Barnlösheten knäcker mig..

Visst är det en sorg.

Måste ni leva barnlösa? Jag vet ingenting om er historia, men gick själv igenom en utredning för ofrivillig barnlöshet för några år sedan. Gick sen vidare till IVF - vi valde att göra ett försök och se hur vi kände sedan - men hade redan bestämt att barnlösa skulle vi inte leva. Det viktiga för oss var inte biologiska barn, utan att leva ett liv med barn. Adoption var något vi diskuterade tidigt.

För att inte förlora varandra i det här måste ni dela sorgen med varandra - annars kommer den att lägga sig som en kil mellan er. Prata, kramas, gråt tillsammans om ni behöver - och diskutera vilka alternativen är för er!

Tillåt dig att känna och att sörja och försök sätta ord på det tillsammans med din man.

Många kramar!