Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Pilgrimmen: HOPPAS du har rätt! Hade varit så kul om det stämde, att du känner så tidigt nu igen!

Ja det skulle inte förvåna mig.. hormonerna verkar inte försvinna i en handvändning så ägglossningen blir nog försenad, om det nu ens blir någon innan den första mensen.

Ja visst är det hoppet som får en att orka vidare. Hoppet måste vara större än rädslan för att misslyckas igen! Vi SKA lyckas!

Men vafaaaaaaaaaan vad störigt! Men rosenrot verkar verkligen vara en dundermedel för dig!
Du är ju faktiskt helt sjukt fertil tjejen, det kan du ju trösta dig med... måste säga att du verkar fantastisk som är så positiv jämt! Som min svärfar säger - "bara på´t igen, det är ju bara att njuta av att försöka igen..."

Hmmm..ikväll ska jag dricka öl, jepp det ska bli jävligt najs. För äntligen är antibiotika-kuren slut! Sen ska jag ha lite sex med mannen igen. Massor av skoj som jag inte pysslat med sedan mitten på augusti alltså!  

MCT, jag vet att detta nog är en klen tröst, men jag önskar att min senaste graviditet gått som din. 
Jag blödde ju när jag plussade, men sedan ökade hormonerna och blödningen avstannade, och jag antog att allt var bra och att det varit en nidis. Så jag gick aldrig ens och kollade upp blödningen. Vilket jag ångrar såhär i efterhand. För förmodligen var det redan när jag plussade som det gick snett.
Känns så orättvist att få gå och tro i över en månad att man är gravid, när det inte ens finns något foster. Då vill man ju tusen gånger hellre att det kommer ut direkt så man kan försöka igen.

Bra att du ser det positiva i att du snart kan försöka igen, och i det att du slapp bygga upp en massa förhoppningar i onödan.

Klart att jag är skitledsen, men just idag har faktiskt orkat gå till jobbet (ett litet steg framåt). Att ha varit hemma i några dagar har varit skit-tungt och jag har gråtit massor, men nu känns det lite lättare. Nästa vecka ska jag arbeta hemifrån varannan dag, för att försöktigt fasa in mig i verkligheten igen. Dock ska vi bort två dagar emd jobbet, och det vådas jag för, två dagar heltid i rad, får se hur det går.....

våndas skulle det stå, inte vådas...

Mimmi, lilla gumman, jag vet hur du känner, ibland är det OMÖJLIGT att hålla humöret uppe när man måste träffa på bebisar och gravida, man blir så påmind om vad man saknar mest av allt, och det gör så enormt ont. Jag undviker också tidningshyllorna, jag tycker också det är så jävla mycket gravidtidningar överallt. Och när jag möter bebismagar elelr barnvagnar på stan så brukar jag vända på huvudet så jag inte ser dem. Jag orkar knappt prata med vänner som är gravida eller har bebisar, möjligtvis i telefon (för då kan jag göra fula grimascher så fort de nämner sina graviditeter eller sina bebisar.)

Hoppas det är din vanliga mens-start idag så du kommer in cyklarna igen, förstår att det är frustrerande med blödningar som bara fortsätter och fortsätter. Skönt att utredningen är igång, nu har ni ju ännu bättre odds än tidigare att allt ska gå vägen! Verkar han bra, den där Lennart Blomqvist?

Stor kram, hoppas det känns lite ljusare idag!

Mimmi, du tar inte alls ut din bitterhet på oss, osoa dig inte. Vi om några vet ju precis hur det är sådrä, att bli så avundsjuk så det bara skriker i kroppen, att man tycker att man minsann vore mycket mer lämpad än andra man råkar få syn på som har barn..själv blir jag så arg att jag nästan kräks när jag ser någon gravid som röker, eller någon med småbarn som bolmar där hon går med sin barnvagn.... kanske orättvist mot dem men skit samma. Jag har rätt att känna såhär, VI har rätt att vara ledsna och arga och bittra faktiskt!

Vi ska ut ikväll, får se om idioten som frågade förra helgen om jag är gravid är där. Jag ska iaf dricka någon drink så folk slutar spekulera varför jag inte drack förra helgen. Men kuratorn sade åt mig att inte dricka för mycket ikväll, för om den där idiot-snubben är där är det ganska stor risk att jag blir tokförbannad på honom om jag dricker... hmm.. får väl hålla mig i schack ikväll då....
Annars har det varit en bra dag. Vi var på stan och fikade, undvek ett kafe för att det fanns en höggravid kvinna där. Känns så skönt att kunna vara ärlig mot sambon med sådant, och att han förstår mig. Gulle-sambon! 

Atti: Jäklars vad synd, lider med dig!

SoMa72: Jag har testat Rosenrot men märkte inget sådant, jag fick lite mindre mensvärk men i övrigt märkte jag ingen skillnad alls. Men så länge du inte blöder så vet man ju aldrig... det kan ju vara en graviditet! Jag hade faktiskt en kompis som en dag fick så sjukt ont i magen att hon åkte i akut, och då visade det sig att hon var jättetidigt gravid! För vissa så kunde det tydligen göra superont i början!

SoMa72: Jag har också känt "annorlunda" molvärk när jag varit gravid, jämfört med den vanliga mensvärken. Jättetydligt att det inte kändes likadant! Så känns det inte riktigt som vanligt så kan det ju betyda ngt.... hoppas!

Ja, fasen var skengraviditetet är drygt! Been there done that...
Nu sitter jag ju och väntar på mens eller ÄL, har verligen ingen aning om när någon sånt kommer uppenbara sig. Gravtesten är svagare nu iallafall, så det går ju i rätt riktning. Känns lite konstigt att för en gångs skull inte ha någon som helst aning om var man befinner sig i sin cykel, när man brukar ha råkoll....