full förståelse i hur du känner inför mötet utanför magen.. idag är mitt enda minne våra fotografier, hand- fotavtryck dessa betyder jättemycket, vi kan se, minnas och önska att de var ibland oss.
barnen var otroligt söta, som små dockor låg de och sov. du ska inte vara rädd att titta om du i slutendan ändå vill.
vår barn har varit kopior av sin pappa! obefintliga läppar =) för vårat sorgearbete har detta hjälpt otroligt mycket!

Skickar dig massor av styrkekramar!

Mvh Sofia

Jag ser mig inte alls som mamma. Jag ser mig som nån som förlorat ett barn utan att vara en mamma. Känns jättedubbelt och konstigt men så är det för mig. 

Vi har ingen aning om kön. Vi valde att inte se bebisen. Jag vill inte veta hur ett barn i v. 20 ser ut. Det är meningen att de ska vara inne i magen och växa då. Tror också att detta med att se eller inte se är högst personligt. Jag har två anhöriga som gått bort, den ena valde jag att se och den andra inte. Den som jag såg bär jag alltid med mig på hornhinnan och det är knappt jag minns hur personen såg ut som levande - bara död. Detta låg också lite som grund till mitt beslut. Jag vill försöka glömma och gå vidare. Jag vill inte se en bebis som jag aldrig kommer få lära känna eller som jag inte fick behålla.