Jag är präst i svenska kyrkan, har ni frågor om dop så ställ dem gärna till mig så svarar jag så gott jag kan

Hej,

 Er son är inte medlem i Svenska kyrkan. Efter 2000 så är det dopet som är medlemsgrundande. Man kan dock vara medlem i väntan på dop, men ni som föräldrar måste kontakta er församling för att anmäla ert barn.

Jag tycker givetvis att ni ska döpa er son, och 1 år är inte något problem. Min erfarenhet är att själva vattenösningen vid dopet fungerar bäst om någon om föräldrarna håller barnet, och inte prästen. Men jag skulle inte säga att det är svårare att döpa en 1 åring.

Lycka till

Jag ska ärligt säga att detta är en fråga som jag inte har ett bra svar på - det är lite luddigt. Dopfadder är ju ett förtroende uppdrag som föräldrar ger andra vuxna i relation till sitt barn.

Jag skulle tro att ni kan byta dopfadder - det enda förslag jag kan ge dig är att ringa din församling och fråga efter någon av prästerna och hör hur han/hon resonerar.

Personligen så finner jag det kanske lite svårt att byta - jag tänker att om dopfaddern inte visar intresse för sitt gudbarn, så kan det givetvis vara en sorg, men ta då in någon annan istället: utse honom/henne till gudmor/far ändå, kanske på barnets dopdag.

Men som sagt, ring någon av din församlings präster och rådgör med denne.

Frid

Jag kan inte se annat än att det skulle fungera utmärkt att er vän leder själva gudstjänsten, och bönemomenten. Men att en präst genomför själva dophandligen. Det viktiga är bara att ni pratar med prästen i tid om ert önskemål och att han/hon inte ser några hinder. Men ordningsmässigt så borde det vara helt ok, och möter ni motstånd kan det bero på antingen en osäker präst eller en mycket konservativ präst.

Hoppas detta kommer fungera för er.

Ok - ska göra mitt bästa för att reda ut detta. För det första så är det enbart dopfadder man kan bli i Svenska kyrkan. Gudfar och Gudmor är ett äldre begrepp som inte är bevarat i kyrkoadministrationen - men dock hos kyrkans medlemmar .

Gudmor och Gudfar var oftast förr ett juridiskt begrepp: där dessa ofta ett gift par och nära släktingar till barnet - stod som garanter att ta hand om barnet ifall det hände föräldrarna något, Detta ssystem var viktigt i en tid utan socialt skyddsnät.

I dag så behövs inte ett sådant system: det har vuxit bort och barnets dopfaddrar får inte automatiskt vårdnad ifall man som förälder går bort. Det behöver man skriva juridiska papper på.

Däremot är en dopfadder ett stort och hedersamt uppdrag: man måste vara döpt för att få bli fadder och ens särskilda uppgift är att vara en vuxen medvandrare med barnet som också har uppdraget att be för barnet och undervisa kristen tro. Kanske fira dopdagen och finnas med under konfirmationen på ett särskilt sätt. Hur dopfadderns faktiska roll sen blir, beror ju mycket på vem som blir fadder. Ber man sin vän, som är döpt, men egentligen ateist: ja då kommer förmodligen tyngpunkten i fadderskapet mer ligga på att vara en vettig vuxen som finns med och ger kärlek och stöd till barnet. Väljer man en vän eller släkting som själv har en tro så är det såklart enklare att den dimensionen i fadderskapet kommer med i relation till barnet.

Så svaret på din fråga är att du faktiskt kan ha flera dopfaddrar och av samma kön...Och vad gäller synen på att faddern bär fram barnet till dopfunten: ja den symboliken finns kvar från förr då modern fortfarande sågs som oren efter förlossningen så att en annan kvinna, gudmodern, fick gå till kyrkan och bära fram barnet. Den synen lever inte heller kvar i kyrkan så vill man själv som föräldrar bära sitt barn så gör det och låt faddrarna ta sig an andra uppgifter: kanske sjunga en solosång, läsa en dikt, läsa en bibeltext etc.

Hoppas jag rett ut något

För mig är den frågan enkel: Jag har inget problem alls. Dopet är mellan treenig Gud och den som ska döpas. Det du inte direkt kanske kan ställa upp på får din man göra när ni bär fram ert barn till dopet. Hur menar jag då, ja, t.ex. att berätta för er dotter att hon är döpt, vad det betyder och kanske tala om kristen tro med henne.

Det som jag däremot tycker är viktigt är att du är tillfreds med beslutet att ert gemensamma barn nu blir döpt, för det är mer än en namngivningscermoni. För är du inte tillfreds med beslutet så kan det bli en konflikt i er relation, och det tycker jag är mer allvarligt. Det är en sak mellan dig och Gud, om du en dag vill döpas. Den möjligheten har du hela livet - som präst och troende önskar jag såklart att du hittar din väg till Gud en dag och att det kommer inkludera dop. .

Lycka till med dopet

Skulle inte tro att det är några problem: prata bara med missionsförsamlingen och fråga om det går bra att ni bokar deras kyrka men att ni vill ha "egen" präst från Svenska kyrkan. Medlemmar i t.ex. missionskyrkan lånar gärna och ofta våra kyrkor för t.ex. vigslar för att vi har de gamla - pampiga cermoni kyrkorna .

Lycka till.

Vad jag vet så finns ingen begränsning vad gäller dopfaddrar. Vi har två manliga vänner och en kvinnlig vän som blivande dopfaddrar åt vår son.

Jag brukar tänka ju fler vuxna som vill vara en del av och engagerade i ens barns liv, desto bättre.

Allt gott

Ja du, jag kan ju bara svara utifrån mig själv. I vår Lutherska, svenska kyrka, så är barndopet vägen in i kyrkan. Du döps inte till tro utan in i en gemenskap. Därför har föräldrar och faddrar ett ansvar och en uppgift att berätta för barnet om tron: att man kan be till Gud och att de i dopet är en del av en speciell gemenskap, där Jesus är viktigt. Många föräldrar berättar inte detta för sina barn, som de valt att döpa, precis som du skriver.

Är det fel att acceptera detta? Nej är mitt enkla svar. Givetvis så är det en stor glädje för mig som församlingspräst när föräldrar har en tanke med sin uppfostran, och där den kristna tron aktivt får finnas med. Men dopet är ytterst sett en sak mellan Jesus och dopbarnet. Och då lämnar jag min förhoppning i Guds händer - att om barnet inte får någon undervisning -att det hittar till konfirmationsläsningen när det blir äldre och då får möjlighet att lära sig något om vad det är att vara döpt.

Allt gott

Ja - självklart!

Jag vill börja med att be om ursäkt för att din man en gång tilläts bli Gudfar utan att vara döpt (även om han säkert uppskattar att han är det - så förstå mig rätt). Det är alltid tråkigt med otydligheter.

Som jag ser det har ni två alternativ.

1. Din man låter döpa sig .

2. Du blir officiell dopfadder i kyrkan åt din systerson och din man får bli heders Gudfar ändå (dvs. något som ni bestämmer internt i familjen men som inte kan registreras i kyrkan).

Lycka till med ert fantastiska fadder uppdrag.