Gravida i Västerås trakten
Mirre: Knepigt... men om du testar att gå till min profil och klicka på min blogg där då?
Mirre: Knepigt... men om du testar att gå till min profil och klicka på min blogg där då?
Pyttet: Ja, det är lite häftigt att minnas så pass mycket nu. Trodde dessutom att jag hade mindre koll än jag hade. Visade sig när vi fick läsa journalen att jag hade bättre koll på hur lång tid olika saker tagit än vad Lennart hade t.ex. =) För mig var det ju också första gången, och jag måste säga att allt jag läst och tagit reda på innan gjorde att det kändes som att jag hade rätt bra koll faktiskt. Folk brukar säga att det inte går att föreställa sig hur det är innan man är där. Det stämmer så klart till viss del, men det var inte så mycket som jag inte hade kunnat föreställa mig heller. På det stora hela var det som jag hade hoppats faktiskt. Men att höra folk berätta skräckhistorier tror jag däremot är så där bra förberedelse, även om de som berättar säkert upplevt att det var precis så hemskt som de säger. Bra att veta om risker och liknande, men inte att vara rädd tror jag iaf.
Tack allihopa! Ska bli jättespännande att höra om era upplevelser sedan! Nästan så man är lite avis på er som har detta framför er, det är en sån magisk händelse när man får träffa sin lilla för första gången. Blir tårögd varendra gång jag tänker på det!
Inatt sov Alice 6 timmar i sträck för första gången! Helt underbart, hoppas det blir en vana!
LalaAndTheBean: Grattis!! Passa på att njuta så mycket det bara går! Hoppas ni mår bra allihop!
Medusan: Vad jobbigt för er! Hoppas du snart kryar på dig och får komma hem till resten av familjen!
Pyttet: Hur har det gått? Har det satt igång ordentligt nu?
Pyttet: Grattis till lilla Annie (fint namn också!)! Hoppas ni mår bra allihopa, du får berätta mer när ni landat hemma igen!
Mirre10: Grattis till tjejen! Och skönt att höra att allt gått som det ska!
Här verkar det som att lilltjejen har kolik... skrik hela dagarna om man inte bär runt och vaggar henne... tur att hon verkar kunna sova på nätterna iaf (även om hon inte somnar förrän 22-23). Helt otroligt hur trött man kan bli av bebisskrik... Tur att hon är så söt de få gångerna hon ler iaf så man kan glömma hur jobbigt det är nån gång då och då...
Tack för alla tips! Hon skriker oftast mest på kvällarna, fram till 22-23 tiden, men en del på dagarna med. Idag har hon dock varit ovanligt lugn, och hittat en kompis att prata med! Tvättmaskinen ;) Just nu sover hon i bärsjalen, utan den hade våra dagar varit helt omöjliga att stå ut med! Och öronproppar sover jag med sedan hon var en vecka gammal eller nåt, hon låter så mycket i sömnen att jag är vaken även när hon sover annars! Vi ger henne minifomdroppar och jag tycker magen verkar betydligt bättre sen hon började med dem, inte lika spänd och hon bajsar oftare. Men hon verkar helt enkelt skrika av hur många anledningar som helst, långt ifrån bara när hon har ont. Hon vill vara med oss hela tiden och skriker ofta så fort vi lägger ner henne, därmed är sjalen oundbärlig! Måste snart köpa en vävd sjal så vi kan fortsätta bära när hon blir lite större också. Efter gårdagens rekordskrikdag sov hon iaf 9 timmar i sträck! Hon måste ha varit helt slut pluttan... Hoppas bara att det ska ge sig någorlunda tidigt och inte hålla på tills hon blir 4-5 månader gammal.. Livet känns så otroligt mycket enklare såna här dagar som idag när hon ler och pratar glatt till och från, även om hon skriker en del och vill vara mycket hos mig idag med.