Är det vanligt att man blir klippt?

På 7 förlossningar har jag blivit klippt 1 gång. Jag skulle inte ens ha vetat om det, om inte barnmorskan hade berättat det. Huden är så uttänjd att man inte har så mycket känsel där.

Det är som jag har förstått det ovanligt. I första hand försöker de förstås förhindra bristningar. I andra hand låter de bristningen ske naturligt eftersom det oftast ger bäst läkning. OM de upptäcker att en bristning riskerar att bli stor, t.ex. gå hela vägen ner till ändtramen, kan de lägga ett knipp – ofta lite snett – för att styra detta och på så vis minska risken för besvär efteråt. De kan även lägga ett klipp om det blir bråttom att få ut bebisen och ett klipp skulle underlätta det.
Jag har också nojat en del över detta med att få bristningar/att bli klippt, men har släppt det. Även om de flesta (åtminstone förstföderskor) får någon bristning så är det oftast bara en liten bristning där det bara behövs något/några få stygn. De flesta jag har hört har inte ens känt när det har hänt och de har inte haft ont av det efteråt heller. (Har hört en tjej säga att hon kände "hjälp nu spricker jag" men det gjorde inte direkt ont, hon bara kände att det hände s.a.s.)

Jag blev klippt med första barnet och jag märkte absolut ingenting utan det fick jag veta först efter barnet var ute. Det enda som var jobbigt med det var att bli sydd efteråt och det gjorde mer ont än att föda... Men det är också så individuellt och en del märker knappt av när dom blir sydda medans jag har rejält ont då trots bedövning.

Jag blev klippt min första förlossning - men inte de två övriga. Dock sprack jag mycket framåt en av de jag inte blev klippt. Hellre klippt än spricka mycket är min erfarenhet. Klippet läker både lättare och snyggare och det behövdes bara fyra stygn - jämfört med de sjuttielva som behövdes när jag sprack. Jag fick ta bort stygnen (från klippet) efter en vecka för att det stramade och sen var allt bra igen.

Vet inte säkert..men hörde på radio för ganska längesen att vissa landsting inte skulle "klippa"

Det är vanligare vid de förlossningar där man satt in värkdrivande dropp. Vill man undvika att bli klippt ska man säga till att man vill föda naturligt utan värkstimulerande dropp.

Jag blev klippt, när första barnet förlöstes med sugklocka. Jag kände varken när förlossningsläkaren bedövade eller klippte.

Jag blev klippt under min andra förlossning. De bedövade mig innan, så jag kände inget. Det blev bråttom för hjärtslagen gick ner under värkarna och de bedömde att det behövdes ett litet klipp för att barnet skulle komma ut snabbt. Att sy efteråt var ingen fara. När jag skulle amma min nya kille, fick jag rådet att ligga ner. Då förstod jag inte riktigt varför, men när bedövningen släppte hade jag riktigt ont och det var inte en chans att jag skulle kunna sitta i sängen.. Kunde knappt gå under första veckan. Med mitt första barn sprack jag lite och syddes då också, men det gjorde inte alls så ont.

Har fött två barn och aldrig blivit klippt. Däremot har jag spruckit, lite, och jag kan säga att när det händer så känner man det inte! Krystvärkarna övertar liksom det mesta... Antar att det knappt känns att bli klippt heller!? Men det är säkert olika. Liksom att spricka, det beror ju på hur mycket man spricker såklart. Håller med om att det jobbiga är efter... man känner liksom inte för att folk ska peta i "allt" när man precis klämt ut ett barn. Har mycket svårt för att slappna av för att sy dessa fjuttiga stygn men det går ju till slut. Du behöver inte vara orolig tycker jag!

min mamma berättade ca 2 veckor innan min förlossning att hon blev klippt med både mej och min syster innan dess hade jag aldrig funderat på det här med klipp.
jag va redan innan hennes härliga historia om blod som sprutade hej vilt livrädd inför min förlossning så jag skrev i mitt förlossningsbrev att OM jag skulle behöva klippas så skulle dom inte berätta det för mej då utan bara klippa så kan vi ta det efter förlossningen.

självklart blev också jag klippt eftersom min son fick tas ut med sugklocka men jag kände absolut ingenting och ser hellre att jag får ett "planerat klipp" än att jag spricker okontrollerat.

jag tyckte inte alls att själva klippet va hemskt på något sett verken när hon klippte eller sydde mej efteråt. hade däremot jävligt svårt att gå stå eller sitta på 2 veckor efter förlossningen men om det berode på klippet eller inte kan jag inte svara på eftersom detta var min första förlossning.

Förlåt att jag gett dig förlossningsångest!! :)

Blev klippt när dottern föddes. Blev bråttom att få ut henne, hörde ljudet när de klippte men kännde inget. Och det gjorde inte efteråt heller. Var uppe o gick som vanligt 2 timmar efter förlossningen.

Jag sprack inte under förra förlossningen.

Bm frågade mig om önskade förlossningsställningar när vi var i slutskedet, och jag kände bara "Inte faan vet jag... Men en sak vet jag! Håller jag på att spricka mot bajjan, så fan KLIPP.. klipp höger, klipp vänster.. fan jag skiter i det.. bara ni klipper!"

Hellre bli klippt ett planerat snitt snyggt åt sidan som är lätt att sy ihop sen och för själva läkningen, än att spricka hej villt till bajjan :o
Man tycker det är obehagligt nog att gå på toaletten efteråt, och att då dessutom att ha spruckit mycket och till skitan.. nej tack!

Nu har jagg fött och kan berätta att det inte känns ett dyft att bli klippt
Det blev riktigt bråttom på slutet. Sugklockan var ingen mysig bekantskap (Hann inte få bäckenbottenbedövning eller vad de nu brukar ge) men klippet som de gjorde för att förhindra en större bristning kändes inte alls.  Efteråt var underlivet rejält mörbultat, har knaprat en del värktabletter, men så hade det nog varit även utan klipp - det är inte bara där det har gjort ont

Så kortfattat: var inte rädd för ev. klipp. Och det är förresten sant som de säger: hur j-a ont det än gör under förlossningen så är alla smärtor borta när barnet är ute och ligger på din mage och plirar.