Decemberbebis 2010
Jag tänkte fortsätta med att berätta om min väldigt otäcka advents-helg..
De började med att vi va hemma hos syrran för att fira hennes man, eftersom att han hade fyllt år i veckan.. senare på kvällen skulle vi åka o handla en massa godis o gott inför kvällen/natten.. När vi skulle gå tillbaka till bilen så fastnade mina skosnören i varandra.. så dom fällde mig... och jag ramlade rakt på magen och jag hann inte stötta upp mig med händerna, så all tyngd vart ju på bebisen...
Vi åkte med illfart in till sjukhuset.. där vi blev kvar på bb övernatten för observation.. dom kolla mig jätte grundligt och vi lyssnade på hjärtat hjärtat säkert tusen gånger. Dom kontrollerade även moderkakan med ultraljud, så att det inte hade uppstått någon bristning..
Dom gjorde även fler CTG-undersökningar.. Allt är bra med oss.. förutom att jag är riktigt öm i magen och höfterna... Dom registrerade sammandragningar/förvärkar (ganska många). När dom undersökte livmodertappen så syntes det att jag har börjat öppnat mig, i söndags var jag öppen 1 cm, så vi får se om det sätter igång snart... Jag har ganska mkt förvärkar och jag kan i princip inte göra ngt innan jag får sammandragningar.. (hade världens värkar i natt, undrar om jag har öppnat mig mer nu?! Känner mig lite blöt emellan benen så jag funderar på om det sipprar fostervatten...skumt!)
Trots att allt gick bra så kan Jag liksom inte släppa att jag ramlade på mitt barn!! Det känns oerhört jobbigt.. Och jag klandrar mig själv för att jag inte var försiktig..Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Usch vilken äcklig känsla det var att falla rakt på min stora härliga mage..