Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!

Hej!
Jag känner igen mig i det du skriver. Själv äter jag fluoxetin mot depressionen sedan två månader. Eftersom ångestattackerna har kommit tillbaka har jag fått öka dosen. Biverkningarna är ständig huvudvärk och trötthet. Känns som jag går i koma. Jag mådde så bra för några veckor sen men nu känns det som jag är tillbaka på ruta ett.  
TS hur ofta går det upp och ner för dig? Jag som har en dejt ikväll. Känns som det var det sämsta beslutet jag gjort på länge. Just nu vill jag bara sova bort hela helgen..

Jag har inga barn men känner ändå att jag inte har ork till någonting. Jag beundrar er som har barn ni tar hand om trots att ni mår så dåligt. Jag som är själv har svårt att ta hand om vardagen. Disken växer på köksbänken och tvätten ligger i stora högar. Orkar ingenting. Jag har börjat jobba 4 tim nu efter en tids sjukskrivning och det tar all ork jag har. Somnar på en gång när jag kommer hem och sover flera timmar. 

Jag tycker att du ska fortsätta träna när du orkar. Det fungerar iaf för mig. Jag är jättetrött efter ett träningspass men känner ändå att jag har fått röra på mig. Gör jag inte det så känns kroppen bara som en degklump vilket får mig att må ännu sämre.  

Är det någon som känner att ni är själv destruktiva? Vill skada er själva? Jag tänker ständigt på det men vågar aldrig riktigt skära mig eller så, det startade när jag började äta medicinen. Nu är det nästan tvångstankar. Har börjat umgås i kretsar med folk som knarkar och funderar starkt på att testa nästa gång det är fest. Jag dricker otroligt mycket alkohol varenda helg och kombinerar helst med stesolid. I helgen var jag hem till en kille som jag vet gillar väldigt dominant sex. Han gav mig örfil efter örfil. Jag grät men han bara fortsatte. Gjorde så fruktansvärt ont men jag lät honom fortsätta. Efteråt kunde jag bara tänka "vågar jag inte skada mig själv så får någon annan göra det".. Varför utsätter man sig för sånt?? Nu skäms jag över mig själv och vill bara ta livet av mig. Men som sagt jag är för feg så det lär väl inte hända hur gärna jag än vill... 

Jo jag har försökt lämna blodprover men det kommer inget blod. Jag är extremt nålrädd och har vart till sköterskan flera gånger. Hon har testat båda armarna och händerna men det kommer inget!! Så sjukt frustrerande. Nu har jag en ny tid på onsdag så får se om vi lyckas då.. Jag önskar att dom kunde hitta samma fel på mig så allt det här försvinner!!
Tack för dina styrkekramar. Det behöver jag just nu.. 

Jag har ätit den i snart två månader. Har precis höjt dosen och vet att det kan vara en biverkning att tillfälligt bli sämre ett tag. Jag vill ge den en chans eftersom läkaren sa att att den även kan hjälpa mot min hetsätning vilket jag verkligen tycker att den har gjort. 

TS självklart vet jag innerst inne att detta inte är lösningen men det känns som man måste komma från sina tankar och när jag dricker eller gör nåt annat hjälper det för stunden. Jag är ledsen att jag tog upp detta men var tvungen att skriva av mig. Brukar för det mesta hålla sådant för mig själv. Eftersom jag aldrig pratat om det går man runt och tror att man är den enda som tänker så här och tycker att man är helt sjuk i huvudet för att man vill skada sig själv..

Som Ida skrev om boken "Jag vill inte dö jag vill bara inte leva". Det stämmer så bra. Jag rekommenderar verkligen den till alla som känner ångest. Den fick mig att inse att detta är ganska vanligt men att man faktiskt överlever. Jag grät mig genom den boken för att den stämmer så himla bra in på alla konstiga tankar som flyger runt i huvudet..

Jag kan också känna så. Man kan varken vara överlycklig eller gråta fast än man innerst inne vill det. Avtrubbad känner jag mig...

Jag äter också fluoxetin. Jag började med 20 mg men nu har jag höjt till 40 mg. Nu när jag har höjt har jag känt mig nere igen men det var en av biverkningarna så jag ger dom nån vecka till för att se om dom hjälper.. Men dom har hjälpt mot den värsta ångesten och hetsätningen iaf :)