Barnlösheten knäcker mig..

Förstår inte er som skriver att man som barnlös romantiserar föräldrarskap!!!  Jag har snart tre barn och visst blir det en vardag men en vardag som man vill ha och drömmer om.

Att ts känner så stark känsla/längtan efter ett barn är väl helt natuligt för en kvinna, speciellt om man har någon att skaffa barn med.

Ts det hade varit intressant att höra hur ni har försökt. Ex har ni fått hjälp av läkare?? Är ni utredda??

Har vänner som befinner eller befunnit sig i samma situation.  Ett par fick hjälp med befrukningen ett par gånger innan det till slut blev ett tvilligpar(flicka o pojke)
Har en annan vän som är i adoptions väntelista till ett spädbarn.

Det går att få barn utan att själv vara den som bär på barnet men visst är det svårare men inte omöjligt.

Önskar dig all lycka till och hoppas att det löser sig på ett eller annat sätt.