Varför så svårt?

Innan jag kom in i ”adoptionssvängen” så tyckte jag också att det var onödigt svårt att bli adoptivförälder. Men trots alla krav och all väntan så tycker jag numera att det är helt rätt. Det är inte lätt för varken föräldrar eller barn och det är viktigt att vara påläst och medveten om adoptionens alla sidor. Om man avstår adoption för att det är för svårt, då tror jag nog att man vill adoptera av fel anledning. Man adopterar inte för att hjälpa ett barn, utan för att man vill bilda familj och längtar efter barn. Barnen skall aldrig behöva ”känna sig räddade” eller stå i tacksamhetsskuld.

Självklart finns det alldeles för många barn på barnhem men det är ändå inte alla som är tillgängliga för adoption. Det finns många föräldrar i u-länder som har sina barn på barnhem pga olika anledningar men inte nödvändigtvis vill adoptera bort barnen. Och det är viktigt att kunna säkerställa att det inte förekommer människohandel och korruption vilket utesluter vissa länder.

Fadder kan du bli bland annat på www.bfa.se på deras faddersida ( http://www.bfa.se/index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=47 ) Jag har själv fadderbarn genom dem. Du väljer själv land (de har även Polen) och i de flesta länderna får du ett ”individuellt” barn och rapporter om barnet. Har du tur så får du även foton och brev från ditt fadderbarn.