Anonym (aja baja) skrev 2013-06-27 17:05:59 följande:
En gång i min gröna ungdom blev jag osams med min dåvarande kille. Vi hade bråkat hela natten, och jag kunde i motsats till killen inte somna efteråt. I gryningen smög jag mig upp lagade till lite matsäck samt snodde en flaska explorer ur hans barskåp. Jag slet till mig en sovsäck och körde iväg till sjön, tog båten och gav mig ut, och lagom när solen stigit upp och värmde skönt klev jag iland på en liten holme.
Jag åt en smörgås och satte sen explorerflaskan till munnen och drack så mycket jag bara kunde få i mig. Sen packade jag upp sovsäcken och kröp i den i skuggan under några små tallar.
Jag somnade nog omedelbart men vaknade snart av ett fruktansvärt magknip. Jag vacklade upp, såg mig oroligt omkring men kunde konstatera att sjön låg stilla och lugn och inte en båt syntes till.
Jag yrade runt och hittade till slut en i mitt tycke lämplig plats att sätta mig och lätta på trycket. Men innan jag hann få ner mina vita shorts small det till och jag sket ner mig. Och några ombyteskläder hade jag inte med mig.
Jag hukade och sket och det kom bara mer och mer. Det enda jag hade att torka mig med var mossa och gräs. Sen gick jag ut i vattnet och tvättade av både mig själv och shortsen så gott det gick i bara det kalla sjövattnet och ingen tvål.
Väl uppe på land igen såg jag förskräckt vilken skithög jag lämnat efter mig, helt oskyddad och fullt synlig mitt på en berghäll. Jag hämtade några rejäla stenar vid sjökanten och byggde upp som en pyramid över högen. Shorts och trosor slängde jag upp på tork på en tallgren, och så tog jag på mig mina bikinibyxor och kröp ner i sovsäcken igen och lyckades somna om.
Jag vaknade plötsligt av motorbåtsknatter precis i närheten, och rusade upp. Jag ville för allt i världen inte ha sällskap på min lilla holme i mitt eländiga skick och med vad jag lämnat efter mig. Jag var långt ifrån nykter, mins shorts hängde svårt missfärgade och blöta i en tall, och tanken på min pyramid uppe på berghällen fick mig att snabbt rafsa ihop sovsäck och tillhörigheter och bege mig mot båten. Under tiden hade den anlända båten hunnit lägga till, dock på motsatta sidan av den lilla holmen, och upp bland tallarna kom ett par barn springande, precis mot den plats där jag lagt min hög.
Det sista jag hörde innan jag fick igång båtmotorn var en glad barnröst: Titta pappa, vilket fint stenslott nån har byggt....
Jag tror jag dör av skratt!
