Är det rätt att homosexuella skall få adoptera och gifta sig i kyrkan?

Omöjligt att besvara flera frågor som om de vore en.

Vigas i kyrkan - ja, om det är kyrkans uppfattning. Varje religilst samfund måste få besluta själv, och svenska kyrkan har sagt ja med reservationen att varje enskild präst har rätt att säga nej. Det är ingen fråga som jag kan ha någon åsikt i. Det angår helt enkelt inte mig.

Adoptera - både ja och nej. Detta är ingen rättvisefråga för vuxna. Barnets bästa avgör. Självklart säger jag ja till närståendeadoption. I de flesta fall måste det vara förenligt med barnets bästa. Det är dock inte den form av adoptioner som jag i första hand tänker på när jag hör ordet adoption.

När det gäller internationell adoption är jag mera tveksam. Eftersom det inte finns några länder som lämnar barn till homosexuella par i Sverige finns ingen erfarenhet, ingen forskning, ingen kunskap på området. Däremot finns en hel del adoptionsforskning, t.ex. Cederblad, Hjern/Lindblad/Vinnerljung, Irhammar, som beskriver dessa barns och senare ungdomars (och vuxnas) ömtålighet.

Frågan i ts går inte att besvara eftersom det inte är en fråga utan minst två.

 Beträffande vigsel i kyrkan har jag inga synpunkter. Kyrkan själv måste få bestämma. Det är en religiös fråga och gäller lika för alla samfund.

Den andra frågan är egentligen två (eller tre), beroende vad man menar med adoption - närståendeadoption eller internationell adoption. Därutöver adopteras varje år ett litet antal svenskfödda barn inom landet. All adoption ska bedömas vara det bästa för barnen. Det är alltså ingen rättvisefråga för vuxna. När det gäller närståendeadoption är jag oreserverat för adoption (efter sedvanlig prövning i Tingsrätten) eftersom det i de flesta fall måste vara just barnets bästa.

Problemet är att det, såvitt jag vet,  inte finns någon forskning som gäller internationell adoption i homosexuella familjer. Däremot finns det en hel del forskning (t.ex. Cederblad, Hjern/Lindblad/Vinnerljung, Irhammar) som på olika sätt åskådliggör de internationellt adopterades sårbarhet. Av den anledningen är jag tveksam till att homosexuella par får adoptera internationellt.

När det gäller inhemsk adoption av samkönade par kan det tänkas att det finns forskning i andra länder men såvitt jag vet ingen svensk. I Sverige finns knappast något forskningsunderlag. Utländsk forskning kan vara svårvärderad på grund av att den speglar ett helt annat samhälle.

De undersökningar om barn i familjer med homsexuella föräldrar som det refereras till i SOU:n gäller alltså inte internationellt adopterade.

Det finns idag inget land som medger adoption till homosexuella par i Sverige. I praktiken spelar det alltså ingen roll vad vi svenskar anser och vill. Det blir inga internationella adoptioner i alla fall.

Upps - ser att jag har varit lite tjatig. Ursäkta ..

Om jag inte minns fel godkänner länder som Island, vissa stater i USA och Nederländerna (?) homosexuella adoptanter. Dessa länder har inget behov av adoptivföräldrar i utlandet. 

När det gäller att driva frågan politiskt håller jag inte med dig. Vi ska självklart informera om det svenska samhället och vad vi kan erbjuda, men vi har absolut ingen rätt att vara påstridiga. Det är givarländerna som bestämmer vilka som ska få adoptera deras barn. Vi kan bara försöka göra ett så gott intryck som möjligt och ödmjukt fråga om vi kan få den stora äran att bli föräldrar till behövande barn från deras land.

Adoption ska alltid vara till barnets bästa. Uppfattningen vad som är bäst för barnet kan se olika ut i olika delar av världen, och i dessa sammanhang är det barnets företrädare som har tolkningsföreträde.

Det har varit lagligt att prövas som adoptivföräldrar, men ingen internationell adoption har ägt rum eftersom det inte finns ett enda land som lämnar barn till samkönade par i Sverige.  De adoptioner som har ägt rum har varit närstående adoptioner, och det innebär ju i vardagen väldigt liten, men juridiskt väldigt stor skillnad för barnen. Det är ju barn som redan bor i sina familjer.

Det stämmer, åtminstone i vissa stater, men de adopterar endast i undantagsfall bort barn internationellt öht. Sydafrika är ett annat exempel som accepterar samkönade par som adoptivföräldrar, men bara inom landet.