lurksmulan skrev 2011-06-02 21:13:21 följande:
Men riktigt så enkelt är det inte tyvärr. Det mesta har man ju en av. Dessutom är det ju det känslomässiga som är mer jobbigt. Jag har ytterst få saker jag måste ha med mig, jag har redan förlorat det enda som är väsentligt och då är allt annat bara världsliga ting.
Vi har gjort upp om de stora sakerna, tvättmaskin, byråer, bokhyllor, soffor etc. Och jag skiter i vilket.
Allt jag ville var att han skulle ge mig en chans till. Men det gjorde han inte och då kan jag både ha och vara utan någon vas eller skärbräda.
Dessutom är det ju så att alla sakerna kommer att påminna om det som en gång varit,