En riktig skitolycka, bokstavligt talat

Jag sov över naken hos min nya pojkvän. På morgonkanten började jag känna mig magsjuk men jag ville ju inte bajsa hemma hos honom. Jag tänkte vänta tills han vaknade och sedan rusa hem med någon fin ursäkt. Efter en liten stund får jag kasta alla mina intentioner överbord och smyger mig iväg mot toa. Plötsligt hör jag bara Pruutt! och jag känner att det kommer bajs mellan skinkorna. Jag överger mina inte lika fina intentioner och smygspringer ut i badrummet. Jag får gjort det jag ska, tvättar av mig och smyger mig tillbaka. Gud vad lättad jag blir när jag upptäcker att han sover som en sten och inte märkt mitt otroligt pinsamma (ropa hej innan man kommer över ån...)

En stund senare vaknar han ändå, vi kelar lite och sedan reser han sig för att gå och kissa. Han halkar i något. Jag undrar en sekund varför han tittar ner så fixerat.
"Va fan, det ligger ju bajs här! Jag har skit på foten." Jag känner det som att jag ramlar 100 meter ner och jag känner hur jag blir vit i ansiktet.
"Bajs...?", kraxar jag fram.
"Ja, på golvet. Är det du?"
"JAG!!??" (ändrar tonläge till ett ilte mer normalt) "Jag? Nej, absolut inte. Vad konstigt, den måste ha legat här i går när vi kom hem." (smart va...)
"Klart det inte låg en stor bajshög på golvet igår när vi kom hem."
"Det är inte du då?"
"Klart det inte är jag, jag skulle väl fan inte bajsa på golvet. Åh vad äckligt, jag måste gå och tvätta av mig." Så hoppar han på ett ben till badrummet...

*genomskådad*

Jsg har en liten kräkhistoria också....

Jag var 27 år gammal och tog med mig med mig min 13-åriga systerdotter på Liseberg. Jag såg fram emot det för jag hade inte varit där på minst 10 år. Jag marknadsförde för systerdottern att jag var minssan en sådan som åkte ALLT och hon fick minsann inte banga. Redan efter första karusellen insåg att jag att jag misstagit historia för nutid. Det snurrade och jag höll på att inte hitta ut från åkattraktionen. När vi hade åkt Balder (jag var övertygad om att jag skulle dö) påpekade min systerdotter att jag var grön i ansiktet.

"Vi kanske kan åka något lite lugnare emellan", föreslog jag, Da Stålmoster. Vi hamnade i en Kålloradoflotte tillsammans med en man och hans två söner. Mannen satt mittemot mig, vi hade en sådan där liten trapp där man kliver ner i flotten emellan oss. (För er som inte vet så innebär det att jag och mannen satt ganska långt ifrån varandra.

Tyvärr fastnar flotten och vi åker bara runt runt. Min mage som redan är knäckt behöver inte mycket stimulans för att känna att nu är det Kräkdags. Jag funderar på att ställa mig upp och kräkas ut över vattnet. Men det står stora plakat att man ska sitta ner i flottarna och jag är en sådan som lyder. Ingen fara intalar jag mig själv, jag behöver bara ta några djupa andetag.

Jag öppnar munnen för att ta mitt första andetag och då händer det, oväntat även för mig. Ut ur min mun kommer en spya - och den flyger långt och rätt fram! Den landar på mannens axel och barnen ser ut som fågelholkar. Ingen säger ett ljud förutom jag som mumlar ett "Ursäkta". Den jävla flotten sitter fortfarande fast och vi sitter där helt tysta och den främmande mannen har min stora spya på axeln.