Tjobabi skrev 2011-06-20 09:18:36 följande:
Är så himla rädd att inte ska bli nåt. Om jag blir så här ledsen när jag får misslyckade försök med mina egna ägg, som jag redan vet är kassa, hur kommer jag då må om inte ÄD funkar? Är livrädd att det ska gå åt skogen och sen sitter jag här barnlös, ensam, bitter och pank.
Vart tar mitt liv vägen om det inte blir barn? Hur orkar jag igenom det?
Ser både fram emot Riga besöket och ändå inte. Lyckas det så är det ju underbart men om det inte lyckas så blir det så svart på vitt att det är kört. Riga är en chans men det är också ett domensväntrum.
Ja, denna gången blev det inget glatt meddelande precis men just nu är det inte så glatt heller...
Hur orkar ni andra?
Mela!
Jag tror att det du tar upp är något som vi alla funderar på. Vad händer om det inte funkar? Själv tror jag att jag skjuter det framför mig, än har jag inte gett upp liksom. Men hur jag skall hantera det om den dagen kommer att jag måste fejsa fakta: att det kanske inte blir några barn. Jag vet inte.
När vi började den här resan var det mkt lättare att tänka "blir det så blir det". Men ju längre vi försöker desto viktigare har det blivit för mig. Försöker tänka att visst har jag ett rikt liv ändå, men...där finns ett men.
Jag griper i det statistiska halmstrået. Ca 30% av ivf med äd resulterar i ett barn, alltså måste det ju bli min tur så småningom, efter 3-4 ggr åtminstone. Om man får tillbaka 2 ägg skall hela 70% lyckas!
Ingen tröst direkt men du är i alla fall inte ensam om att känna som du gör. Ladda för ÄD så är vi många som håller tummarna för dig.
Kram