Är det rätt att homosexuella skall få adoptera och gifta sig i kyrkan?
Jag tänker så här, att visst det blir ytterligare en dimension av annorlundaskap för barnet. Det blir det. Precis som för barn till ensamstående föräldrar. Eller barn till excentriska föräldrar eller barn till föräldrar som på andra sätt avviker från den rätt diffusa normen. Och andra sidan: det allra viktigaste är väl ändå kärleken, att få vara älskad över allt annat av sina föräldrar/sin förälder för den man är? Det är väl det som spelar roll och är viktigt och inte hur många snoppar och snippor man kan räkna in i familjen?
Det är väl snarare en regel att vuxna adopterade som mår/mått extra dåligt faktiskt också har föräldrar med kvarstående sorg och skam över en biologisk barnlöshet? Föräldrar som aldrig slängt över axeln det som inte blev och välkomnat och prisat och enbart varit tacksam för det som blev. Föräldrar som gjort skillnad. På sina barn eller på sitt föräldraskap. Det är en risk som man nog faktiskt helt raderat i en familj med samkönade föräldrar, eftersom det redan på förhand är känt att dessa föräldrar aldrig någonsin kommer att kunna få ett gemensamt biologiskt barn. Minst den ena föräldern måste adoptera deras gemensamma barn. Hur deras genblandning skulle se ut i ett barn kommer de aldrig att få veta. Det vet de från början. Det ingår i start i deras planer på att bilda familj. Kan inte det vara en befrielse och något fantastiskt positivt? Något som till och med är bättre med samkönade barnlängtande än tvåkönade diton?
Huvudsaken tycker jag är att barn ska få växa upp med de bästa föräldrarna som kommer att göra allt för att ge sina barn de bästa förutsättningarna i livet. Spela roll vilket kön de har...