Jag förlorade min son Nik den 16e Mars i år. Han blev 18. Jag var på mitt ställe i Sälen och åkte snöskoter när jag fick samtalet. Han dog av en oavsiktlig överdos av metadon, men även andra droger och psykofarmaka fanns med på en lista i toxikolograpporten. Nik var en fantastisk dykare, en mycket god och snäll kille som pga av hans vikt, snälla, vänliga och goda sinna kallades av oss för Sälen. Han hade en massa planer. Han tog sitt körkort sommaren innan och fick den SAAB Cab vi sparade i garaget sedan jag för länge sedan slutade köra den. Två veckor innnan sin död tog han sitt snöskoterkort och vi skulle köpa en snöskoter åt honom för nästa säsong. Nik dök sedan han var 10 och var nyligen certifierad grottdykare. Han älskade att hänga i Mexico på Yucata där han trivdes med grottdykning och med att hänga på de vita Karibiske stränderna. Hit skulle han åka den sommmaren med oss och stanna och hos våra vänner här utbilda sig till instruktör. Så blev det inte. Han hade perioder då han av understimulering testade allt möjligt och 2 ggr inom loppet av ett halvår hamnade han på intensiven. DXM och Fentanyl...vi trodde han fick ett uppvaknande. Tyvärr inte. Han hade vänner och en flickvän som liksom vi ville hjälpa honom så gott vi kunde.
Vi åkt som planerat till Mexico 2 v erfter hans död. Vår stad dit jag åkt för grottdykningen i många år och där jag har vänner bar även på minnen med Nik. De första veckorna gick bra..jag jobbade även om det var hemifrån. Jag dök och var på stranden..hänge med kompisar och på något sätt fungerade. Därefter blev det svårare och svårare. Jag klarar jobbet men inte alltid vara bland människor, så jag jobbar ofta hemifrån och på nätterna. Tur jag kan det i IT branschen. Jag försöker tvinga mig att göra det jag alltid förut blev glad av att göra. Köra MC, dyka, resa, vara uppe i Sälen och åka downhill..jag köpte tom den andra snöskotern som Nik skulle haft och som han önskade sig.
Tyvärr är inget sig likt. Jag har nu varit i Mexico i 3 veckor och dykt knappt 4-5 dagar. Suget är inte riktigt där och fokusen som krävs för grottdykning heller. Jag tar Voxra och i Sverige träffar psykolog och har psykiater. Jag har diagnosen svår depression, svår ångest och utmattningssyndrom.
Alltoftare tänker jag på att jag har gjort mitt i detta liv och att jag kommer nog att inom inte så avlägsen framtid bege mig på det mest mystiska dyket där min fina älskade Nik dyker nu. Jag tänkte på att somna in med helium vid hans plats på kyrkogården en fin solig eftermiddag, eller ta 400-500 mig metadon och driva iväg.
