Anonym (Kina) skrev 2012-02-17 14:17:47 följande:
Jag och min pojkvän och hans mamma var på besök hos hans släkt i Kina och bodde en bit utanför centrala Peking. En dag hade hans kompis som bodde på andra sidan stan råkat få med sig våran hemnyckel så nu hade bara mamman en nyckel. Jag och pojkvännen skulle ta bussen och hälsa på kompisen, ta tillbaka nyckeln, och sen åka hem igen för att senare äta middag med släktingar på restaurang. Vi är hos kompisen några timmar och åker sen hem med buss och tunnelbana, vilket tar ca 1.5 timmar. Nånstans där börjar jag känna mig bajsnödig.
När vi precis klivit av bussen skriker min pojkvän "NEJ, VI GLÖMDE NYCKELN!" och vi inser att vi inte alls tagit tillbaka nyckeln. Att åka tillbaka är uteslutet då pojkvännens mamma kommer hem från jobbet "snart" och vi då måste sticka till restaurangen direkt. Vi bestämmer oss att helt enkelt vänta tills mamman kommer hem och låser upp åt oss. Tiden går, vi sitter på trappan och väntar, och väntar, och väntar. Min mage börjar trycka på... känner att jag inte kan hålla mig så mycket längre så jag går till badhuset en bit bort för att låna toaletten, men det är stängt. Området där vi bor är rikt och fint och det finns inte ens en buske att sätta sig bakom, alternativet är alltså att sätta sig mitt på gatan och skita
Bestämmer mig för att ändå hålla mig och väntar, pojkvännen somnar på trappan medan jag kniper, och sen ringer hans mamma. Istället för att komma hem så åker hon direkt till restaurangen och vill att vi ska gå dit (ca 700 meter), jag får alltså linka dit med 13 kilo bajs på väg ut istället för att bajsa hemma
när vi väl kommit till restaurangen måste jag sitta där och genomlida en maffig middag medan jag håller på att bajsa på mig, känner sen att det inte går, jag kommer kräkas om jag inte får bajsa, så jag linkar iväg till toaletten. Där dör jag inombords. Det finns ingen dörr till toaletten, och eftersom det bara är en halvlång "gardin" som skiljer toalettrummet från resten av restaurangen så kommer alltså ALLA kunna sig mig sitta där och bajsa när jag hukar mig ner över hålet i golvet (kinesisk toalett).
Efter vad som känns som dagar är äntligen middagen över och jag är lättad över att få sätta mig i mammans bil och slippa gå hem, men då får jag reda på att släktingarna också ska med hem, och enligt sed och tradition ska såklart vi unga och friska gå medan gamlingarna åker bil (alla får inte plats). Så det blir till att linka nästan en kilometer hem också. TRÅKIGT nog minns jag inte hur det kändes när jag äntligen fick bajsa, känns som att jag vore värd att minnas den lättnaden, men icke
Kunde inte låta bli att småskratta när jag läste din historia för den påminde lite om mina upplevelser i Kina. Min kompis och jag gick en akupunkturkurs i nordvästra Kina, på gränsen till Mongoliet. Vi bodde i en stor industristad med miljoner invånare men vi var typ de enda västerlänningar de någonsin sett, kändes det som. Man var riktigt uttittad var man än kom. Hursomhelst var undervisningen bland annat förlagd till ett universitet. En dag blev min kompis väldigt nödig typ diarré under lektionen och på rasten kunde hon inte hålla sig längre. Hon rusade in på närmsta toalett - ett litet öppet rum utan dörr med endast en liten stenmur cirka en meter lång och lika hög som skydd för insyn. Väl inne insåg hon att det inte ens var någon vanlig toalett utan bara en ränna. Dessutom fanns inget toapapper heller (det fanns aldrig på kinesiska toaletter utan man fick ha med sig eget eller köpa av en dam utanför) så hon blev tvingad att snabbt springa ut i korridoren och leta efter toapapper. Precis utanför toalettrummet står två av våra kinesiska professorer och samtalar. Hon frågar dessa på engelska efter papper. Först fattar de inget eftersom deras engelska är dålig och vi därför har tolk på lektionerna. Efter ett tag går det upp för dem vad hon menar och de ser till att förse henne med toapapper. Därefter går hon in och uträttar sina behov samtidigt som professorerna står kvar på samma plats i korridorern och fortsätter sin konversation. Hon bajsade typ för öppen dörr och det hördes vill jag lova, ut i deras stenbelagda korridor. Som tur är kan min kompis bjuda på sånt. Hade det däremot varit jag, hade jag dött.