ångest och ledsen

Plugga färdigt och flytta närmare.

Fan vad tråkigt mannen hoppas verkligen det löser sig för er alla. Du är ingen usel farsa för detta, du vill ju träffa din dotter eller hur?

jag känner med dig
har inte haft lika små barn men
du kan bara göra allt det du kan mer kan man inte begära
en vacker dag kan du kanske förklara för henne dottern varför det var så det var.
å förklara den ångest du känt
jag hoppas hon lyssnar då .
det är aldrig lätt att vara förälder hur man än gör
men du är en underbar pappa
mvh
peter 

Till en början, en dålig pappa är en pappa som inte bryr sig om sitt barn, en bra pappa är en som bryr sig om sitt barn och som lever för sitt barn. Nu när du lever en bit ifrån så är det ju inte så mycket du kan göra mer än att plugga klart och försök finna ett jobb så att du kan flytta nämre din dotter. Håll kvar den kontakt du kan under tiden och gör det bästa av situationen.
Tycker du låter som en bra pappa, du lever för henne och hon finns i dina tankar.  Ångesten och skuldkänslorna är väl kanske det största beviset på din kärlek till din dotter.
Känner igen mig väl, hade stor sorg när jag separerade från barnens mor och då va mina tjejer 3,5 år. Det tog lång tid att komma över och det tog många tårar och många nedlåtande tankar om mig själv innan jag hade kraften att gå vidare och bearbeta. Ju bättre jag mådde desto bättre kunde jag ta emot mina barn och nu så har jag dom varannan vecka. Saknaden efter dom finns fortfarande kvar och kommer så att alltid finnas så länge jag älskar dom.
Lycka till med din dotter!

Ja du ja vet inte va ja ska säga ja har varit med om samma sak, vart lite fundersam är det 30 minuter eller 30 mil du menar ?? Min dotter flyttade 40 mil från mig när hon va ca 1 1/2 år nu är hon 4 år visserligen hade jag mamman gjort slut sen innan men de va ändå ett hårt slag , det var många sömlösa nätter och mkt ångest men de va bara att digga läget o göra de bästa av de hela. De hjälper inte att gräva ner sig , de som spelar roll är att att man bryr sig, man gör de vad man vill ha det till , jag är ingen sämre pappa bara för att min dotter bor 40 mil bort . De viktiga är att du tar vara på den tiden som ni har gemensamt vare sig det är framför dumburken eller parken . Om hon bara känner att hon är älskad o att du bryr dig om henne så kommer de gå bra. Så oroa dig inte. De löser sig o vem vet när hon är gammal nog att bestäma vart hon vill bo kanske du får hem henne. Lycka till o håll huvet högt