Barnlösheten knäcker mig..

Kära TS. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här, mer än att jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Det är väldigt svårt att hantera alltihop, särskilt när majoriteten av hela bekantskapen krystar ur sig bebisar på rullande band.

Det finns garanterat ett ljus i tunneln, det måste det finnas. Men det kanske inte är så lätt att se det just nu. Däremot vet jag av erfarenheter jag har av livet i övrigt, att allt kan vända som genom ett trollslag. Från en dag till en annan. Det blir aldrig som man tänkt sig, inte ens det absolut värsta blir som man tänkt sig. Du har inte sett slutet på det här än! Det har ingen av oss, och det kanske faktiskt kommer att bli raka motsatsen till det här.