Se hit alla singelkillar! Här hittar ni desperata singelmammor :-D

Hur många av er är det som pratar finska egentligen?

Jaha, okej. Jo, men självklart var det ju jag som gjorde så att han gick och kollade på film. Det måste nog ha varit allt prat om stridsflygplan som fick honom att vilja titta på någon krigsfilm eller något - så måste det vara. :P

Självklart. Om allt man behöver göra är att säga godnatt och påpeka att du är vacker för att få lite extrapoäng så kanske det inte är så svårt ändå? ;)

Bee? :\

Det är absolut ingen fara, jag tog inte åt mig på något sätt, så tänk inte mer på det. :)Då är vi nog fyra, skulle jag vilja påstå. Jag har inga som helst problem med att hålla mig lugn och det är otroligt svårt att få mig förbannad. När det väl händer så behåller jag dock fortfarande lugnet och "pratar omkull" personen i fråga istället. Jag bråkar med ord och kunskap - inte med hot och våldsamheter.

Våld är för folk som inte har vett nog att kontrollera sig själva.

Nej, jag börjar inte gråta - jag behåller lugnet. På mina "äldre" dagar (säg, sedan jag var 11 och framåt) så har jag två gånger. Det tog slut med mitt ex efter fyra år (mamman till min dotter), vilket var rätt jobbigt. Det var rätt beslut, men det var förstås ändå jobbigt.

Om ni startar ett gråtkalas så kommer jag inte vara med - jag faller inte för grupptryck heller. ;)

Jag föredrar att inte gråta överhuvudtaget. Det är ju bara skumt att gråta i grupp? :P

Dessutom har jag ingenting att vara ledsen för, vilket gör det ännu svårare.

Tydligen så fick man vara med som supporter också, även fast det är lite fusk. Jag börjar nästan tro att du förföljer mig, då du hijackar 80% av trådarna jag skriver i!

Jag har också hört talas om dessa. Låter och känns fortfarande rätt skumt att gråta tillsammans utan speciell anledning.Nej, det är inte ett dugg skönt att gråta. :P

Nej, det är absolut inget fel på att vara känslig eller att gråta! Det är ju bra, har jag hört (?). :PExakt, det är precis vad jag menar. Nu är jag i och för sig inte jättegammal direkt, men det blir ju en sisådär 12 år i alla fall.

Jag har känslor, men det känns rätt onödigt att gråta om man inte har något att vara ledsen för. Vad skulle det kunna vara?Jag kan, men har ingen anledning till att göra det. Jag har, precis som er, svårt att bli arg, och när jag väl blir det så behåller jag, som sagt, lugnet och pratar omkull min "motståndare", vilket i sin tur leder till att han/hon eventuellt blir ledsen, alternativt helt enkelt slutar med det han/hon håller på med = jag har ingenting att vara ledsen för.