Tänker också på dig idag mimmi!! Uppdatera oss sen så vi inte går upp i atomer här
Tabbs, oj vad spännande, jag plussade på ÄL+8 jättestarkt. När ska du testa?
Jag längtar tills man får ÄL igen men först måste den här skiten upphöra....
Ja hur går det för Together?
Ensötcitron; Det tar tid, och låt det få göra det också. Min första graviditet slutade i mf i juni 2010, i sjunde veckan. Jag var otroligt ledsen för jag var naiv och trodde aldrig att det kunde hända såna hemskheter. Alla bilder man hade målat upp över hur rosaskimrande allt skulle vara och några månader senare skulle man stå där med sin bebis i famnen... typ. Men vi blev ju bara mer bestämda över att vi verkligen ville ha barn så vi fortsatte att försöka och blev gravida i juli/aug igen, med Wilma. Men med henne fick vi avbryta graviditeten i v 23 efter att de fått misstankar om allvarliga fostermissbildningar vid RUL i v 19 (så vi blev ordentligt utredda kommande månad). Självklart var detta det allra jobbigaste jag nånsin har gjort och vi sörjer henne något fruktansvärt mycket. Därför har det varit otroligt jobbigt att inte ens bli gravid igen, förrän nu - och så slutar det här också i mf/X! Jag kan säga att vid alla dessa tillfällen har jag befunnit mig i chock, och ungefär nån vecka eller två senare så kommer allt ifatt en och känslorna, tårarna, hopplösheten. Jag kan fortfarande bli så fruktansvärt ledsen ibland för det som hände med Wilma, att jag inte tar mig till jobbet ens. Men jag vet att jag måste låta det få vara så, det är bearbetning. Att skriva här är bearbetning också. Stor varm kram till dig, du kommer få din lilla bebis sen!
I dag har jag varit och lämnat blodprov igen, det var sån himla lång väntetid så jag kände att det är lika bra att jag åker hem och jobbar i stället. Ska ju till företagshälsovården på eftermiddan så det blir sån upphackad dag ändå. Så, nu måste jag jobba. Kram på er alla!