Inlägg från: Anonym (Mamma Trötter) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma Trötter)

    Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!

    Jag har hel sjukersättning, tidigare kallat sjukpension. Jag lider av återkommande depressioner, tvångssyndrom, ångest. Bor med min sambo och 6-åriga dotter.


    Jag startar den här tråden med förhoppningen att vi ska bli ett gäng som kan prata av oss om våra problem med likasinnade. Ni som har de här besvären vet ju att dessa besvär går upp och ner. Jag är just nu inne i en sämre period där orkeslösheten och tröttheten är stor. Har börjat träna på gym 2 ggr i veckan, och promenera minst 4 dagar i veckan men inte 17 blir jag piggare för det., som alla säger att man ska bli. Snarare tröttare Obestämd Klarar med nöd och näppe av det nödvändigaste i hushållet. Orkar inte med något vidare socialt umgänge.


    Är så trött på att må så här. Skulle så gärna önska att jag vore "som alla andra",  d v s orkade med ett jobb, sköta hushållet bra och ha ett någorlunda aktivt fritidsliv.


    Välkomna att skriva! ....och glöm inte att skriva en tillfällig signatur så vi kan "känna" igen varandra när vi skriver här


     

  • Svar på tråden Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!
  • Anonym (Mamma Trötter)

    Hoppas det finns några likasinnade här?

  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (Vera) skrev 2010-06-11 15:03:49 följande:
    Hej!
    Jag känner igen mig i det du skriver. Själv äter jag fluoxetin mot depressionen sedan två månader. Eftersom ångestattackerna har kommit tillbaka har jag fått öka dosen. Biverkningarna är ständig huvudvärk och trötthet. Känns som jag går i koma. Jag mådde så bra för några veckor sen men nu känns det som jag är tillbaka på ruta ett.  
    TS hur ofta går det upp och ner för dig? Jag som har en dejt ikväll. Känns som det var det sämsta beslutet jag gjort på länge. Just nu vill jag bara sova bort hela helgen..
    Det är lite olika, men den senaste tiden har det pendlat väldigt mycket. Tappar humöret väldigt lätt, är fruktansvärt trött - och ett tag tyckte jag allting var väldigt svart och hopplöst. Det kan kännas lite bättre ena dagen, men så den andra känns allt svart igen.

    Har nyligen fått öka min Sertralin från 100 mg dagligen, till 150 mg dagligen. Får se om det hjälper, för just nu känns det som jag äter sockerpiller...

    Är det någon som vet om kroppen kan bli van vid en viss sorts medicin så att den inte hjälper längre? Jag har ätit Sertralin/Zoloft av och till sedan drygt 8 år.
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (mylifeuncut) skrev 2010-06-11 15:08:57 följande:

    Hej tjejer!
    Jag hinner inte skriva så mycket just nu, då jag just nu är på språng. Men jag hoppar gärna in i tråden och får be att återkomma med min historia ;).


    Just nu har jag en sk uppåtperiod så jag försöker att hålla mig igång och inte sitta hemma och isolera mig som jag annars gillar att göra.


    Hörs snart igen!


    Du är välkommen att skriva när du har tid och lust. Roligt att du har en uppåtperiod just nu - njut av den
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (triss) skrev 2010-06-11 15:34:37 följande:
    Hejsan, här har ni mig.. Jag har varit sjukskriven snart ett år för deppression, ångest oro och social fobi.. Men har litid av det under nästan hela mitt liv,,

    har en dotter på 4 år som har världens tråkigaste mamma.. en mamma som isolerar sig, ligger i soffan och hatar livet.. Utan min dotter hade jag nog inte orkat med livet alls.. Jag kämpar för henne..

    Går hos kurator på allmän psyk med ständig återkommande tid varje vecka.. Känns det som att det hjälper? nej, inte det minsta.. jo lite kanske.. har ju bestämt mig att kämpa för min dotters skull..

    Äter cymbalta 90 gr och abilify. kommer att få ytligare medicin snarast för mina skakningar Jag har..

    Hemmet gror igen, diskbänken syns knappt,men man orkar inte ta tag i det..
    Som tur är har jag en stöttande sambo och en svärmor som städar åt mig..

    kramar på er därute..
    Hej på dig, och roligt att du också hittat hit! Det är väl så att för oss går det åt massor av energi till vår oro och ångest. Man spänner sig och det blir man kroppsligt trött av. Jag kan gå och lägga mig precis när som helst och somnar direkt och omgivningen säger att jag snarkar högt så jag är tydligen väldigt uttrötad.

    Tänk om man finge använda energin till något roligare....
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (juni) skrev 2010-06-11 15:39:58 följande:
    jag lider också av ångest , oro, social fobi och massa annat, har dessutom fått diagnosen asperger. Jag är hemma med aktivitetsersättning nu men den går ut i slutet av den här månaden, är livrädd att inte få förlängt för jag klarar inte av att börja söka jobb  och sånt på egen hand. . Drömmer om att få barn men tyvär lär det få stanna vid just drömmar då jag aldrig lär bli tillräckligt stabil och lämplig för att bli mamma. Livet känns rätt kört och jag funderar ofta på vad tusan jag lever för egentligen.
    Du menar sjukersättning eller? Tidsbegränsad sjukersättning? Jag har fått sjukersättning tills vidare som det heter och det känns skönt att slippa bli utsatt för press från FK...
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (lusen) skrev 2010-06-11 18:07:11 följande:
    Är det någon av er som har gått i KBT för social fobi? Hjälpte det?
    Jag gick för några år sedan och började göra lite framsteg men sen var jag tvungen att byta terapuet (vet fel stavat) och våran kemi stämde inte alls så jag slutade...Men jag var ändå bättre och klarade av sociala sammanhang hyfsat. Tills nu då, som jag skrev i det tidigare inlägget. Gråter
    Ja jag har gått i KBT i omgångar, sammanlagt några år - dels för mitt tvångssyndrom och dels för social fobi. Jag tyckte det hjälpte något just då, men nu när jag inte går i terapi längre känns det som jag gått ett steg bakåt...är väldigt begränsad. Vågar inte ens ta bussen själv till stan...
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Anonym (lusen) skrev 2010-06-11 18:27:11 följande:
    Åh okej..tack.
    Suck rena djungeln med alla dessa trådar som finns
    Nej, stanna kvar här! Det är inte förbjudet med fler än en tråd
  • Anonym (Mamma Trötter)
    Roligt att så pass många hittat hit och jag hoppas vi kan fortsätta skriva här trots att det tydligen finns en till liknande tråd

    Tyckte det var bättre att starta en ny än att hoppa i en befintlig där man inte "känner" människorna.
Svar på tråden Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!