Hur skaffar man nya vänner som vuxen?

Någon i Malmö kanske?

Så är det verkligen inte!! Jag bor i Sthlm och här har jag fått massor av nära vänner! De första lärde jag känna på högskolan (flera med samma intresse som en själv ju!) och sedan på mitt jobb. Vi är fem tajta tjejer som umgås jämt. Sex & the city, typ! TS, varför är du så avig till att plugga på högskola? Vadå långt, det är bara att pendla. Du lär dig nåt och får dessutom garanterat vänner.

flera från Boråstraken?

Inga ensamma själar i Malmö?

Jag är inflyttad. Har bott här i ett år, men hållt till i staden i två år (jobb).

Nu har jag bestämt mig för att ge mina gamla "bästisar" en chans till!
Jag hör av mig till dem emellanåt, mest via sms, men jag får sällan svar.
Vi pratar ibland om att vi ska träffas men om vi väl lyckas bestämma något blir det alltid inställt. Vännens barn blir sjuka och allt vad det är...
Visst kanske det är så, men mitt dåliga självförtroende säger mig att de snarare låtsas för att de inte vill träffa mig.
Kanske vill de säga upp bekantkapen med mig och gör det genom att låta vår vänskap rinna ut i sanden snarare än att säga det rakt ut (vilket jag iof är tacksam över för det hade varit pinsamt och hemskt om de hade sagt det till mej!)

Men jag kanske har fel? De kanske gärna vill träffa mig men har svårt att få tiden att räcka till? Det är inte helt otroligt...
Därför har jag beslutat mig för att ta tag i det här! Verkligen anstränga mig för att få tillfälle att träffa dem. Vill de inte det eller kommer med löjliga svepskäl får jag väl känna mig besegrad och försöka hitta nya vänner istället.

Halloj!

Här är en till som skulle beh lite nya vänner i Sthlm.
Är 34 och har en son på 3.

 

Kan verkligen känna igen mig i det ts skriver. Sedan jag flyttade från min hemstad till denna stad har det hänt mkt. I början hade jag massor av bekanta. Sedan nu nä rman har familj har jag egentligen bara två vänner kvar. MEN vi träffas jättesällan. Nu i sommar har jag inte träffat en kotte. Har två pojkar, 1 och 3 år. Men den yngste var jag hemma till jan i år. Träffade mång andra f-ledig å vi blev ett litet gäng. Men allt eftersom endel giock tillbaka till sitt blev det inget mer sen.....så synd.
jag är verkligen (eller var iaf det innan man blev en trött mamma) en social person. Trodde att jag var kul också, men man undrar ju vad folk har för uppfattning av mig egentligen?
Väntar dessutom barn nr i nov...........så visst, man är mitt uppe i småbarnlivet, som såklart är tufft!"

Nån från Borås som har dykt upp här ?