En riktig skitolycka, bokstavligt talat

Jag har en väldigt orolig mage så exemplen är många. Värsta är den gången under sex, den tänker jag inte nämna...  Den är så värst pinsamhetsmässigt.

Men värst annars är när jag fick vinterkräksjuka i bilen. Är och hälsar på en kompis och mår lite illa.  Tror det är varmkorven jag ätit på macken. Blir mer och mer illamående och gör ett antal visiter på toaletten men utan nåt händer. Det hela blir inte bättre av att kompisen trugar på mig bullar och kakor.

Jag håller god min, men känner hur jag börjar kallsvettas, och mår fruktansvärt "spyilla". Åker sen därifrån, och kommer tio minuter innan jag inser att jag måste spy NU. Kastar bilen åt sidan på motorvägen, på med varningsblinkers, krypa över till passagerarsidan och upp med dörren och kräks. Sen känns det bättre.

Så fel jag hade. efter ytterligare 20 minuters biltur så pang slår illamåendet till. Jag kaskadkräks över ratten innan jag hinner reagera. In på närmsta p-plats och försöka städa så gott det gick. Åker vidare.

Då bryter vinterkräksjuka ut. Det kommer ur båda ändar och jag kräks hysteriskt samtidigt som diarren sprutar och jag bajsar på mig. Vinglade med bilen som en rattfull. Lyckas köra in på en ny parkeringsfick och få fram en plastpåse att ha att kräkas i. Hinner inte få upp den utan lyckas istället kräkas ner hela min framsida.

Där sitter jag i bilen, nedbajsad och nedkräkt och med tio mil hem. Vad fan ska jag göra? Funderar på om jag kan ringa någon, men är dels förlångt hemifrån och dels vad ska de göra? Ska jag kräkas och skita ner deras bil? Nä. Be någon annan sätta sig i min bil? Nä.

Så, torkar av det värsta och gör nog egentligen allt värre. Startar bilen igen och börjar krypa hemåt. Kräks med jämna mellanrum och det sprutar ur andra änden med. Vinglar en del när jag kräks, och om någon ringde polisen om misstänkt fyllekörning eller bara otur vet jag inte. Men jodå, blåljus i backspegeln. Helvete. Jag är nedsölad, bilen är nedsölad och stanken är fruktansvärd.

Jag kör åt sidan och stannar, polisen stannar bakom och en ung, mycket snygg polis kommer fram. Jag VÄGRAR veva ner rutan. Hittar papper och penna och lyckas skriva en lapp om vinterkräksjuka och varför jag inte vill veva ner rutan. Polisen försöker få mig att veva ner den men jag vägrar och bildörrarna är låsta. Jag håller upp körkortet mot rutan så polisen ska se det men vägrar öppna eller veva ner. Polisen börjar bli irriterad och skriver en egen lapp om att jag måste öppna och måste blåsa i alkometern.

Jag inser att jag har inget val, det är bara veva ner. Jag vevar ner så liten glipa jag kan och väser åt polisen att peta in blåsröret för alkometern så ska jag blåsa. Polisen ryggar tillbaka och ser äcklad ut när han känner stanken välla ur bilen, backar två steg och tycker att jag behöver inte blåsa men kan han ringa någon som kan hjälpa mig? Jag väser nej och han får plötsligt bråttom till sin bil. Jag hör hur han drar tre djupa andetag friskluft för att få bort stanken.

Jag kryper vidare hem, och kommer sent omsider hem. Jag kräks fortfarande men magen är nu tom och krampar bara. Stapplar in, tar av mig de nedsölade kläderna och trycker ner dem i tvättmaskinen
. Ytterjackan kastar jag på golvet, jag är så medtagen så jag fattar inte riktigt den är helt nedspydd. In i duschen och duscha och tvätta av mig och sen kollapsa i sängen.

Vaknar av att jag spytt och bajsat ner hela sängen och ligger i kräk och bajs. Inser att jag är så sjuk så jag egentligen inte kan ta hand om mig själv, men vem ska jag ringa vill ju ingen ska se mig sådär. Sliter bort sängkläderna och ska trycka ner dem i tvättmaskinen. Påväg mot tvätttugan kommer en ny diarreattack så det blir ett långt spår på golvet. Inser att tvättmaskinen är full av kläderna, så lägger sängkläderna i badkaret. Ny diarreattack så kastar mig på toaletten, måste kräkas när jag sitter där men det sprutar diarre, så jag kräks i badkaret. Rakt på sängkläderna som ligger där. ch jag måste ju duscha. Ut med sängkläderna på golvet och i duschen.

Är sen så utmattad att jag ringer mamma, den enda människa jag kände kunde få se mig i det tillståndet. Hon lovar att komma. Jag ska ta mig tillbaka till sängen och bädda om men kommer bara till hallen där det är dags för dubbel olycka igen på hallmattan. Så utmattad att jag somnar där, efter att ha låst upp dörren åt mamma.

Så när mamma kommer, så hittar hon sin drygt 30-åriga dotter nedbajsad och nedspydd sovandes på en nedsölad hallmatta, med en nedkräkt jacka som huvudkudde. En tvättmaskin full med söliga kläder, ett badkar med spyor i, en toalett som det är diarre på vägg, golv, sits och matta. En uppsättning sängkläder som är nedsölade på golvet osv.

Mamma har aldrig sagt ett ord om den dagen, men jag undrar om hon inte för första gången ångrade sitt beslut att skaffa barn. Min mamma har nämligen kräkfobi.... :S

Hon var kvar i två dygn, och fick upprepade gånger byta sängkläder, tvätta mig osv. Som tack drabbas hon såklart av vinterkräksjuka. Som drabbar henne när hon är hos sin då nya partner. Hon hann till badrummet men inte mer. Så där står hon mitt i natten hos en ny partner, är 50+ år och har bajsat och kräkts ner sig själv och badrumsmattan. Inget ombyte, ingenting. Jag hoppas verkligen att det inte var pga det som förhållandet tog slut några veckor senare.