Har kvinnor inget ansvar?

en våldtäkt (tillika andra våldsbegrepp) är en extern krafts val, jag som individ (om jag nu är den vålstagna) kan på inget vis bära ansvar för någon annans medvetna val och agerande.
Däremot bär jag ansvar för att inte utsätta mig för risker. Till exempel, alltid ha sällskap med någon man känner och litar på.
Jag tror inte på att man som kvinna, eller man, ska behöva gömma sig i pylsiga kläder för att undgå våldtäkt. Ty det är, anser jag, våldsmannen som bär ansvar över sitt handlande, och som inte kan styra sig i en sådan situation.
Jag kan inte bära ansvar för någon annans val!

Beter jag mig utmanande, har jag väl ändå rätt att säga nej till sex, och alltså få det nejet respekterat? Att gå emot det ordet, med hänvisning till att jag visade jag ville, före nejet, är ett dåligt argument. Nej är alltid nej, oavsett tidigare beteende..
Också om ett nej till en början är skämtsamt, för att sedan bli allvar, så är det likafullt ett nej.

I det fallet har du ett visst ansvar.
En människa med ansvar går int ut naken på en fängelsegård där det bor våldtäktsmän, och ropar "våldta mig"..
DOCK: DU bär inte ansvar för att du blir nerslagen på läktaren, det gör gärningsmannen som inte kunde tygla sin ilska och frustration (eller vad som nu fick den att agera våldsamt) Det förebyggande ansvaret har du dock. Man bör väl alltid tänka efter en gång extra: Vad kan hända om...."

Självklart bör vi minimera riskerna för att bli utsatta av whatever, genom att ansvara för våra handlingar, agerande, uttalanden osv.. Att gå ensam i mörk park är inte nå vidare ansvarsfullt, i synnerhet inte om man vinglar på foten. Du är då ett mye lättare offer. Själva våldtäkten, eller våldshandlingen, bär den utsatta inte något som helst ansvar över, men att utsätta sig för onödiga risker, genom att agera ogenomtänkt o ansvarlöst, det ansvaret bär vi alla.

Vi säger så här då:
Människor idag både bygger och köper säkrare och säkrare bilar, för att minimera risken att utsätta sig för skador eller dödsfall i trafiken. Bär då inte den enskilda individen i samhället också ett visst ansvar för att inte utsätta sig för samma risk på gator och torg? Det vill säga, man tänker en gång till innan man vinglar ensam ut i den till synes tomma parken.
I dag då det vimlar av psyksjuka överallt, våldtäktsmän, våldsmän osv, bär inte vi andra, som inte har dessa egenskaper inom oss, ett visst ansvar i att inte i onödan riskera bli utsatta??

ja, jag vet att så är fallet, att det är inom bekantskapskretsen detta sker oftast, och också inom familjen. I dessa fall, har man förmodligen gjort sin del av ansvarsfullt övervägande. I dessa fall är det en icke ömsesidig tillit som finns. Ett falskt uppbyggt förtroende. Man umgås med de man känner sig trygg med, men man undviker sådana man får obehagskänslor i närheten av..

Min åsikt är iaf, att man som individ bär ett visst ansvar. DOCK, själva handlingen som är extern varken kan eller ska den utsatta ta minsta ansvar för.

Som min fotnot säger: Det finns alltid ett val till. I alla situationer.

Javisst, man BORDE kunna. Men vikan inte. På grund av att vi är så pass oskyddade för brottsliga gärningar. Var finns tex poliserna, inte i dessa områden iaf.. Och de som gör dessa gärningar åker sällan fast, och gör dom det, hur bra fungerar fångvården och psykvården egentligen? Blir de friska, eller släpps de ut alltför tidigt pga "bra uppförande"?

Ansvaret låg nog mera i att se till att ha en, två, tre tjejkompisar med dig..

(också jag har blivit utsatt, både våldtäkt och försök till våldtäkt, utsatt för sexuellt utnyttnande under längre tid, också våldtäkt inom förhållande) I alla fallen utom det sista bär jag inget eget ansvar, då jag själv såg till att minimera riskerna -gjorde vad jag kunde åtminstone-, medans i det sista bär man ansvaret t viss del då man inte lämnar relationen) observera att man inte bär ansvar för HANDLINGEN, utan för att man utsätter sig för fortsatta övergrepp geom att stanna kvar.. Dvs, man minimerar inte risken.

Men, vad man BORDE KUNNA och vad man i verkligehten KAN, är tyvärr i detta fallet helt olika saker....

Jag anser i det fallet, att du medvetet agerar i en situation där det kan föreligga en risk. Jag säger INTE att du bär ansvar om något skulle ske, du bär ansvaret för att överväga riskerna vs ikkeriskerna. Det finns ju inget som säger att just du måste bli utsatt för att det föreligger en minimal risk, alltså vågar du satsa och går ut ensam. Dock, OM något skulle ske, kommer du tänka: fan, jag borde följt instinkten som sa mig att inte gå ut just ikväll. Ty sådana instinkter innehar vi alla, dock lyssnar vi sällan på dom. Alltså, du bär ett ansvar genom att ge dig ut ensam. Du bär alltså ansvaret för det val du gjort, inte för externa konsekvenser (dvs om du skulle bli utsatt)
Däremot, om du går ut i samma ärende, dagen efter att polisen gått ut med en varning om att en våldtäktsman går lös, då anser åtminstone jag att du agerat oansvarigt gentemot dig själv som inte kunde vänta tills läget lugnat sig innan du begav dig ut...

haha, e helt oki Vi tycker alla olika, och vi kan inte proklamera att den ena eller den andra åsikten är rätt vs fel

specificera "provocerande omständighet"....

Jag lever ett sådant där "tråkigt" liv, med hus på landet, aldrig ute på krogen osv. Skulle jag ge mig ut på en krog, skulle jag se till att hamna i ett sällskap med blandade kön och åldrar, där vi alla känner ett visst ansvar gentemot de andra i gruppen. Också jag har druckit mig redlös på krogen, dock aldrig utan ansvarsfullt sällskap, som har vett att ta hand om mig i det läget. Känner jag att jag inte har ett sådant sällskap omkring mig, låter jag hellre bli alkoholen, för att lättare kunna förhindra anspelningar jag inte vill ha.