Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Vid mitt första MA fick jag tabletter men denna gången valde jag skrapning. Vill inte skrämma upp dig på något sätt men just för mig kändes det bättre med skrapning denna gång. Jag blödde mycket och hade väldigt ont första gången och kände att jag inte ville gå igenom det igen och jag jag ville inte riskera att det skulle bli så när barnen var hemma. Kände att det var skönt att bli sövd och inte märka när det kommer ut och jag hade en förhoppning om att det då skulle gå snabbt att få tillbaka ÄL och mens igen eftersom de brukar få ut allt med en gång. Fast nu blev det ju inte riktigt så utan en långdragen historia så man kan väl aldrig veta. Det viktigaste tycker jag är att man får välja det alternativ som trots omständigheterna känns bäst (inget känns ju bra). Hoppas att du får ut allt med tabletterna och att du får tillbaka ÄL snabbt.

Jag har nu rejäl mensvärk men det kommer i stort sett inget blod. Hoppas dock att jag kan räkna detta som mens så jag kan börja med pergo på onsdag. Fick reda på ytterliggare en i min närhet som ska ha barn i år, de skyddade sig och det var inte alls planerat, de funderade t o m på abort. Suck....blir så less........

Jag förstår att du är rädd men jag hoppas verkligen att det kommer gå så bra som det bara kan.  

Skönt att du får morfin om du behöver och att du finns på plats på sjukhuset. För visst skulle du väl vara där på tisdag under tiden och inte behöva åka hem? Jag blev hemskickad med vanliga värktabletter och blev tillsagt att jag kunde komma tillbaka in om det gjorde för ont. Vi var på väg in igen när jag kände hur det var på väg ut så vi in på en mack och där kom det.........

Tänker på dig!

MCT79: Ååååh om jag kunde så skulle jag krama om dig och aldrig släppa dig! Jag är så ledsen för din skull och förstår precis hur jobbigt det känns. Jag förstår att du är nervös och orolig men du ska se att allt går bra. Jag har ju själv gått igenom tvåstegsabort och fick ta första pillret på lördagen och sen på måndagen så fick jag slidpillrena som satte igång mina värkar. Nu vet jag inte i vilken vecka du är i men ju längre gången man är, desto mer lik en förlossning är det. Det är ju olika för alla men ju kortare desto bättre tror jag det är i allmänhet. Jag kan berätta hur mitt var, bara kort så var mitt avbrytande så sent det är tillåtet med Socialstyrelsens godkännande och det blev ju därför väldigt likt en vanlig förlossning där jag hade väldigt smärtsamma värkar. Ju längre gången - desto ondare gör det. Wilma var ju 21 cm lång så livmodern har ju lite mer att kämpa med då. Jag var dessutom helt groggy av all morfin jag fick i mig. Det tog 5,5 timme innan hon kom ut. Jag blev kvar till dan efter eftersom jag spydde hela tiden och var helt slut. Om du vill veta mer så är det bara att maila så berättar jag givetvis mer. Jag tyckte det var ganska skönt att ha sjukhusets vetekudde på magen. 

I dag är det tre månader sen Wilma föddes. På väg i ett annat ärende åkte vi förbi kyrkan där hon kommer att urnsättas i vår. Tårarna bara sprutade... Blev så ledsen, ville bara vara henne nära. Men det ser jag i alla fram emot, att få besöka kyrkogården i sommar och få vara henne nära då.  

Kram till er alla!! 

Suger. Ja jag läste att det kunde bli blödning men inte missfall men mitt test borde vara starkt om det skulle vara något men det är fortfarande väldigt svagt.

Men hcg borde minska snart tycker jag så får se imorgon