En riktig skitolycka, bokstavligt talat

Att läsa den här tråden är som terapi för mig. Min största fobi är att det ska hända nåt som verkar ha hänt alla i tråden... och att så många kan skriva om det med sådan distans och humor är så himla befriande. Jag skrattar inte högt när jag läser, men jag skrattar inombords istället för att bli illamående som jag brukar. Nu känns t ex vks lite mindre hotfullt.