Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!

Tack, du förstod precis vad det handlar om. Jag har min sambo. Och mina barn skulle jag aldrig lämna, även om det finns stunder då funderingarna kommer....det är min familj som håller mig levande.

Kan ni gråta?

Jag har inte förmågan kvar att släppa på trycker med tårar.
Tidigare var jag väldigt blödig, till och med så att det nästan
var besvärande. Nu för tiden kan jag inte gråta hur lessen jag
än är. Jag är stum. Det finns inga tårar. Kroppen vill lätta på
trycket, men jag kan inte.

Och så blir ångesten och paniken värre. Det är som en cirkel.

Ja, visst är det en underlig känsla, som om att alla känslor är inkapslade. Jag kan varken gråta eller skratta. Jag är bara - stum - jag känner, djupt inne i mig, känner jag alla känslorna, men jag kommer inte åt dom.

Jag har ätit Citalopram 40 mg tills för 1 1/2 vecka sen, då jag fick byta medicin eftersom mina inte verkar funka längre, eller inte på det som händer i min kropp just nu iallafall.

Nu äter jag Venlafaxin 150 mg, det är visst samma sak som Efexor. Jag känner just nu varken bu eller bä, men jag har inte blivit nå sämre, men heller inte nå bättre. Men det har ju heller inte gått särskilt lång tid. Hoppas fortfarande på underverk tillsammans med KBT-terapin (eller hur man nu säger).

Jag började på 10 mg, men det är en "barndos" som man ökar ganska snabbt till 20 mg. Maxdosen är 60 mg, men min läkare tyckte inte att jag skulle öka mer än till 40 mg, utan tyckte istället att jag skulle byta medicin.

Äter du nån antidepp?

Sen undrar jag om någon vet om man kan dricka alkohol när man tar Efexor eller Venlafaxin?
Någon som har erfarenhet...i deklarationen står det att man inte ska göra det, men det står det ju på nästan allt.

är alla medeciner ni pratar om receptbelagda?

Kan du höja och sänka din dos lite som du vill...?
Jag vågar inget sånt alls jag...

Sen när jag väl har gjort höjningar, så har det tagit ett tag innan det verkat och sen kan det med dom mediciner jag ätit, bli ungefär som i början, att man går ner första 2 veckorna ca.

Konstigt vad olika det kan vara...

Hej.
Jag undrar om det är en depression jag har, jag är så trött hela tiden, ingen lust eller ork, nedstämd var dag och sitter bara av tiden känns det som.
Jag har varit sjuk i kroppen i snart 4 år med smärtor och yrsel och kan inte på något sätt stabilisera mig. Jag vet inte vad felet är och doktorn hittar inget som kan han kan peka på.

Jag har ett bra liv men kan inte njuta av det för det är precis som att jag är omlindad i ett mörkt täcke, jag har inga tankar på att skada mig själv men tankar om en värdelöshet är där hela tiden. 
För ett tag sedan hade jag viljan att göra det bättre men ingen motivation och som det ser ut nu så finns inget av det.
Det är bara tomt.
Jag sover 8 timmar varje natt och sedan 2-4 timmar under dagen för att ens orka med att vara "social" på eftermiddagen. Var gång folk hör av sig till mig för att se hur jag mår så blir jag anti och otrevlig mot dem för jag orkar inte med att förklara något som inte går att förklara, vill inte att de skall vara oroliga.
Jag kan inte säga att det är detta som gör mig ledsen eller arg för det finns ingen speciellt som triggar detta, det bara är där.

Skall till vårdcentralen och se om de kan hjälpa mig då jag snart inte orkar med mig själv längre, bara hoppas på att jag hittar en doktor som har intresse, brukar ha lite problem med att hitta en som vill lägga energi och hjälpa mig.

Behövde bara skriva av mig en stund och hoppas att det var okey att jag gjorde det här...

Ledsen och vilsen

Var hos en kurator idag och hon sa att hon misstänker utmattningssyndrom och depression.. Bara hoppas att jag kan få någon hjälp nu med fick lite papper som jag skulle fylla i och har en ny tid nästa vecka

Har varit trött och nedstämd hela våren och har inte sökt hjälp och tänkte att det blir bra på semestern när jag får vila. Jag ska börja jobba på måndag och fasar verkligen för det är så här. Jag är likblek, har blemmor i ansiktet och mörka ringar under ögonen och stripigt hår som förlorat toningen. Första veckan gick jag ut fast det tog emot. Andra veckan började jag vända på dygnet. Jag började gå i samma kläder här inne och slutade att bada och duscha varje dag. Gick ut sent på kvällen till seveneleven och handlade. Slarvat med maten och ätit soppa och broccolipaj mest och druckit vatten. Ingen alkohol för jag är rädd att jag skulle bli allkolist. Jag har inte prata med någon på fyra veckor nästan. Jag bor själv med en jättesöt katt och har inte barn eller pojkvän. Jag har fått mörka tankar och ibland tror jag att jag kommer att rasa ner i svart hål och inte kunna komma upp. Får diareé när jag tänker på att jag ska tillbaka och jobba på måndag och de kommer att undra varför jag ser sliten ut efter att solen har skinit hela sommaren. På nätterna har jag virkat grytlappar, tittat på tv och suttit en stund på terassen. Jag känner som jag tappat taget och kontrollen på mig och vill bara dö men jag tänker inte ta livet av mig. Tack för att ni ville läsa.