Jag har skummat dina länkar och får misstanken att man nog säga att utredningarna gärna vill bevisa en ståndpunkt som utredarna nog redan hade. Till exempel:
Vetenskapsrådet om Tove Petterssons forskning:
"Fyra av tio svenskar som domstolen anser har begått våldtäkt döms till rättspsykiatrisk vård. Den påföljden existerar knappast alls för personer med utomeuropeisk bakgrund, åtminstone inte i Tove Petterssons material. De döms till fängelse och inte sällan därefter till utvisning. Tove Pettersson har i en tidigare studie kunnat konstatera att rätten i flera fall går emot läkarnas bedömning om att utomeuropéer som är åtalade för våldtäkt bör genomgå rättspsykiatrisk undersökning."
Hur många fall är "flera fall"? Är antalet betydande jämfört med det totala antalet fall?
"Det blågula glashuset" refererar Petterssons tidigare forskning på samma sätt:
"I minst två fall hade rätten helt förbisett allvarliga psykiska störningar..."
MINST två fall? Tre fall? Hundra? Jämfört med vad?
Siffrorna går förhoppningsvis att hitta i de refererade rapporterna. Orkar dock inte i kväll.
Poängen är att man inte får någonting alls klart för sig av sådana här referenser. Det borde väl inte vara svårt att göra lite statistisk analys av detta och använda resultatet för att rensa till exempel BRÅs siffror om invandrares överrisk för kriminalitet, på samma sätt som BRÅ faktiskt själva gjort för socioekonomiska faktorer. Varför har man inte gjort det?
För övrigt: "Det blågula glashuset" (underbart
unbiased namn...), har den någonting att göra med den utredning som blev svårt politiserad iom att en av deltagarna anklagade den ledande utredaren för rasism eftersom denne inte utgick från att "strukturell rasism" var svaret som skulle letas fram mha utredningen, och med det blev belönad med att överta ledningen av utredningen. Masoud Kamali hette han visst.
Å så här kan man hålla på och misstänkliggöra allt och alla.