Tråden för oss som lider av depression/ångest/trötthet - här följs vi åt; diskuterar och stöttar varandra!
TS har du tagit upp detta med tröttheten med din läkare? Den behöver ju inte nödvändigt vis bero på ditt psykiska mående. Om det är pga depression så kanske voxra hade varit en medicin för dig, då den hjälpt många mot just tröttheten.
Jag har varit sjukskriven två gånger, ett år vardera, pga min depression och ångest. Nu jobbar jag och det går väl. Skönt för jag slipper känna efter hur jag mår. Så fort jag är ledig så mår jag jättedåligt. Orkar aldrig ta mig ut, svarar aldrig i telefonen. Är bara ensam. Folk förstår inte, de tycker man är konstig, men jag orkar ju inte ens leva egentligen.
Jag har även social fobi som gått upp och ner under åren. Ibland märker jag inte alls av det, men nu är det så illa att jag kan bli helt illröd i huvudet enbart av mina egna tankar, tom när jag är ensam. Pga att jag känner att jag gör bort mig, skäms för mig själv osv. Så illa har jag inte varit innan.
Jag äter medicin nu, fungerar inte riktigt. Ska till en psykolog nästa vecka. Ska bli intressant. Har gått hos många psykologer men backar alltid ur efter ett tag, hittar alltid fel som gör att jag har en ursäkt att inte gå dit. 
Har ni alla mått dåligt under flera år? Det känns som att när man väl fått en depression så blir man aldrig riktigt bra igen. Verkar vara så för många iallafall. Jag pendlar alltid i mina känslor. Ena stunden känner jag att jag klarar detta. Livet är inte roligt men jag klarar det. Men sen tänker jag på hur många år jag förmodligen har kvar i livet, år fyllda av ångest och förtvivlan, och då vill jag bara gråta. När det är som jobbigast så vill jag inte mer. Såna perioder har jag varje dag, där jag tänker att jag hellre vill dö.
Kan bara säga att jag just nu önskar jag vore död. Jag orkar inte mer! Men jag måste, åtminstone för mitt ena barns skull, hon är 1 1/2 år och jag kan inte lämna anvaret i min nyblivna ex omsorg, jag litar inte på att han fixar det. Mitt andra barn är 8 år och hon har en fantastisk pappa och en jättebra bonusmamma och de kommer ta väl hand om henne. Jag har levt i ett mer eller mindre i tre års tid nu, där mannen och hans förra familj fullkomligt har brutit ner mig med sina beteende, mannen har dessutom misshandlat mig både fysikst och psyiskt. Jag är så stressad, nedstämd, deprimerad, agressiv, ilsken, frustrerad, ledsen, sorgsen att jag snart inte längre vet vad jag ska ta mig till. För ett halvår sen började jag känna smärtor i bröstet och att hjärtat rusade och ibland slog hårt, jag blev allt mer orolig, det har varit ständiga bråk, ja krig mellan mannen och mig och han har säkert lämnat mig och sagt att han vill skiljas 100 ggr. För lite mer en sex veckor sedan vände jag mig till VC och fick en akuttid samma dag, när jag berättade hur jag mådde, jag fick diagnosen depression, vilket också konstaterades av ytterligare en läkare när jag bröt ihop fullkomligt och fick besöka psykakuten. Mannen har vid flertal tillfälle sagt att han inte orkar med mig längre, han lämnar mig nu när jag blivit sjuk av något som han och hans familj har varit medverkande i, det känns så fruktansvärt. Jag har tagit Sertralin i en månad nu, hjälper inte ett dugg, är snarare sämre.....
Krigen fortsätter mellan mig och min man och nu tryckte han upp i huvudet att det är slut mellan oss, jag är ett psykfall som han INTE vill ha något mer med att göra. Jag har haft kraftiga utbrott under två dagar nu pga vissa omständigheter som jag inte kan göra ett skit över, jag är fullkomligt maktlös i situationen, han gör som HAN vill, oavsett om det sårar mig! Hans känslor och hans familj går före mina! Jag känner mig så kränkt och sviken av mannen jag gifte mig med i NÖD och lust, han missade nog det där med nöd.....