Att förlora ett vuxet barn, någon mer som gjort det?

 Jag känner så med dig,
 Har inga ord till tröst, vet av erfarenhet att det är fruktansvärt svårt och att man faktiskt måste lära sig leva med smärtan och saknaden. Jag skickar dig all den omtanke jag kan och hoppas du kan ta en dag i taget, det är så jag fortfarande måste göra för att orka med vardagen.
( Miste min son 20 år i en våldsam olycka för 9 månader sedan, ingenting är som förr och kommer aldrig att bli det.
Fast det kanske är länge sedan känns det som igår. Fick hans deklaration nu  och allt rasade igen.
Smärtan i mitt hjärta lämnar mig inte och nätterna är en enda mardröm. Tårarna rinner varje dag ibland mer ibland mindre,  tomheten och saknaden  tar andan ur mig och lämnar en oerhörd  förtvivlan som jag inte  kan hantera än.

Jag finns här om du skulle behöva det.

Kramar
från en i samma sits