Är det rätt att homosexuella skall få adoptera och gifta sig i kyrkan?

Jag tänker så här, att visst det blir ytterligare en dimension av annorlundaskap för barnet. Det blir det. Precis som för barn till ensamstående föräldrar. Eller barn till excentriska föräldrar eller barn till föräldrar som på andra sätt avviker från den rätt diffusa normen. Och andra sidan: det allra viktigaste är väl ändå kärleken, att få vara älskad över allt annat av sina föräldrar/sin förälder för den man är? Det är väl det som spelar roll och är viktigt och inte hur många snoppar och snippor man kan räkna in i familjen?

Det är väl snarare en regel att vuxna adopterade som mår/mått extra dåligt faktiskt också har föräldrar med kvarstående sorg och skam över en biologisk barnlöshet? Föräldrar som aldrig slängt över axeln det som inte blev och välkomnat och prisat och enbart varit tacksam för det som blev. Föräldrar som gjort skillnad. På sina barn eller på sitt föräldraskap. Det är en risk som man nog faktiskt helt raderat i en familj med samkönade föräldrar, eftersom det redan på förhand är känt att dessa föräldrar aldrig någonsin kommer att kunna få ett gemensamt biologiskt barn. Minst den ena föräldern måste adoptera deras gemensamma barn. Hur deras genblandning skulle se ut i ett barn kommer de aldrig att få veta. Det vet de från början. Det ingår i start i deras planer på att bilda familj. Kan inte det vara en befrielse och något fantastiskt positivt? Något som till och med är bättre med samkönade barnlängtande än tvåkönade diton?

Huvudsaken tycker jag är att barn ska få växa upp med de bästa föräldrarna som kommer att göra allt för att ge sina barn de bästa förutsättningarna i livet. Spela roll vilket kön de har... 

Fast vilka är "vi", som ska tvinga? Jag är medlem i Svenska kyrkan och anser mig därför ha rätt att tycka om vad Svenska kyrkan ska göra eller inte göra. Den saknar jag för övriga samfund eftersom jag inte är medlem, eller tillhör de troende, där.

Jag tycker att det är helt rätt att män och kvinnor som lever i parförhållande i kärleksfulla, lyckliga relationer ska få sitt förhållande välsignat och legaliserat i sin kyrka, inför sin församling och inför Gud. Det är i mina ögon inte ett dugg märkligt. Betydligt märkligare är att det ska vara upp till varje präst och församling om man vill gå med på det... Precis som det är när det gäller kvinnliga präster, om man vill ha såna i församlingen och om man som manlig präst har lust att samarbeta med dem. Tar man ett beslut så ska det gälla. Alla. Bara att tugga i sig. Inte bara de som har lust att följa det.

Det samhälle du skulle få om du följde ordagrant vad som stod i hela bibeln tror jag knappast att någon skulle vilja leva i... Och det är inte heller meningen att man ska läsa den så. Man kan inte rycka enskilda ord eller meningar ur en supergammal bok helt ur sitt ursprung och sammanhang. Inget att det vi ordagrant kan läsa i bibeln på svenska är ordagrant det som skrevs från första början! Och det som skrevs är inte ens från början av Gud, utan av ett stort gäng män under många, många, MÅNGA års tid. En del har inte ens skrivit direkt utifrån "egen inspiration" utan har mer skrivit ihop en egen version av ett par andra källor (t ex Lukasevangeliet). Man har mixat ihop, joxat till, översatt, översatt igen, hittat fler versioner som man klippt in, översatt igen - och igen och igen och igen. Man har grubblat över prickars (=vokaler) placering och vissa kom fram till att Gud nog hette Jahve och andra att rätt borde Jehova... En sån enkel sak som ändå någonstans är grunden till två olika religioner.

Alltså, det är helt rätt av Svenska kyrkan att inte tolka bibeln bokstavligen. Det är helt enkelt inte en skrift man kan göra det med. Det handlar inte om att man inte bryr sig. Det handlar om att man har kunskap.

Fast egentligen inte, med tanke på att det precis som du säger då i Sverige handlar om närståendeadoptioner. Så vitt jag vet har inte ett enda barn som adopterats i övrigt inom Sverige under dessa sju år (dvs ca 140 barn eller så) hamnat hos homosexuella föräldrar! Vad säger det om vår vidsynthet? I framkant skulle jag istället säga att USA ligger.

Fast det har de i många fall i USA också och där förekommer det att den biologiska mamman aktivt väljer ett homosexuellt par. I och för sig är det många, många fler fall av både biomammor och väntande föräldrar så sannolikheten för en match ökar ju, men ändå. Att påstå att Sverige ligger i framkant tycker jag inte stämmer med verkligheten, bara teorin. Och ja, det tror jag ändå är en återspegling av samhällets vidsynthet...