Vi alla deltagare kommer från olika delar av Sverige och är i olika åldrar, vilket gör att vi har olika erfarenheter här i livet. Det gör också att konflikterna börjar hägra redan första dagen. Inte så att vi känner att vi vill skjuta ihjäl varandra men vi hamnar i heta diskussioner.
Vi börjar nu förstå att vi alla ser på saker olika och ibland blir det enda sättet att lösa en konflikt att låta tiden ha sin gång.
?Man kan inte förrän man kan det och det gör ingenting!?, säger jag en dag och de andra börjar skratta åt den lite banala meningen. Det är dock ack så sant. Jag är av den åsikten att det viktiga är att försöka göra så att vi alla är glada här på gården. Även om det kan uppfattas som lite barnsligt, tror jag faktiskt att det är nyckeln till att gå långt i tävlingen.
Om folk tycker om mig, ser de mig inte som ett hot, tänker jag. Därför bestämmer jag mig för att försöka hålla mig lite i bakgrunden och iaktta mina medtävlande kompisar så här i början och det verkar fungera.
Nu är vi ständigt på gång och vi måste tvinga oss själva att göra uppdragen snabbare än vad som är bra för oss själva och det märks. Den ständiga hungern gör sig också påmind och vår irritation börjar komma snabbare och snabbare.
?Om vi gör våra uppdrag i vårt eget tempo så blir det inte bara roligare, utan vi lär oss bättre också om livet här på gården!?, säger jag en dag till de andra. Om jag under tävlingens gång kommer att få bli storbonde så tänker jag tillföra det tänket, funderar jag stilla då jag ser hur alla stressar vidare med uppdragen. Jag tänker i alla fall inte köra slut på min ork, utan spara den till svårare tider.
