Ett liv utan barn?

Jag är inte i samma sits som du men skriver ändå bara för att ge dig en styrkekram.

Har ni gjort utredning så att ni vet vad som är/blir fel vid varje graviditet?

Lycka till

Jag känner så med dig även om jag efter många år till slut fick barn.
En liten fråga poppade upp i mitt huvud  när jag läste ditt sorgliga inlägg, har ni inte funderat på adoption?

Massor med kramar till er båda.

Det är en väldigt svår fråga. Jag funderade mycket på det också under den långa resa vi gjorde och som till slut ändå resulterade i ett barn. Jag var verkligen långt nere på botten och levde mer eller mindre mitt liv på paus. Varje gång jag allvarligt funderade på att ge upp så kändes det ändå fel att göra det. Nu hade inte vi uttömt alla möjligheter än så jag tyckte ändå att det fanns hopp kvar. Ert problem verkar ju inte i huvudsak vara att få till en graviditet utan att få behålla den. Vad säger läkarna? Hur mycket hopp ger läkarna er om ni ställer frågan? Jag kommer ihåg att jag tänkte att om läkarna säger att chanserna är uttömda då måste jag ge upp och då har jag inte fattat beslutet på egen hand. Det kändes på något sätt bättre att tänka att jag hade lämnat över frågan till någon annan. Någonstans går ju ändå gränsen och du verkar vara nära den nu. Till slut måste man bestämma sig för hur mycket det får vara värt att fortsätta kämpa. Jag hittade mycket tröst i att prata med min dåvarande chef som 30 år tidigare gått igenom samma sak som vi. För henne slutade det med att de adopterade. Jag kommer ihåg att hon sa att om det är ett barn du vill ha och inte nödvändigtvis ett biologiskt sådant så kommer du att få ett barn. Nu vet jag att det finns regler för sånt, bl.a. ålderskrav så att detta inte stämmer för alla, men jag fick mycket tröst av att tänka på det. Jag hoppas så att det löser sig för er på det ena eller andra sättet.

Läs "Is your body babyfriendly" av Dr Alan E Beer. Där förklarar han orsaken till "oförklarlig" barnlöshet, upprepade missfall, dödfödsel och upprepade misslyckanden med IVF-behandling. Han berättar också om de behandlingsalternativ som finns. För det finns hjälp att få!

Jag hade dom tankarna innan, då vi försökte närmare 7 år innan vi fick vår son, under dessa åren blev jag inte gravid en endaste gång, förrän jag blev det av ett under med just vår son. Men hade inte dom här försöken gett resultat (vi lyckades på näst sista försöket, vi har ett ägg kvar i frysen) hade vi inte fortsatt utan gett upp.
Hade nog varit svårt att acceptera det men vi hade mentalt förberett oss på att det nog skulle bli så att vi förblev barnlösa, så jag förstår vad du går igenom.Hade bestämt mig att vi skulle klara det också för man måste ju överleva även det, trots att det måste vara hemskt jobbigt men ibland har man ju inga val, man måste fortsätta orka leva o ha ett bra liv i alla fall, så tänkte jag.  Kan bara önska dig lycka till!

Har ni gjort en missfallsutredning? Om ni får sena missfall kan du försöka få till så att du blir sjukskriven och sängliggande direkt, som Marcus Birros fru.
Tyvärr är det inte tillåtet med surrogatmammor i Sverige men det e det tex i Ryssland, det kan vara ett alternativ för er. Men kräv först en ordentlig missfallsutredning om ni inte redan har gjort det. Gör bla grundliga prover på ditt TSH värde, du kanske behöver äta Levaxin. Be även om Prednisilon, du kanske har för starkt immunförsvar.